Ladd för Öppet Spår

Anlänt ett blåsigt Sälen, en liten skidtur i går och en till i morse. Kroppen känns bra, spåren och vädret är uruselt. 

Prognosen för söndag ser dyster ut men inget att göra åt.

Svåra frågor att besvara:

Vallateamet

1. Omöjligt före, kan gå hur som helst. Klister och sen burk över? Valla om efter Evertsberg? Ruggat? 

Marre

1. Vattenfast mascara eller inte?

2. Blå eller vinröd buff, vad är snyggast?

Livet är inte lätt.... :)

UK Calling

England för några dagar nu. Min måndag började på Arlanda vid 04:20 när klockan ringde, flight nummer ett till Köpenhamn, flight nummer två till Birmingham och så full fart till klockan 15:00 (!!!!) när lunchen serverades. Jisses! Jag dog typ hundra gånger innan det. Och min omgivning också för jag är ju inte så.... trevlig att ha att göra med när jag inte äter. Milt uttryckt. Och så var väl lunchen kanske inte direkt tagen ur något hälsoprogram direkt. Mackor och chips. Hittade dock sallad som tur var. Sen åt jag kakor som aldrig förr resten av dagen.

Det blev tidigt i säng, somnade innan 21 och var hyfsat pigg när klockan ringde 05:45. Gick ner till gymmet för att simma men hade tydligen tagit fel på tiden så jag hade en halvtimme till godo. Det visade sig att gymmet öppnade 06:00 så hopp i springskorna för en halvtimmes (urjobbig) jogg. Alltså, de där kratrarna under ögonen. Hua vilken skräckbild. Men, men...

Till slut öppnade poolen och jag kunde glida ner. I 30+ vatten. Helt hemskt varmt! Poolen var uppdelad i tre delar - en långsam, en medium och en snabb. I den långsamma gick en tjej krabb-gång (typ), hon gick sidledes fram och tillbaka i poolen utan någon brådska. I medium simmade 5 - 6 personer varierat både frisim och bröstsim. I snabba banan fanns ingen alls. Hmmmm, vilken bana väljer jag. De som simmade frisim i medium-banan simmade verkligen bra... Valde att hoppa ner där. 

Efter en stund knackar badvakten mig på axeln och säger att jag ska ta mig över till snabb-banan. Tänk dig en badvakt med röda shorts, magrutor, knappt torr bakom öronen, värsta Baywatch-look-a-liken och tantens dag var gjord.

Gled ner i snabb-poolen (fast hade nog egentligen behövt kyla ner mig innan det) och försökte simma coolt. Värmen störde mig enormt så jag lyckades bara få ihop 40 längder. Men nöjd ändå. Vinkade till Baywatch-killen. Hej, hej, ses i morgon vill-du-ha-mitt-rumsnummer-eller-kanske-inte....

Helgsummering

Min helg- började med vilodag i fredags för att ha ork till lördagen. Det behövdes. Började med att köra längdskidor i 27 km. Det gick hyfsat lätt men fick under skidpasset en föraning om simpasset som väntade efter då jag fick meddelandet "spar på ben och armar". What? Hur ska jag kunna göra det? 

Gled ner i bassängen. Insim gick OK, också tekniken. Sen hade hon bestämt att vi skulle köra 2 x (4 x 50 fenben start 1:10). Jovars, gick väl. Efter det 4 x 150 fr med paddlar start 3:50. Fick rycka av mig de där paddlarna efter första intervallen. Axlarna var totalt mos. Men lyckades parera de andra intervallerna hyfsat. Skönt, jag klarade det! Fast nej, efter 50 löst skulle vi tydligen köra serien igen och den här gången skulle paddlarna på. Bit ihop, överlev. Kan säga att det var betydligt jobbigare att bita ihop den här gången.

Till slut, när jag var klar med min 2,7 km tänkte jag smyga uppför trappen men då stoppade hon mig för det var dags att öva vändningar. Och så kallar hon mig för hård PT? Bra träning är det hur som helst. 90 minuter i dag.

I morse var jag uppe före tuppen och betade av mina snabbaste 11,11 km någonsin. Och sen till Falun och VM. Hamnade med norska klacken (fast det tror jag nog man gör oavsett vart man hamnar) som fick se sina landsmän ta två VM-guld. 

Jag var också glad för svenskorna tog VM-silver, herrarna fick problem med materialet och fick se sig besegrade. Men spännande hela vägen, skrek mig hes i båda finalerna. Och alltså, dessa norrmän. De är helt underbara. Klockan 11 var det full fart i deras läger med skönsång och bira. Och annat.

