Skulle kunna ge bort min stortå för att få springa maran. Att känna känslan av att nästa vecka helt gå in i bubblan, fokusera på det som väntar i Stockholm. 42,2 km njutning på Stockholms gator. Att stappla in på stadion och känna sig oövervinnerlig. Ahhh, vill ha! Och alla börjar skriva om bubblan, om härliga känslor, om förväntan i luften. Törs snart inte öppna en endast blogg...
Men å andra sidan vet jag att jag så här års brukar vara vresig, otålig, känna mig otillräcklig, stressad så kanske är det skönt att ändå inte ha den pressen. För nu är det fokus på racer och inget annat. Och just ja, får ju halvspringa en halvmara på lördag också. Inte fy skam.
I går kväll följde jag med sonen på orientering, riktigt trevligt. Min man hade förvarnat om att sonen tog det lugnt, strosade omrking, snackade och hade kul. Så jag bytte inte om till träningskläder utan drog på mig mjukisbyxorna i väg. Jomenvisstsörru, nu skulle grabben visa vad han gick för. Morsan hade fullt sjå att hinna med i svängarna i skogarna. Och vi tog inte stigarna för det gick MYCKET snabbare att gena genom skogen. Helt dyblöt av svett när det var klart. Han är en riktig kämpe den där sonen.
En annan kämpe tog ut mig på racertur efter orienteringen. Efter att hennes man gått lös på cykeln (typ en sån häftig Peugeot som ovan) och resten av lösvirket på gården för att racern tappade sin kedja med ojämna mellanrum, kom vi iväg på en tur i solskenet. Riktigt underbart! Jag tor en extrarunda bara för att livet är så underbart. Vilken kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar