Just do it

Vissa dagar när klockan ringer vill jag bara dra täcket över huvudet och låtsas att jag inte tränar för en Ironman. Speciellt när morgonen är väldigt tidig efter en natt med knagglig sömn, det är helt mörkt utanför, regnet smattrar mot rutan, i ett främmande land. Och det är precis då jag också inser att jag för tusan är en Ironwoman och inte en mes. Av med täcket, på med löparkläderna. Dagens pass är ju plättlätt! Coachen hade tänkt att jag skulle åka skidor men det är något svårt här i Tyskland utan snö och utan skidor. Därför fick han improvisera och instruktionen för dagens pass var "lätt styrka, försök hitta något att lyfta/kasta/brotta".

Jag började med att springa en kort sväng på 20 minuter, sedan gick jag ner till "gymmet" vilket visade sig vara väldigt olik de gym jag tidigare varit på. Här fanns ett trasigt löpband, inga andra redskap och ingen belysning. Min tur att improvisera, hittade en bänk utanför hotellet och till de tidiga frukostgästernas stora glädje blev jag därför deras frukostunderhållning i dag. Jag hade bara ungefär 10 minuter till godo så snabba ryck.

Först 40 step-up på bänken, sedan 10 armhävniningar, 10 dips, 10 armhävningar, 10 dips. Utfallssteg hela vägen upp till hotellrummet. En handduk på den psykadeliska mattan och rev av 20 crunch, 20 "cykel-situps", 20 crunch, 20 "cykel-situps" och sedan några höftlyft med bensträck.

Provlyfte kollegan på frukosten men insåg att jag varken skulle kunna kasta eller brotta ner honom så jag lät detta räcka för i dag. Inget bildbevis tyvärr.

Sent i kväll kommer jag hem igen och jag längtar efter att få starta upp träningen på riktigt. Under jul och nyår har jag haft en återhämtningsperiod och det märks. JAG VILL KÖRA SK*TEN UR MIG! Vilket ju är syftet med återhämtningen, hitta suget och ha en kropp som är urstark!