Kebnekaise 2015 - The Story

Ja, nu är det förstås inte jag som varit upp och vänt på en fikarast men ni får ändå höra historien från en gästbloggare.

Det var en gång en kille som anser att man inte behöver planera ihjäl sig, det mesta ordnar sig, man behöver inte göra som alla andra för det är boring och man ska definitivt inte ha lika mycket grejer som alla andra - en plastpåse från Coop kan vara ack så användbar (hmmm, lite MacGyver stuk?). Tja, ni kan ju läsa själva vad han skriver.

Vad ska man göra om man kommer på att man har en helt oplanerad semestervecka kommande vecka och barnen är hos sin mamma? Kebnekaise kändes som det självklara svaret när jag ställdes inför den frågan för två veckor sedan och så blev det.

Tanken var att kombinera ett besök på Sveriges högsta topp med löpträning. Lite googlande på Kebnekaise och vart man ska åka för att kunna ta sig vidare, tågbiljetter ToR till Kiruna bokades och busstider för bussen mellan Nikkaluokta och Kiruna kollades upp.

Det gick ett par dagar och plötsligt var det måndag och dags att packa, nattåget skulle gå 19:49 från Gävle. Tanken var att jogga från Nikkaluokta till Kebnekaise fjällstation med packningen på ryggen vilket är en sträcka på 19 km, så det gällde att packa lätt. Den varma sovsäcken fick ge vika för den kalla lilla, liggunderlag – nix, tält – nej, en presenning som skydd istället om jag skulle få sova ute, vandrarkängor – nej, löpdojorna får duga till allt. Fick till slut till en inte allt för otymplig packning.

Kom fram till Nikkaluokta vid halv fem tiden på tisdag eftermiddag, solen sken från en klarblå himmel, på med ryggsäcken och iväg. De första fem kilometrarna är riktigt lättjoggade men resterande 14 bjuder på lite mer stenig stig och även om det inte är några större backar sluttar det uppåt hela vägen.

Väl framme vid fjällstationen vid Kebnekaises fot valde jag att testa att sova ute, hade på känn att jag skulle frysa och det gjorde jag. Gav upp tanken på att somna om igen vid tvåtiden och gick ner till fjällstationen och satt mig utanför matsalen och väntade till sex innan den öppnade.

Planen för onsdagen var att ta mig upp till toppen på Kebnekaise via den västra leden som är den enklare och rekommenderas till de som inte är vana att bestiga berg, leden är ca 9 km med ca 1800 höjdmeter. Jag åt frukost tills jag trodde jag skulle spricka, måste ju ladda bra inför dagens utmaning.

Insåg på vägen upp att det syntes lite väl tydligt att jag inte är någon materiallirare, standardklädseln för att vandra i fjällen är visst bruna byxor med svarta delar i rumpan och på knäna, någon schysst jacka, ett par rediga kängor och en ryggsäck samt allt detta av rätt märke. Jag hade joggingdojor, Adidasbyxor och en Coopkasse istället för rygga. Insåg dock efter att ha tittat på mitt toppfoto att en nackdel med att inte vara materiallirare är att man kan se rätt missplacerad ut. Ett annat problem med mitt toppfoto är att det ser ut som jag står i snöhögen utanför ishallen och inte på toppen av Sveriges högsta berg, det var tokdimma när jag och en finsk man som jag slog följe med kom dit.

Vandringen upp hade sina utmaningar och tog 4 timmar men vägen ner var heller inte en lätt vandring, branta backar med stenar som rullade iväg när man satte fötterna på dem. Totalt tog det 7½ timme att vandra de ca 18 kilometrarna upp och ner. Men det var en fin upplevelse, speciellt första delen innan molnen och dimman drog in.

Med senaste natten i minne bestämde jag mig på eftermiddagen att det skulle bli en bekvämare resterande del av resan. Boende fixades inomhus på fjällstation och jag tog även deras trerätters middag till kvällsmat.

På torsdagen vaknade jag mer utvilad men med lite träningsvärk i benen från gårdagen. Kom på att en tur till nästa fjällstuga efter leden var en lagom utmaning. Blandade vandring med jogging på den 14 km långa leden till Singi, mycket fin natur att jogga i med skyhöga berg på båda sidor om en. Enda problemet på turen var att det var lite kyligt vilket ledde till lite för stela bröstvårtor och skavsår på dem som följd. Tanken var att jag i Singi skulle ta en kaffe och något att äta för att sedan ta mig tillbaka. Väl framme fick jag beskedet att det inte fanns någonting att köpa där då. Jag tiggde i varje fall åt mig lite vit tejp så jag kunde tejpa bröstvårtorna och åter sätta på mig T-shirten, sedan drack jag vatten direkt ur forsen och tog lite jordnötter som jag hade med mig i en påse i fickan och gav mig därefter tillbaka de 14 kilometrarna.

På torsdag kväll bestämde jag att det skulle bli sista natten vid stationen och efter frukost på fredagen satte jag åter på mig ryggan och joggade tillbaka mot Nikkaluokta. Jag gissade på att benen skulle vara sega och gav mig iväg i god tid men det rullade på bra och när jag kom fram till de sista 5-6 kilometrarna som är de lättlöpta svarade benen riktigt bra och jag sprang med en skön känsla den sista biten.

Summering
Helt klart en bra resa. En kilometer i fjällen är mycket längre än en kilometer någon annanstans. Kebnekaise fjällstation är ett mycket trevligt ställe, bortsett från att det när jag var där var lite väl mycket folk där. Materiallirare ser helt klart snyggare ut men det är lång ifrån säkert att de är i bättre form. Vad många  trevliga människor det finns i fjällen.

Marre tillägger
Tänk vad "hälsosamt och stärkande det är i fjällen" speciellt när man sover under en presenning i en sovsäck gjord för tropiskt klimat och termometern börjar glida mot noll. En Marre-semester? Nej tack, för lite minutplanering och googlande för min smak. Och så skulle jag ju behövt köpa bruna buxor med svarta delar i rumpan och på knäna, en schysst jacka, rediga kängor och en ryggsäck, allt av rätt märke.