Kärlekshelg

Kärlekshelgen startade med 95 km landsväg med SuperSnabbaSilverSara. Det gick gudomligt bra första halvan men sen drabbades vi av THE MOTVIND. Jisses vad det blåste. Sara hade läst att det skulle blåsa 10 m/s och det tror jag det gjorde. Öronen susade, vi stretade i vinden. Men Sara, det lilla cykelproffset, har tydligen lärt sig att äta i farten så hon knaprade Sportlunch för brinnande livet där bakom mig och drog mig hem sen. Uppmärksamma läsare kanske sätter kaffet i vrångstrupen nu ty Sara kunde inte släppa styret för en sekund tidigare, hon kunde inte peka riktning eller något annat heller för den delen (såsom stora kratrar som jag åkte ner i ty hon inte vågade släppa styret och medan hon funderade på vad hon skulle skrika så var jag redan nere i kratern och behövde bärgning upp medelst stor bil), inte dricka vatten och definitivt inte trolla upp något ätbart ur fickorna. Imponerande. Stilstudie nedan (hon säger att hon har genomskinliga byxor så kolla noga).

På mig fanns det tydligen ingen bild men jag kan bjuda på bild från torsdagen då jag körde intervaller. Hårt. Det var också mycket varmt. Mycket.

Men sen på fredagen så åkte vi ett gäng glada och förväntansfulle människor mot Härnösand. Vi började med att kivas om vart det skulle ätas. Till slut blev det Pinchos, mest för att den här mannen skulle få sin Kinder-äggs-efterrätt. Han var nöjd ända tills hand öppnade ägget och det var en dålig leksak. Då var den kvällen förstörd. Vi var också nöjda men mycket mätta. Alldeles för mätta.

Nästa dag åt vi frukost och drog sedan mot trailspåret. 

Det var väldigt upp-och-nerigt. Mycket. Jag och Camilla hamnade också i ett träsk. Mysigt. Snabbt ombyte och iväg för att utföra fasteruppdrag. Lyckades bara fånga en av de sex barnen på foto ty en hade låst in sig i en duschkabin och var därför något stött, en låg och sov ty hon är tonåring och mycket trött, en satt och skrev viktiga saker på sin mobil, två småkillar sprang så fort så det gick inte att fånga dem på bild. "Hallå - kan någon bara torka bort det här kladdet från mina händer så att jag slipper torka av det på håret för där har jag torkat bort något annat och nu har jag konstig frisyr".

En korv på Sibylla och vi var laddade för vigsel vid havet. Härifrån är minnet något suddigt för jag grät mig igenom hela vigseln. Det var så fantastiskt vackert. När ungdomarna spelade och sjöng "Utan dina andetag" så dog jag nästan. Det är den låten jag tar till både när jag har djupa kärlekstrubbel och när jag är riktigt kär. Den låten är kärlek för mig. Och den spelades i den här miljön. Gråt. Snörvel.

Och så de vackra två.

Magiskt.

Jag och Pinglan.

Middag som var underbar.

Hem på småtimmarna.

Och på söndagen tvingade jag de andra att gå upp tidigt för jag hade en ny resa att dra iväg på.

Så nu är jag har här och har tagit den första bastujoggen. I dag ska jag cykla till Kristinestad. Hörs! Hej!