Nu packar jag det sista för att dra till England i några dagar. Utan skidor men löpargrejer och simgrejer med. Underbara kollegan i England har valt hotell efter mina intressen. Löööööve.

Planering och avstämning

Mitt liv just nu - överlev. Jag hattar från det ena till det andra, planerar kommande utmaningar samtidigt som jag parerar det som sker i dag. Men jag gillar "living-on-the-edge"...

I tisdag hade jag dejt med ett gäng brudar som jag ska köra Stafettvasan med. Vet inte hur jag lyckades säga ja till det men nu blev det så och det ska bli kul! Jag har fått andra-sträckan från Mångsbodarna till Evertsberg, 24 km. Det blir nog bra. De har lovat att jag ska få äta hamburgare och dricka kaffe i Evertsberg, de vet hur man ska locka med mig de här brudarna. Dock vet jag inte hur min kropp kommer att kännas efter 9 mil skidor på söndag, en tjänsteresa och pang på med nya mil på fredag men det blir som det blir.

Planerar också våren och en ny Bootcamp med den här sköna pinglan. Vi körde konceptet i höstas och det var magiskt! Fyra veckor, tre morgonträningspass per vecka, en massa skratt. Vecka 17 kör vi så håll utkik!

Fast jag tränar förstås också. Det kan man tydligt se på siffrorna som jag kletade ner och i stort sett är oläsbara under gårdagens träning med Gävle Tri. Fight Gone Bad minsann. En minut per övning, fem övningar, fem varv med en minuts vila mellan varven. Det är..... jobbigt.

Naturligtvis med finsk nedvarvning, här är en del av gänget och en del av nedvarvningen.

Men så är det skidorna då. Mitt huvudfokus just nu. Solen skiner och det är utlovat + 7 grader i dag. Galet! Jag vill att det ska vara massor med snö och kallt! Mina mil är gjorda, ska försöka få till några kilometer i morgon och några på lördag men sen är det nog slut. Hittills har jag knåpat ihop 299,21 km enligt Funbeat. Jag hade som lägsta-mål 25 mil och helst 30 mil så det här blir bra. Jag är nöjd för jag pysslar ju med lite annat än skidåkning också.... Och just ja, Mannen har köpt nya stavar till mig! Supersnabba sa de i affären!

Nu hoppas jag på perfekta spår, perfekt väder (solsken), lagom kallt (-5), medvind och nedförsbacke från Sälen till Mora om 10 dagar. Men innan dess ska jag en sväng till England. Bland annat.

Fettisdagen

Morgondate i dag med SSSSara. Hade överlåtit planerandet av pass till henne. Vet inte om hon snokar på min blogg eller vad hon gör men på något sätt lyckas hon alltid lägga in de där övningarna som jag är sämst på när hon får bestämma. Jag vill ju bara göra saker jag är bra på. :)

Dagens tema var 20 shades of hundringar. Såg lätt ut. Var inte lätt. Var typ skitjobbigt. Kände redan på insimmet att det blir en tuff timme i bassängen men bit ihop, bit ihop. Sara har både lämnat blod och sprungit långpass dagarna innan så då tänkte jag att tanten kanske hade en chans ändå men nej. Hon skulle typ behöva amputera armarna för att jag ska ha en rimlig chans.

Någonstans där i mitten kom jag på den briljanta idén att jag nog ska ta energin som jag lägger på att gnälla över hur jobbigt det är på att simma i stället. Bra tänkt. Fortsätt simma.....

Fick utmana mig i dag med att göra fjärilskickar - kul ju! Låren stumma som aldrig förr och magen skrek så jag tror jag gjorde rätt trots att jag nog mer såg ut som en mask än en snygg fjäril.

Så då var denna dagen inledd. Nu återstår ett svinga-kulor-pass innan dagen är fulländad. Smider planer....

Fifty shades of....

Nä, jag har inte sett filmen. Inte läst böckerna (trots ett par försök faktiskt, språket i svenska böckerna är lite för... fattigt för att jag ska tilltalas, kanske bättre att läsa på engelska). Och ärligt talat orkar jag inte bry mig. Det är lite för mycket bara.

Men vilken hype! Feministsidan hos mig protesterar lite lätt mot "åh du stora starka rika karl kom och gör vad du vill med mig bara du älskar mig ytte-pytte-lite, i alla fall på söndagar mellan 16 och 16:30" men å andra sidan kanske något par får till en bra stund i sängen efter filmvisning så i så fall win-win.

Men är det premiärhelg så är det. Därför firade jag genom att låta mina kära crossfit-deltagare känna på 50 shades of-wod'en i går. De fick själva fylla i ordet om det nu var heaven, hell eller som en av killarna sa "50 shades of spyor". Inte så glammigt kanske men jisses vilken bra träning både för uthållighet men framför allt för huvudet. Fokusera framåt, framåt, framåt. Sugen på att testa? Här är upplägget. Kör hårt!

ps. De 50 extra chins/knees to elbows görs som mellanstick i den stora wod'en. ds. Om du undrar.

The glamorous life of a skidåkare

Ställ klockan på tidigt trots att det är helg. I skidåkarnas ögon är helger ett tillfälle för träning, inte att fjanta runt med middagar eller annat krafs.

Valla gärna dina skidor innan frukost, i bästa av världar har du joggat till spåren för att analysera snökvalitet. Med pannlampa på. Jag skippade denna del. Körde typ ovallat.

Åk till spåret, dra åt vätskebältet (alltså ärligt, kunde de inte tillverkat snyggare bälten?) och staka. Känn om du har fäste. Troligen inte. Skit i det, bit ihop.

Sen börjar jagandet av mil. Fram och tillbaka, runt runt tills du blir yr i huvudet. Plötsligt blir du stoppad av en dam som undrar hur spåret går. Du tittar lite snett på hennes typ vita blixten av märket "Lampinen" med såna där pjäxor man hade när man var liten, ni vet med råttfälla. Just såna. Förklarar snällt för damen hur spåret går. Hon säger att hon inte åkt på många år men hittade skidorna och "schlängde på lite klääääät". Mmmmm. Innan jag hinner blinka har kärringen galant glidit iväg och jag har inte en suck att hänga med. Trots nya, fina skidor. Orättvist.

Men sen är det dags för mellis. Äntligen! Drar upp en halvfrusen banan och en äcklig gel. Just ja, det var ju inte go'fika direkt, längtar till landsvägscyklingen. Inte ens kaffe fick jag.

Snoret rinner, armarna är som gelé, runt runt. Hejar på några andra med tom blick. Vidare. Låtsas att det är kul. Försöker tänka på roliga saker. Kommer inte på en endaste rolig sak. Inte ens någon av Sonens dåliga vitsar. Drygt.

Till slut, efter mycket noggranna beräkningar, kommer du fram till att det är dags att vända hemåt. Med ytterligare fyra, glammiga mil i bandaget. Wow, vilket härligt liv! Ironi.

Alla hjärtans dag

OK, bring it on! Söta nallar, ballonger, chokladaskar, röda rosor, sliskiga kort. I går var jag i Storstaden och där svämmade gatorna över av all kommers. Nä, protesterar mot kommersen genom att vara helt ensam i dag. Kanske äter en pizza med cola light i kväll. Kanske jobbar lite. 

Fick ändå en vacker blomsterbukett av familjen innan de drog till Sälen. Tulpaner, min absoluta favoritblomma bland alla blommor.

Nu sitter jag och funderar på om jag är sjuk eller inte. Huvudvärk, jobbig känsla i kroppen, pulsen är något förhöjd, ingen feber. Skidor eller inte skidor? Vad säger ni?

I går blev det svettpass men den här sköna pinglan. Till månen faktiskt. Du är underbar, Lena! Och vilken schysst vinkel jag lyckades fånga. :)

Från Paris till Hofors i bilder

Det går fort i svängarna. Ena dagen morgonjogg i ett underbart Paris, nästa dag minst lika härlig skidtur i Hofors. Varandras ytterligheter men vad vore livet utan variation? Lite bilder från mina två dygn som passerat. Voila.

Triumfbågen och jag. Båda lika triumferande.

Kollegorna bjöd på middag på en Renault-restaurang.

Där hittade jag också en lämplig bil till Dottern. Dock lite kallt utan sidofönster.

Vi har det så kul på jobbet... :) Notera Champs-Élysées utanför fönstret.

En morgonjogg i Paris med en av kollegorna.

Passerade världens största Louis Vitton-affär. Hmmm det är ju snart Alla Hjärtans Dag och önska kan man alltid (fast å andra sidan, läs här vad jag tycker om det).

 Alltså, mitt rum. Värsta Moulin Rouge-känslan, speglar ovanför sängen....

