Säter Triathlon 2018 - The Story

Oj, oj, så mycket som hänt och så lite som jag skrivit om det. Har det då hänt på riktigt eller inte?

Jag börjar med att berätta om vad som hände förra lördagen. Då bestämde jag och Camilla att dra till Säter för att genomföra en olympisk distans. Jag har inte tävlat triathlon sedan förra årets Vansbro Triathlon då den sista grenen blev ambulansåkning till Mora på grund av krånglande hjärta. Det sätter igång en massa konstiga tankar i hjärnan kan jag lova.

Innan loppet
Jag och Sara hade cyklat en massa från tisdag till torsdag (blogginlägg kommer men vill du så läs hennes så länge). I värme. Jag vilade på fredagen men var väl inte helt utvilad direkt inför loppet men hade tillsammans med coachen att loppet mest skulle vara träning samt för att bli av med spöken i huvudet så det gjorde inget. Började som vanligt titta på gamla resultatlistor och blev nervös. Det är ju ett superlitet lopp ju! Jag hade trott att det var väldigt många deltagare men se det stämde ju inte alls.... Jag hade definitivt inte kollat in banan innan och tur var väl det för då hade jag inte åkt.

Även Camilla var nervös så vi var inte alltför sociala i bilen på väg till Säter. Det var ganska tyst och sammanbitet kan man säga. När vi kom fram till Säter och checkade in så läser jag lite nonchalant i PM'et och ser något om att våtdräkt ej är tillåtet om vattentemperaturen överskrider 22 grader. Slänger ut en fråga till en funktionär om hur varmt det är i vattnet och han svarar 23. 23??!!!??? Allvarligt!  Blir det våtdräktsförbud????? Ångesten ökade. Vet inte hur många gånger jag gick in här....

Vi var där i god tid och fick hänga vid den vackra sjön.

 Vi försöker se lite glada ut. Fejk. Bara fejk.

Till slut fick vi checka in cykeln och jag fick platsen brevid Emma Graaf! Coolt. Starstruck.

OK, dags att starta.

Loppet

Simning 1500 meter - 38:06
Fyra varv, riktigt bra start men ty jag är långsammare än en finlandsfärja så blev jag ensam väldigt fort. Det var lite jobbigt att se de andra dra iväg men jag fixade det ändå. Simningen fungerar inte riktigt just nu, jag hoppas verkligen det släpper men förstår inte heller hur det ska kunna göra det ty jag simmar aldrig....

T1 - 3:21
Min snabbaste växling i T1 ever (min coach brukar fråga om jag har kaffekorgen med mig). Första gången jag hade triathlondräkt under och slet bara av mig våtdräkten och hoppade på cykeln. Min Geting var för övrigt väldigt ensam i växlingsområdet....

Cykling 40 km - 1:31:51 (snitt 26,1 km/h)
Hoppade på cykeln och drog iväg, pulsen skenade och det blev jobbigt. Det blev ännu jobbigare när jag såg den första backen. Hua. Och den skulle tas FYRA gånger. What? Skämtar de med mig? Ska jag avbryta eller? Nej, klart jag inte ska. Det är bara att cykla på. Jobbig känsla att vara sist igen men försöker låta bli att tänka på det. En kille som jag cyklar med en stund frågar hur många varv vi ska cykla. Någon som har ännu mindre koll än jag alltså. Så här såg höjdkurvan ut, hade jag vetat att mentalvårdsmuseet låg så nära banan hade jag åkt dit i stället....

Sjukt jobbigt var det, långsamt gick det, varmt var det men det bästa var ändå när jag på sista varvet såg Camilla. Jag var säker på att hon hade brutit då jag såg aldrig henne. Det visade sig att jag letade efter fel dräkt och att hon hade hejat på mig varje gång men trott att jag var sur då jag aldrig hejade tillbaka.... Vänner för livet eller? ;)

T2 - 1:34
Bytte skor och gick bort mot löpningen. Långsamt. Söta Hjelmen trodde att jag skulle bryta, så sakta gick jag. Men nej då, mest bara varm.

Löpning 10 km - 1:16:03 (snitt 7:41 min/km)
Hade ingen aning om hur löpbanan såg ut heller och det var tur det. Jisses. Varje varv (fyra varv även här) började med en backe. Förstås. Herregud. Den backen fick jag gå varje gång. Sen gick jag lite till på något ställe varje varv utom de två sista då jag faktiskt sprang allt utom backen.

Totala tiden blev 3:30:59 enligt resultatlistan, sist av tjejerna, näst sist totalt. Men om man vänder på resultatlistan så kom jag ju nästan först.

Efter loppet
Jag är glad att jag åkte till Säter, jag är glad att jag vågade, jag är glad att Camilla följde med. Det var jobbigt att tävla. Simningen gick så där, jag försökte pressa på cykeln, löpningen funkade i alla fall trots värmen. Ja, vi gjorde det bra. Vi firade på McDonalds i Hedemora. Flott ska det vara.