Det börjar bli hopp om livet. Snart i alla fall. Helgen kickstartades med Functional Moves och spinning. Jisses vad svetten rann! Tur att sonen förberett Kreolsk gryta när vi kom hem. Han är en sann kock han, blott 9 år gammal. Lördagen tog jag en vilodag för foten, för säkerhets skull. En promenad med dottern där vi diskuterade livet blev det i alla fall. Mycket tankar som far omkring i en 13-årings hjärna. I går var det sonens tur att luftas, han tog med sparken och vilket sparkföre det var sen! Att åka spark är ju barnsligt roligt! På kvällen kostade jag på mig ett pass Functional Moves men hoppade över BodyCombat då jag fortfarande har hopp-förbud. Men kände mig som en riktigt cool Nike-brutta ändå, trots tantvarning med alla skador. :-) 
Det känns som att skadan sakta men säkert börjar ge sig. Jag har inte ont längre, inte ens när jag tränar eller går. Kände lite efter sparkturen i går och var något svullen då men inte alls så som det var för en vecka sedan när jag linkade fram och knapp fick av mig skon. Min nya plan nu är att träna hopp-fritt hela veckan, försöka mig på skidåkning i slutet av veckan och sedan köra halva Engelbrekt på söndag om allt fortfarande är OK.
För övrigt ska jag försöka hinna med mycket annan träning i veckan nu när jag ändå inte ska springa eller åka skidor. Det blir dubbelpass i kväll med BodyPump och spinning, vila på tisdag, Functional Moves och spinning på onsdag och sen kanske skidor på torsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar