Att gå i trappor

Ibland glömmer jag bort det här med träningsvärk. Jag har det inte jätteofta men när det väl kommer så känns det kan jag lova. Efter Calvins crossfit-pass (och alla andra pass på BBC) så kan jag inte längre gå i trappor. Jag får helt enkelt vända mig om och gå baklänges. Trots att underbara Jessica försökte allt hon hade att sträcka ut och förlänga på sista klassen.

Jag träffade också underbara Malin Ewerlöf på konventet. Vilken människa! Vilken energi! Och vad lång hon är! Syns inte riktigt men jag står på tå för att räcka över tuttarna på henne.

Och så ultralöperskan. Hennes dröm nu är att springa Leadville 100 trail run, 100 miles (160 km) uppför i 60 km, sedan typ nerför i 20, vänd och spring samma väg tillbaka. På hennes bild nedan ser man höjdprofilerna på Lidingöloppet längst ner, Vasaloppet något över och så Leadville. Hela loppet går alltså på väldigt hög höjd. Galning..... :)

Kicki och jag inledde faktiskt söndagen med löpning i ett skönt vår-Stockholm. Tunga ben men lätt sinne. Massor med prat och flams.

Men när jag kom hem blev det familjefika (minus katten, minus Dottern). Underbart gott!

Avslutade sedan söndagen med simning, Gävle Tri-kompisarna var där och det blev en energiboost utan dess like. Hårdrock! Eller hårresande i alla fall...