Tunga ben, tung andning, hög puls, gårdagens sockerchock med massor med godis och chips har satt sig som en stor klump i magen, en klump som skumpar hit och dit. Men jag fortsätter. Tänker att det får gå sakta i dag, riktigt sakta. Solen skiner, stänger av musiken när jag kommer in på grusvägen och njuter av fågelkvitter. Har lyckats klä mig rätt för en gångs skull, lagom varmt, kall vind i ryggen.
Kilometrarna tickar på. Jag hinner tänka igneom veckan, vad har hänt, vad behöver jag fokusera nästa jobbvecka på, hur känns kroppen efter en återhämtningsvecka. Tick, tack, tick, tack. En mil passerad. Målet är någonstans mellan 14 och 16 km i dag. Tar lite omvägar så jag inte ska lura mig själv att gena hemåt innan kilometrarna tickat färdigt.
Lite tungt på slutet, kommer på att jag inte druckit något trots medhavd vätska. Tar en slurk nu och då.
På hemmavägen tickar klockan in på prick 16 km. Inga gångpauser, inget gnäll från piriformis, kurrande mage skall botas och spanskagrammatik ska förhöras. Massor med energi. Precis som det ska vara en lördag. Och klockan har inte ens slagit 10. Långpass ftw!
Om jag ska säga en negativ sak så är det att när jag klickade igång musiken de sista 30 minutrarna så hade låtlistan hamnat på repeat. På den här låten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar