Ja, som ni vet gjorde jag en DNS i fredags på Forsbackarännet. Sov i stället 12 timmar och vaknade som en ny människa, dock lite skav i halsen ändå. Kände att jag ville prova att simma en snabbis så det gjorde jag. Pyramiden fick det bli, lagom ansträngande (lite insim, sedan 50-100-200-400-200-100-50 och så avsim). Ute förstås. Gick riktigt bra men inte så bra att jag hade fixat simma 21 km.
Efter det packade jag mina väskor och drog till Dalarna igen. Kände att jag behövde ny luft och komma ifrån min gata en stund. Och så skulle det långpassspringas igen, tisdagens 22 km var ju bara uppvärmning. 25 km stod på schemat och jag var ytterst tveksam om jag hade huvud eller ben för det. Fick en massa pepp, solen sken och jag drog iväg med en svag plan i huvudet. Väldigt svag plan. Runt, runt på Sollerön skulle jag springa. Sollerön är ju fint så varför inte se fler delar av den.
Började med att komma in på en led som var alldeles olöpbar, tyvärr kunde jag inte vända för tidigare på leden hade en hund försökt decimera mina vader medan ägaren skrattande såg på (skärpning hundägare - jag hatar hundar som springer lösa när jag ska springa, visst om ni har pli på den men när de nafsar mig i benen och ägaren skrattande säger "hon/han vill ju bara leka" så känner jag för att dra fram den där finn-kniven som jag alltid har närmast hjärtat och rispa lite, inte på hunden utan på ägaren förstås). Så jag fick fortsätta på leden och sen gå uppför en jättebacke för att komma tillbaka till starten igen. Med stumma vader.
Sollerön är liksom en kulle, vill man till kyrkan så är det uppför oavsett var man befinner sig. Det upptäckte jag ganska snabbt. Gäller att skråa. Och så är det två saker jag försökte hålla rätt på för att inte tappa orienteringen:
1. Gesundaberget
2. Sollerö kyrka
Jag sprang vidare på en grusväg som jag kände igen, vände efter en mil och tänkte att jag tar samma väg tillbaka. Snurrade runt runt, kom vilse en gång och fick fråga om vägvisning men faktiskt stannade klockan på 25,2 km utan större bekymmer. En helt annan känsla än i tisdags. Nöjd.
I dag ska jag egentligen cykla 12 mil. Det tar emot så himla mycket, det lovas åska och regn och det hatar jag verkligen men så är jag så himla trött också. Otroligt trött. Jag tror faktiskt inte att jag kommer iväg. Har mailat coachen och frågat om jag kan köra intervaller på spinningcykel i stället. Hoppas, hoppas.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar