tisdag 25 augusti 2015

Ironman Copenhagen 2015 - The Story

Korta versionen
Korta versionen - ja, jag genomförde loppet. Grymt nöjd över sim och cykel, inte nöjd över löpningen. Vill du veta detaljerna, läs vidare.

Innan loppet
Inte så nervös som jag brukar veckan innan, det var ett lugn trots att jag inte packat, inte kollat upp banan, inte gjort en minutplanering. Vi åkte iväg vid sextiden på morgonen mot Köpenhamn. Ett stopp för att spana över Vättern blev också den första fotosessionen. Kunderna på bensinmacken måste ha trott jag var en kändis.... Och jo, det är jag ju. :)
Vi kom ner till Köpenhamn vid tretiden och hade gått om tid för att registrera mig, få mitt tjusiga åkband och gå på prerace-info. Lite annorlunda upplägg i Köpenhamn då vi fick kika på en film. Mäktigare stämning i Kalmar där alla är samlade och taggade.
Pre-racefilm i Athletes Garden.
Hann med en provsimning av banan på fredag kväll, riktigt skönt vatten och banan verkade bra.
En middag, tidigt i säng och sen var det lördag, dags för incheckning av cykel. Lång kö. Träffade en engelsman som hade fyra IM i år, skulle göra två till för att komma upp i 12 st under två år för att få en slot till Kona. Galning. Dessutom hade han gjort Norseman för en månad sedan som extra bonus....
Fina Getingen ser ensam ut men hon skulle snart få kompisar.
På lördagen spanade jag också in målrakan. Spännande.
Ja, lite mer mat och så i säng tidigt. Lyckades faktiskt sova bra hela natten.

Race day
Tog taxi till T1 (som ligger ca 6 km från centrum), var där i god tid för att titta till cykeln, insupa stämningen. Allt kändes bra. Fick inte i mig så mycket frukost men det är ju inte så konstigt en sån här dag. Fotograferna följde mig överallt.

Simning - 1:24:07 (1:27:18 år 2014, 1:35:55 år 2013)
Det är start efter age group i Köpenhamn, proffsen startade 07:00 och jag 07:40. När vår age group gick in i startfållan sa speakern "här kommer gruppen med ålderskris, i stället för att köpa Ferrari köper de lycra och carbon för pengarna....". Japp, så är det. Dags att kliva ner. Vill bara starta nu.
Placerade mig långt till vänster för att slippa trängseln vid första bojen, visade sig att jag kom för långt åt vänster så jag fick simma lite extra. Skit också. Men jag tog mig tillbaka till gruppen och den här simningen var den absolut bästa jag någonsin gjort. Vilken känsla! Jag hade under hela veckan haft problem vid höger skulderblad, nästan nackspärr, och visst kändes jag av det under simmet men inget som hindrade mig. Hittade fritt vatten i stort sett hela tiden, aldrig någon panik. Vattnet var snällt, lite svallvågor på vissa ställen men inget farligt. Njöt varje sekund! Fredrik klappade mig på axeln någonstans efter simmet så vi simmade ihop en stund.

T1 - 8:18
Hittade snabbt min påse men eftersom jag inte har mer än trosor och top under så tar det en stund att få på sig cykelsaker. En tjej frös så hon höll på att skaka sönder i tältet, jag var snarare för varm. Ut och hämta Getingen.

Cykel - 6:32:36 (6:43:06 år 2014, 7:07:55 år 2013)
Knixig start, de två första milen var det mycket svängar, dålig asfalt och annat men sen kom vi ut till kusten och jag kunde börja köra på riktigt. Underbar vy över havet, första varvet var det dock ganska mycket kantvind men jag njöt verkligen. Svängde in mot landet och fick medvind en stund, tyvärr var det lite svårcyklat här (för mig) så jag kunde inte riktigt dra nytta av vinden.

Vid sex mil började jag må lite illa, hade svårt att trycka på och så fort jag gjorde det steg pulsen oroväckande högt. Kom på att jag druckit och ätit dåligt, försökte kompensera. Det var väldigt varmt på cykeln, speciellt där det var lä. Sportdrycken smakade äckligt, jag tog några gels men inte tillräckligt. Jag VET ju att jag måste äta på cykeln. Hade Lanttos mantra i huvudet "om du är trött, ät, om du är pigg, ät, om du är ledsen, ät, om du är glad, ät....". Men men, jag kunde inte riktigt få i mig det jag behövde.

När jag började närma mig Köpenhamn första gången (två varv) kändes det dock bättre. Och Geels bakke, vilket ställe! Pumpande musik, supportrar i massor, jag blev så glad! Och så mina egna supportrar som stod och hejade när jag skulle påbörja andra varvet. Fortfarande glad.
Och kusten-sträckan var den här gången om möljigt ännu finare. Vilka vyer! Jag kunde trampa på bra och illamåendet kunde jag hålla i schack även om jag inte kunde peta i mig så mycket energi och vätska som jag egentligen behövde. Skön känsla att se T2.

T2 - 9:00
Äntligen klar med cyklingen! Skönt att få ta av sig cykelskorna och på med löpardojorna.

