Skidpass tidigt på söndag morgon. Klisterföre. Vallateamet har jobbat hela morgonen för att få bort allt skräp sedan gårdagens "skidåkning". Inte så mycket självförtroende när jag stakar iväg. Blir förvånad när jag faktiskt har fäste. Fortfarande en del skräp i spåren men när jag kommer upp till "femman" är spåren helt rena. Ett under! Lite stappligt till en början, försöker tänka på att inte hetsa. Försöker tänka stavisättning (har förmåga att sätta i stavarna för långt ut och missa kraften), våga trycka, låt benen styra takten.
Och ta mig tusan om det inte fungerar i dag. Helt otroligt! Fokuserade mycket på teknik, körde en del utan stavar, stakade och ropade inte IIIIIHHHHH i en endaste nerförsbacke. Måste vara rekord av något slag. Stolt. Jag är ändå skidåkare där någonstans långt, långt inne. Fast jag ramlade också på rumpan en gång men det tar jag som en bonus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar