På lördag morgon var jag lugn som en filbunke. Inga värre förkylningssymptom men heller ingen pigghet, energi i kroppen. Kompisen valde att inte starta då hon också fått feber under natten.
Dags för start, fortfarande ingen spänning, ingen förväntning. Bra ställa mig i startfållan och iväg. Lugna steg, glädjen började komma krypandes under de första kilometrarna i Slottsskogen, ökade vid Majorna och det underbara publikstödet där. Första bron gick som en dans, ner till bandet som öser på. Det kändes helt OK men jag blev aldrig taggad på riktigt. Bara malde på, njöt ibland, hade tråkigt ibland. Inte jobbigt, inte lätt, mitt emellan. Kom till avenyn där jag alltid får en energikick men nej, inte det heller. Insåg att jag inte skulle göra någon bra tid så då saktade jag ner tempot ännu mer. Hade problem med magen av och till, håll av och till, ont i huvudet av och till. Mellan Avenyn och ca 18 km var det riktigt trist och jobbigt. Vid 19 km fick jag tillkalla sjukvård då en ung kille segnade ner framför mig och var helt apatisk stackarn. Hoppas det gick bra för honom.
Nåväl, sista kilometrarna halvjoggade jag ändå in i mål, fick en massa lyckohormoner av vännerna som stod och hejade på mig, flöt in i mål och blev intervjuad av TV. Jihaaa! Får se om jag kan hitta inslaget någonstans (om de nu vågade sända det med tanke på att virr-varr jag sa i mitt lyckorus - allt från dragspelsmusik till pigga ben). 2:24:35 blev tiden till slut. Mannen sprang in på 1:38:57, snyggt!
Fick min medalj och hejade fram Mallan och hennes man. Mallan som skadat knäet men linkade sig fram och i mål i sin första halvmara. Tokbra jobbat! Avslutade som vanligt med en underbar middag med underbara vänner, givetvis analyserades loppet sönder och samman medan chevrétoast, fläskfilé och gino åkte ner i sällskap med öl och vin.
I dag är jag seg, tror att jag kanske också drabbats av en bacill eller två. Återstår att se om jag blir sjuk nu eller om jag bara kämpar emot.
1 kommentar:
Grattis till en fin prestation!
Skicka en kommentar