Lördagen innebar långpass på racer. Vi var fyra tuffa, något frusna racercyklister som samlades klockan 08:00. Tre grader varmt, hiskelig blåst. Målet var en runda på dryga 6 mil och vi visste att det var en ganska backig runda.
Redan de första kilometrarna började mina växlar krångla. Hoppade lite hur som helst, fram och tillbaka. Klungkörningen gick så där, killarna drog iväg och jag och Klassikerkompisen blev efter redan efter en mil. Lika bra det, vi kunde behöva tjejsnack.
Vi valde ta det lugnt och hålla ett medeltempo på ungefär 25 km/h, min kadenssensor var nu på plats så jag försökte slänga ett getöga på den lite då och då. Medelhastigheten visade sig hamna på 24,1 km/h, en maxhastighet på 47,2 km/h. Coolt! Kadensen var svårare att få upp, målet var att hamna mellan 80 och 100, medel blev 72 så jag tror jag hamnade ganska rätt ändå.
Måste medge att det var rejält tungt att cykla efter 16 km löpning dagen före. Låren stumnade fort och energin var verkligen inte på topp. Efter närmare 3 mil fick vi motvind resten av vägen hem. Fick trampa rejält även i nedförsluten. Men så är det, bara att vänja sig!
Nöjd över härliga vyer, härligt sällskap och 65 km racer avklarat innan lunch.
Väl hemma var jag helt slut, fick ösa in energi och sakta men säkert återkom livet. Nöjd.
1 kommentar:
Det var en fin tur! Kadensen måste jag verkligen jobba upp; trampar typ en gång i halvminuten :)
Skicka en kommentar