Min måndag

Efter första jobbdagen (som jag lät vara kortare än vanligt, lite som inskolning) drog jag till min favoritsjö och simmade 10 x 200 meter plus insim och avsim. Totalt 3000 meter. Men det höll på att skita sig totalt. Jag såg nämligen ett öga som stirrade på mig under bryggan. Jag blev livrädd, tog en bild på avstånd för att dokumentera för mina efterlevande vilket monster som dödat mig utifall jag inte skulle överleva simningen.

När jag kom hem förstorade jag bilden och jag fattar inte att jag vågade simma. Vad är det här? Orm? Gädda? Eller kanske monstret från filmen som jag såg i helgen (note to myself - sluta titta på konstiga vattenfilmer under OW-perioden).

Eftersom jag hittade lap-funktionen på klockan kunde jag se att jag
a) är väldigt ojämn, 4:57 minuter - 5:48 minuter på 200 meter
b) jag simmar krokigt, mina 200'ingar ligger på 210 - 240 meter (och det är 200 meter mellan bojarna jag simmar mellan men jag simmar liksom från boj 1 i första raden till boj 4 i sista raden, snett alltså)

Mest nöjd med att jag överlevde, näst mest nöjd med själva passet.

Hem, Dottern hade fixat mat och vidare till nästa pass som jag nästan glömt bort. Eller ja, jag hade glömt bort det men fick en påminnelse som tur var. Vi blev bara två på passet men båda två var sjukt RPM-sugna så vi körde ändå. I en bastu. Vi var helt enkelt bäst, Ida och jag.

Sen åt jag två isglassar och drack Fanta och livet återvände.