Tjurruset - the story

Kolhydratladdade på jobbet på fredagen med världens godaste fredagsfika - pannkakstårta.

Några små fjärilar rumlade runt i magen på lördag morgon men inte så farligt. När vi kom till Åkersberga blev fjärlilarna fler. Speciellt när vi såg Kalvrusets deltagare komma i mål, småknattar som var dränkta i lera, vissa med stukade fötter. Hmmmm, vad är det här egentligen? Shoppade loss i Löplabbets tält där det var otroliga priser på Salomon-produkter (EXAKT mina lila, fina skor för 500:-). Men det funkar ju bra med dobb också. Våra skor innan.

Jag och Räven stod och trampade en stund vid starten, undvek leran. Iväg, trångt, trångt. Fick gå långa perioder i början, trist för det var fina stigar. Upp i slalombacken, inga problem. Över träd, under träd, kändes som Gästrikeleden hemma som vi brukar springa med cykeln på ryggen, plättlätt. Första träsket sögs jag fast ner till ljumsken så Räven fick putta upp mig. Efter det brydde vi oss inte om vi blev smutsiga eller inte. Det var försent.

Jag snålade och valde mina gamla Asics som jag satt på vinterdobbarna på i stället för att använda min fina, lila Salomon-skor, det funkade oväntat bra med stålspikar. Jag flög fram på stigarna. Fast sen tappade jag dobbarna på ena skon i ett träsk och Räven vägrade leta efter den. Dåligt. :)

Flera träsk, djupt, kallt vatten, ett hinder som skulle klättras över, Svanebo som sprang om oss och sen kröp vi ner i ett krondike. Mycket, mycket djupt och lerigt. 400 meter. Det var nog jobbigast tror jag.

Men till slut i mål, pigga, fräscha, leriga och glada.

Slängde mina gamla trotjänare. Snyft.

Gör vi om det? Självklart! Eller hur Räven? Här finns filmen om du vill se hur vi spenderade lördagen....