Vad heter Finlands sämsta skidåkare?

Nu kanske du svarar Inge Glid men sanningen är den att hon heter Marre. Så fort jag sätter på mig de där plankorna på fötterna så förvandlas jag från den där något sånär atletiska triathleten till tanten som inte har koll på någon av sina kroppsdelar, benen gör som de vill, armarna likaså. I huvudet ser jag ett riktigt blåbär som låtsasåker/går på skidorna.

I går hade jag tänkt mig ett teknikpass där självförtroendet kunde växa. Från blåbär till skidåkare light. Ack så fel jag hade. Laddade med ett crossfit-pass från h*vetet med axlar, axlar, axlar och svingar. Jag har ju inte hållt i en kula på en månad. Sen iväg i snöstorm och mörker, ensam. Inget fäste överhuvudtaget. Först tänkte jag att jag nog bara gjorde fel men det visade sig att det fanns tre taktiker för kvällens konstiga före:

1. Klister - medför att all snö följer med under skidorna
2. Kallvalla - superglid men inget fäste överhuvudtaget
3. Ruggning - bästa alternativet men inget man ger sig in på utan erfarenhet

Så nej, inget självförtroendepass, jag försökte staka men var för trött. Skrapade ihop en halvtimme full med frustration innan jag åkte hem och surade. Moget, jag vet. Här är några bra tips gällande stakning (det finns en miljard olika sätt men det här fungerar för mig). De viktigaste sakerna är att använda magen, sätt ner stavarna axelbrett, lås armarna i 90 grader, tryck till det sista med triceps och ha raka ben. Det sägs att i stakning är det 85 % mage som ska användas, jag har en bit kvar....

Den här dagen började med Fredagsfys - älskart! Diverse löpning och styrka i en härlig mix. Bästa starten på dagen.

Nu mötesmarathon innan jag tar helg. Och ger skidorna en ny chans i morgon. Pliiiiiiiz, låt det gå bra!

Och en sak som fortfarande gör mig så glad, det är jag att numera kan välja den här banan i bassängen. Sjukt stolt över mig själv!