Givetvis ska det drickas vin till lunch, mais oui!

Och vid midnatt landade jag hemma igen och kunde därför nyttja lunchen till att åka en liten sväng skidor i blixsnabba, isiga spår.

Och så fick jag en bild från en vän i dag och minns tillbaka på min dag....

Året kvinnliga idrottsprestation 2014

I Hofors där jag bor har vi varje år en gala för föreningslivet i kommunen. En helt underbar tillställning där vardagshjältar hyllas för sina insatser. Det finns flera olika priser såsom årets ledare, årets lag, årets kamrat, årets ideella funktionär mm. Och så priset för årets idrottsprestation då.

Jag såg i tidningen/facebook att jag var en av de nominerade men visste också att av dessa skulle två väljas ut som gick vidare och sedan skulle en jury välja ut vinnaren. Så när jag fick reda på att jag gått vidare blev jag givetvis jätteglad. Det är en ära att bli nominerad men att sedan gå vidare också, dubbelglädje!

I går var det dags för galan och jag hade dragit på mig superblåsan. Satt som på nålar och väntade in prisutdelningen för min kategori. Bästa, fina vännen försöker lugna mig.

Innan kvinnliga idrottsprestationen skulle delas ut, korades den manliga dito och jag blev så besviken när min kompis Joel (ni vet han som tagit en slot till Kona Ironman) inte vann så jag glömde bort att vara nervös. Helt plötsligt hör jag att namnen på de två som gått vidare ropas upp, det blir helt tyst och sedan skall vinnaren koras - och det är JAG!

Den känslan. Helt varm, fylld av tacksamhet att någon/några (har nu förstått att det är flera som gjort det, TACK) har nominerat mig och att jag sedan vinner!

Motiveringen lyder "Med extrem disciplin, målmedvetenhet och hård träning under lång tid, lyckats genomföra den våra tävlingen Ironman i Kalmar 2014 trots matförgiftning. En sann förebild". Jag gråter lyckotårar. Tack. Det här lever jag länge på.

Alla galans vinnare uppradade på scenen (fast här rsyns bara halva gänget).

Att göra en Hjelm

Lördag morgon, vaknar tidigt efter en h*vetesvecka på jobbet (roliga saker att göra men i en lite för hög dos, lite). Känner mig konstig i kroppen men långpass skidor står på schemat. Coachen säger 4 timmar. Hmmmmm. Skidorna är vallade och klara, jag ger mig av.

Efter en stund börjar solen skina, det är vackert. Jag möter massor med trevliga människor som hejar och peppar. Efter 2 timmar är mina axlar och triceps helt mos. Funderar på hur jag ska överleva två timmar till. Jag åker runt, runt i en femkilometersslinga.

Får tips om en annan runda som jag inte kört tidigare så jag chansar och åker den i stället för att få variation. En mysig slinga på 11 km med hemsnickrade lappar och allt så jag slipper åka vilse. Det är dock väldigt isigt här så fästet är som bortblåst. Heja stakmusklerna....

Men nu är 3 timmar avklarade, bara att kötta på resten. Ser flera ekorrar springa över spåret (i torsdags höll jag på att köra in i en älg som stod brevid spåret), solen skiner ännu mer. Trycker en gel. Livet känns ljusare igen.

Och när jag är på väg tillbaka så räknar jag ut att klockan kommer att sluta på 38,8 km det går ju inte, eller hur Hjelm? Så jag nöter lite hit och dit för att få 40 km jämnt. Att göra en Hjelm helt enkelt. Och jag är så jävla nöjd.

Skräcken i badhuset

Fastnade på Arlanda i går kväll, fast höll nästan på att fastna i Tyskland så Arlanda var ju rätt land i alla fall. MEN, det blir lite lätt logistiskt omöjligt att hinna till bassängen hemma till 06:40. Lite. Även om man som jag är en obotlig tidsoptimist. Fick skicka meddelande om ändrade planer till simpolarna. Men den ena hade tydligen bestämt sig för att simma med mig ändå för rätt vad det var så infann hon sig också vid bassängkanten efter jobbet. Och nu vet jag varför.

1. Marre ska ur komfortzonen kosta vad det kosta vill.

Japp. Hon fick nämligen sätta ihop dagens schema (hur vågar jag?). Lite insim, teknik och sen PANG en fyrahundring där varje hundring avslutades med en snabb tjugofemma. Sen accelererande 50'or och retarderande (?) 50'or. Snyggt avslut med supersprint. Sug på det. Över max halva längden och sen bara överlev resten. Kan säga det var på näppen att jag överlevde. Kan också säga att det var det jobbigaste jag gjort på väldigt länge. Tempoväxlingar - jo jag tackar jag.

2. Marres mål.

I helgen var vi på utbildning och av någon anledning sa jag att mitt mål är att kunna voltvända (jo, jag vill ju det). När passet är slut frågar därför dejten lite lätt "vart i tankarna är du när det gäller voltvändningar då". Ähum. Typ att jag kollar You Tube... Nähä, inte räckte det. Så nu ska hon tvinga mig ur zonen här också. Hur ska det här sluta?

Jag tror hon bara är lite sur för att hon fick göra 64 burpees på mitt förra crossfit-pass. Fick nämligen den här fina bilden från henne då.

Hoppas det går över...

Utbildning med Malin

I helgen bjöd gymmet alla instruktörer på utbildning med Malin Tittonen från Måndagsklubben i Falun. Malin elitsatsar i crossfit och deras lag kom på 3:e plats i EM förra året vilket gav dem en biljett till VM i Los Angeles i somras. Genast blev jag sugen på att få en likis-väska som Malin har. Med Mumintrollet och allt.

Malin tränar fyra timmar om dagen förutom att hon arbetar heltid med att utbilda PT-studenter, håller i utbildningar som denna, kör klasser här och var mm. Min nya idol. Dessutom är hon grymt stark. Vilken kropp!

På utbildningen fick vi gå igenom de fem viktigaste punkterna när det gäller att hjälpa våra deltagare att hitta rätt i alla övningar. Vi fick givetvis praktisera detta på varandra och känna efter när vi gör rätt och när vi gör fel. Vet inte hur många knäböj jag gjorde under förmiddagen....

 På eftermiddagen fick vi göra diverse styrke- och rörelsetest. Mycket nyttigt att se vilka obalanser jag har i kroppen, vad jag behöver jobba på. De största överraskningarna var att mina raka magsmuskler var svagare än vad jag trodde medan största överraskningen var att jag faktiskt klarade mig riktigt bra i de andra testerna, även när det gäller baksidan av kroppen som tidigare varit min akilleshäl. Stolt som en tupp och tänker att något gör jag rätt i min träning.....

Vi avslutade med en grym WOD som totalt sög ur det sista ur mig. I lag, en kortlek, multiplicera valören med 5 och det ger antalet reps som ska göras. Kan här nämna att vårt lag fick både ess och kung klöver. Det blev måååååånga pull-ups det.

Jag börjar bli en skidåkare!

Det är nästan så jag längtar efter nästa skidpass. Nästan. Samtidigt förfäras jag över att den ordinarie triathlonträningen blir en aningens lidande av skidor men också av allt jobbande och resande hit och dit. Bara att gilla läget antar jag. Hela förra veckan låg jag på vägarna, så även denna. Just denna vecka slog jag upp mina blå/gröna i Tyskland igen. Ett snöigt Tyskland. Jag vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken att det är världens snöstorm exakt samma dag som vi ska lansera det nya systemet som jag är projektledare för....

Åter till träning - helgen började med att jag fick hoppa över fredagsfys till förmån för tjänsteresa. Tjurade hela vägen till andra kontoret. Men mötet gick snabbare än väntat och jag hann hem för att åka 11 km i isiga och snabba spår. Tyvärr hade jag glömt den lilla detaljen att det blir mörkt väldigt fort så det blev en läskig upplevelse att ta sig hemåt....

Lördagen var vikt för utbildning i gymmet men det kommer ett eget inlägg om det.

Söndag morgon hade jag vikt åt längdskidor igen men med tanke på att det kom kring 30 - 50 cm snö under lördag och natten till söndagen var jag mycket oroad över spårstatus vid åttasnåret på söndag morgon. Men jag hade inte behövt vara orolig. Det var perfekta spår, jag är mäkta imponerad över våra ideella "gubbar" som sliter med dessa spår, dag ut och dag in. Heja er! Och heja mig som brände av 27,5 km bara så där. Det gick inte fort och det var inte snyggt men jag gjorde det. Jag är nästan en skidåkare nu.

Bilden ovan är tagen precis efter att jag tagit mig upp på fötter igen efter en riktig praktvurpa i en nedförsbacke. Man ska inte kaxa upp sig för mycket.... Knyckte till nacken och slog i rumpan men som tur var såg ingen mig. Phjuuuu.