Vårruset

Japp, då har jag fått vårrus i benen så nu är sommaren officiellt här!
Det har varit en konstig uppladdning inför vårruset. Jag har inte känt för någon tävling, än mindre laddat för någon (inte helgens tävling heller). Det har bara varit.... konstigt. Fortfarande spökar känslan av att allt inte är riktigt rätt i kroppen, men å andra sidan är det så exakt varje år den här tiden. Kontrollerade pulsen noggrannt under loppet i går och inget konstigt fanns där.

Loppet då? Jo, trångt och eländigt som vanligt. Kände redan i uppvärmningen att jag som vanligt dragit på mig alldeles för mycket kläder. Första kilometern blev ett evigt sick-sackande. Tycker fortfarande det är märkligt med alla dessa tjejer som totalt måste missbedöma sin löparförmåga. Som ställer sig ALLRA längst fram, springer 500 meter och sedan stannar helt för att återhämta andan. Och får sig smällar givetvis från tjejer som springer på dem. Men vårruset är ändå ett superhärligt lopp med så många tjejer i så olika åldrar, storlekar och förutsättningar! Underbart!

Mitt lopp började som sagt trångt, hade också sagt till mig själv att inte springa på utan ta det lugnt. Men ändå, det gick så pass bra trots värmechock att jag pinnade på lite extra lite varstans. Fick håll (som jag ALLTID får på vårruset och ingen annan tävling) men saktade bara ner på farten en aning för att återhämta mig, sen körde jag på igen. Har alltid som mål att komma in under 30 minuter och även i år lyckades jag med en minuts marginal. Mycket nöjd med tanke på att jag inte var speciellt trött heller.

Sedan picknick i solskenet!