Stegen kändes lätta men klantigt värre hade jag glömt både skorna och Garmin i stugan så jag bestämde mig för en kort runda i de gamla skorna och utan några prestationskrav, njutning utan klocka med andra ord.
I början av passet sken solen och det var högsommarvärme. Jag började ångra mina capritights och finisher-Marathon-Tröja, linne och korta tights hade passat mycket bättre. Efter en kilometer eller så började mitt humör att stabilisera sig men däremot började vädret att bli ostadigt - det blåste storm helt plötsligt och himlen var helt svart. Vart kom det ifrån? Ytterligare någon kilometer och det var full storm. Det blåste och regnade som aldrig förr. Jag flög som en vante mellan vindpustarna och var mest irriterad över att förstöra frisyren då jag inför kvällens "fest" inte tänkt tvätta håret..... En kilometer från hemmet har jag resignerat och insett att det måste till en helrenovering av hår och makeup om jag ska komma iväg så då får det regna bäst det vill. Skön känsla att springa där mitt i stormen och bara njuta.
Väl hemma, precis när jag stannar utanför huset, skiner solen igen och fåglarna kvittrar. Himlen är klarblå och det finns inga som helst spår kvar av stormen. Förutom min frisyr då.
Mannen var nog argare än jag för han sprang betydligt längre än jag...... Väl hemma gjorde jag nöjt mina core-övningar. Tänk vad nöjd man kan vara efter att gjort plankan en stund!
Distans: 5 km lätt
Tid: Tja, ca 30 minuter kanske
Känsla: Mycket skönt, kanske har två dagars vila gett ny kraft?
OK, grillparty och jag är nyduschad och fixad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar