Jo, drog iväg med Mannen och sonen i går till lokala golfbanan för lite härlig skidåkning (trots ond hälsena). Slutade med gråt och panik. Sonen och Mannen stannade kvar på en liten runda, jag skulle iväg på en längre. Spåren var katastrofala, mjuka och nästan obefintliga. Det gick bitvis inte att ens se var spåren gick. Dessutom var det korsande spår här och var så det där med att man inte kan åka vilse när man åker skidor är bara en skröna.
Jag åkte och åkte, gick dåligt. Ont i hälen, inga spår, allmänt jobbigt. Helt plötsligt börjar min pannlampa att blinka. Slut på batterierna! Där var jag, mitt ute på en golfbana och det var bäcksvart. Spår kors och tvärs. Ingen aning om var jag var. Spåren går dessutom hit och dit hela tiden så det är svårt att hålla huvudet skärpt (speciellt om man är lite småförbannad som jag var). Helt plötsligt står jag mitt ute på sjön! Ringer mannen som får komma och hämta mig. Räddad!
Följde med Mannen och sonen på ett varv till på deras trygga bana. Kasst. Avslutade träningskvällen med 30 minuter core och en stor chipspåse. OLW Blast? NU har jag hoppförbud. Amen.
1 kommentar:
Hu! Vilken "skräck-tur"
Krya på din hälsena :(
Skicka en kommentar