Löpning - 6:02:53 (5:48:59 år 2014, 5:25:25 år 2013)
Kände från första steget att det kommer att bli en lång dag. Försökte trippa på men det var varmt och jag hade hög puls från början. Benen ville inte alls. Jag försökte övertala dem att det blir bättre om en stund, det behöver inte gå fort bara det går. Men efter tre kilometer var jag förtvivlad. Det gick verkligen inte. Illamåendet började bubbla upp. Jag försökte springa korta sträckor.
Vid sju kilometer kräktes jag första gången och gick mot en funktionär för att bryta. Orkar bara inte göra en till mara gåendes! Men på något sätt kom det så många löpare i vägen så jag kom aldrig fram till funktionären. Tänkte att jag fortsätter lite till, ska i alla fall göra ett av de fyra varven. Nöjd över att ha hämtat första bandet.
Kunde knappt springa alls. Försökte göra allt jag kunde, peppade mig själv, benen och huvudet men nej. Kräktes varje kilometer. Fick inte i mig något på vätskestationerna. Mådde illa bara jag visste att jag skulle närma mig en station. Hopplöst. Pratade med supportrarna om att bryta, de övertygade mig om att fortsätta.
Vid två mil bestämde jag mig för att fullfölja, även om jag fick gå. Men vid tre mil hade jag sådana kramper i magen att jag fick lägga mig ner på trottoaren för jag kunde inte stå upp. Då sa jag till supportrarna att jag kanske inte dyker upp mer, jag kanske måste bryta.

Men på något sätt gick det ändå att påbörja sista varvet och ta sig igenom det. Magen var helt öm av alla försök att kräkas, det fanns verkligen inget mer som kunde komma upp. Jag räknade ner kilometer för kilometer, försökte sysselsätta mig med att räkna armband på de jag mötte, tyckte synd om de som skulle iväg en gång till och hämta ett band när jag bara skulle i mål.

Löpbanan var ganska trist, i alla fall längst ute där banden fanns. Det var ett nöje att få komma in i Köpenhamn och få fler hejarop. På slutet fanns det inte så många supportrar kvar men inne på krogarna var det full fart och massor med hejarop. Så härligt. Och sen var det ju bara målrakan kvar. Jisses. Vilken känsla! Jag gjorde det igen! Maarit - you are an Ironman!

Total tid - 14:16:54 (14:22:34 år 2014, 14:34:37 år 2013)

Efter loppet
Den här bilden visar pretty much hur jag kände hela löpningen. Illamåendet bubblade i mig hela vägen, magen krampade konstant.
Stapplade mig bort till Athletes Garden för att äta men när jag stoppat in första tuggan av kyckling så fick jag springa ut och hulka igen. Ingen idé. Ringde efter supportrarna som fick hjälpa mig till T2 för att hämta ut cykeln. Var konstant törstig men det var omöjligt att dricka för jag bara hulkade. Men innan det träffade jag Åke och Alf som jag hejat på av och till under löpningen, hurra för oss!
Efter någon halvtimme kunde jag åtminstone börja få i mig vätska igen, en dusch och sen somnade jag till en stund ganska snabbt. Dock vaknade jag vid tre igen och kunde inte somna om men det gjorde inget.

Summering
Köpenhamn var ett roligt lopp men jag tycker nog att Kalmar är bättre organiserat. Speciellt efter loppet då du får en personlig skötare som fixar allt åt dig. I Köpenhamn får du en värmefilt och får försöka leta rätt på vart du ska själv. Drygt. Jag kunde ju inte ens tänka själv. Och så hade jag gärna velat ha pizza och inte någon torr kyckling efter loppet.....

Energin var äcklig men det är ju mitt eget fel som inte vant kroppen med det. Och INGA CHIPS PÅ LÖPNINGEN! SKANDAL! Det var några torra kex som inte gick att få ner. Jag tror jag hade mått bättre om jag fått i mig salt faktiskt.

Jag är fortfarande missnöjd över min löpning men glad att jag tog mig i mål. Bilden med finisher-tröja och medalj kommer senare då supportrarna inte skickat den än. Här kommer min morgonbild i alla fall.
Och så fina väskan som får hänga med på alla träningspass kommande år.
Tack
Tack för alla peppande sms, meddelanden, FB-inlägg - det betyder enormt mycket! Tack till mina supportrar Sonen och Anders som peppat innan och under loppet på bästa möjliga sätt. Tack till Alf och Åke som skrek heja-rop hela löpningen när jag behövde det som mest och till Alfs tjejer som hejade som galningar så fort de såg mig. Grattis till Fredrik som hade en perfekt dag och gjorde en sub 11 - imponerande! Och Dottern som följde mig hela dagen och skickade en massa energi. Och Greg med sitt peppande före racet och mailet efter. Tack!

Titta gärna på filmen från Köpenhamn - where the little mermaid go dancing....
 
Och så dotterns försök att få med kompisen.... Gick väl så där.... :)

5 kommentarer:

Lise-Lott sa...

Grym rapport, vilka känslor.
Stort grattis!!!

Färgfilm sa...

Härligt Marre vilken kämpe du är som bara tuggar på och kör en IM med magbesvär! Stort grattis till IM X 3

matilda sa...

Haha jag och wilma ska nog köra om nått år ska du se, när vi blir lika crazy som du��

Marre sa...

Matilda - jag lovar att supporta er hela vägen! Och alla kräks faktiskt inte. :)

Jessica Morell Trolin sa...

Grattis! Du är verkligen helt grym!!!