Förra gången jag lät benen bestämma vart vi tillsammans skulle färdas, hamnade jag på en runda jag aldrig sprungit (delar av den har fötterna trampat men inte just den sammansättningen). Den här gången, när benen också skulle få bestämma, kom jag på efter en stund att jag trampade på samma runda. Vad lustigt vilka spratt som hjärnan spelar! Jag hade verkligen ingen plan och då hamnade jag där igen.
Nåväl, en något problematisk runda blev det. Jag har jobbat hemma i dag och suttit på en köksstol och jobbat hela dagen. Det gillade inte ryggen. Första stegen hade jag knivar i ryggslutet, men efter jag stannat och stretchat några gånger började det att ge med sig.
En fin kväll, en runda utan krav, en lätthet som jag hittat tillbaka till i löpningen fanns äntligen där. Ja, ta mig tusan om jag inte är på väg ur min depression!
Distans: 7.65 km
Tid: 53:31 minuter
Känsla: Ont i ryggen men annars en underbar, lätt, kravlös runda
Nu väntar mer träning på gymmet! Men först har mannen fixat en god middag, vi firar tydligen bröllopsdag i dag....
1 kommentar:
Oj vad mysigt med middag. Skönt att allt verkar kännas bättre. Ibland är livet så jävla kompicerat och tråkigt sen andra dagar är det fullstndigt underbart. Jag skulle inte vilja vara utan någon av de två.
Skicka en kommentar