Springer och springer och det är helt fantastiskt. Möter många löpare. Möter väldigt många löpare. Inser att jag nog springer fel varv. Men hur ska en bondtös kunna veta åt vilket håll man ska springa i storstaden?
Skön trappträning.
Till slut tycker jag att jag sprungit väldigt länge. Telefonen har hakat upp sig så jag kan inte kika på den heller. Ser en tjej som är ute och går:
Jag: Alltså, jag tror jag sprungit vilse. Exalt var på Kungsholmen är jag?
Tjejen: Öööööh (hon tittar konstigt på mig, funderar om jag är helt galen eller min vårdare strax dyker upp och räddar henne).
Jag: Ja alltså jag tänkte att jag skulle ha vattnet på vänster sida hela tiden men nu blev det så mycket vatten överallt. Men så kanske det är här på Kungsholmen. He, he.
Tjejen: Men det här är inte Kungsholmen...
Jag: Men ÅÅÅÅH, det fattar jag ju att jag springer till fel ö trots att jag har vattnet på vänster sida hela tiden.
Tjejen: Men du kan väl ändå inte ha börjat på Kungsholmen, du borde väl märkt om du sprungit över en massa broar.
Jag (gladare nu): Men JA, men då borde jag ju vara kvar på Kungsholmen!
Tjejen: Fast du är på Södermalm.
Jag: Öööööhhhhh
Tjejen (försiktigt): Hej då.
Jag: Hej då.
Hur ska jag kunna hålla reda på vilken himla ö jag är på? Va? Va? Hittar hem efter en stund. 8 km in på vilsekontot. Typ på Kungsholmen.
2 kommentarer:
Alltså, jag döööör! Störtskönt! Tur det finns fler som är yra...
Vi hade godavännerguidning lördag-söndag, på söder. Där ingick quiz på kända byggnader vi såg eller gick förbi. Nu är det safe, tänkte jag. Men näääää. Det jag lärt mej på lördagen va som bortblåst på söndagen.Och du och jag orienterar ihop. Hur lyckas vi??;))
Skicka en kommentar