Året kvinnliga idrottsprestation 2014

I Hofors där jag bor har vi varje år en gala för föreningslivet i kommunen. En helt underbar tillställning där vardagshjältar hyllas för sina insatser. Det finns flera olika priser såsom årets ledare, årets lag, årets kamrat, årets ideella funktionär mm. Och så priset för årets idrottsprestation då.

Jag såg i tidningen/facebook att jag var en av de nominerade men visste också att av dessa skulle två väljas ut som gick vidare och sedan skulle en jury välja ut vinnaren. Så när jag fick reda på att jag gått vidare blev jag givetvis jätteglad. Det är en ära att bli nominerad men att sedan gå vidare också, dubbelglädje!

I går var det dags för galan och jag hade dragit på mig superblåsan. Satt som på nålar och väntade in prisutdelningen för min kategori. Bästa, fina vännen försöker lugna mig.

Innan kvinnliga idrottsprestationen skulle delas ut, korades den manliga dito och jag blev så besviken när min kompis Joel (ni vet han som tagit en slot till Kona Ironman) inte vann så jag glömde bort att vara nervös. Helt plötsligt hör jag att namnen på de två som gått vidare ropas upp, det blir helt tyst och sedan skall vinnaren koras - och det är JAG!

Den känslan. Helt varm, fylld av tacksamhet att någon/några (har nu förstått att det är flera som gjort det, TACK) har nominerat mig och att jag sedan vinner!

Motiveringen lyder "Med extrem disciplin, målmedvetenhet och hård träning under lång tid, lyckats genomföra den våra tävlingen Ironman i Kalmar 2014 trots matförgiftning. En sann förebild". Jag gråter lyckotårar. Tack. Det här lever jag länge på.

Alla galans vinnare uppradade på scenen (fast här rsyns bara halva gänget).