Fortsätt simma

Just nu älskar jag simning. Ibland har det varit motigt att ge sig iväg till simhallen men varje pass har känts magiskt. Jag som har hatat paddlar (ni vet grejerna man sätter på händerna för att träna styrkan i axlar mm) älskar det nu! Senast i går brände jag av en stege på 400 - 300 - 200 - 100 meter bara så där. Och kom på mig själv mitt i att jag var ledsen för att stegen snart var slut. Så det kan vara!

En ny leksak som jag skaffat är en Tempo Trainer. Så här ser den ut.

Vad kan en gul liten grej göra för min simning då? Jo, tanken är att jag ska arbeta med min frekvens på armtag och framför allt ha samma frekvens på höger och vänster. TT piper varje gång jag ska sätta ner handen i vattnet. Vi har gjort några tester på klubbträningen och det är himla roligt! Sakta men säkert ska du hitta det tempot som är optimalt för dig. Inom Total Immersion försöker man hålla ner tempot medan de flesta triathleter vill veva på så mycket som möljigt för att varje enskilt armtag inte ska bli för "tungt".

 

TT kan också ställas in på tid så att den piper varje 25'a. Kan då ex användas som pacer eller också när du kör "start 40 sekunder" eller liknande pass. För Mannen som är, låt oss säga lite hetsig i vattnet, ska TT'n hjälpa till att hålla ner frekvensen medan för mig är det precis tvärtom, jag måste få upp min frekvens.

 

Här en video som beskriver mer.

 

Och sist men inte minst tre superövningar som jag tycker du ska göra, de två första från Lantto (förstås).

 

Första min favorit - Demont. Den försöker jag köra så ofta jag kan. Bra för rotation, bra för armtag, bra för att bredda armtaget, bra för att fullfölja andningen innan du hetsar på till nästa simtag, jag ta mig tusan bra för allt.

Nästa övning är också armtag och här är det verkligen fokus på att bredda armtaget. Att korsa sin mittlinje är förrädiskt i simning - dels kan du få ont i axeln väldigt fort (fråga Mannen) men det gör också att du får en oblans i kroppen för någonstans ska du ju dra armen snett för att landa vid höften. Det är slöseri på kraft att dra snett och ofta resulterar det i att du måste balansera upp kroppen med benen vilket resulterar i min snygga ben-i-sär-pose. Nej, vi kom ju överens om att den inte var snygg. Så var det ju.

 

Och den sista övningen och jag säger det igen - ALLA SKA SKOVLA! Det är ett halleluja-moment att börja frisimma efter skovelövningar! Det finns massor med varianter men här är den som man brukar börja med.

Den andra varianten jag kör frekvent är att jag sätter ut armarna 90 grader från kroppen, upp med armbågarna mot/över ytan och sedan arbetar bara med underarmarna i ett liknande mönster som ovan. Ser lite ut som ett T från ovan alltså.

 

Och sist ett förslag på simpass (jag tycker för övrigt att du alltid ska ha ett simpass med dig till simhallen, då får du struktur på ditt pass, du kan fokusera på ett bra sätt och givetvis få bra utveckling). Ett hyfsat långt pass på 1500 meter. Jag tycker att simpassen inte bör bli för långa så när du kört 50 minuter och inte hunnit med hela serien, avbryt och kör avsim.

 

Insim

Valfritt simsätt i 100 meter

 

Teknik

4 x 25 m skovel

2 x 25 m arm (tumme i armhåla, catch-up)

4 x 25 m ben (benspark liggande på mage, på rygg, på h sida, på v sida) utan platta

2 x 25 m demont (en längd per arm)

2 x 25 m övning med platta (ovan)

 

Serie

50 - 100 - 150 - 100 - 50 meter med 30 sek vila

50 m löst

8 x 25 meter start 40 sek (eller så att du får kort vila på max 15 sek innan nästa intervall)

50 m löst

4 x 25 meter start 35 sek (eller så att du får kort vila på max 10 sek innan nästa intervall=

 

Avsim

200 m

Snöööööööö

Stoppa pressarna, i morgon öppnar Tandådalen sina backar! Så här ser det ut just nu.

Tror jag ställer in allt jag planerat och bara drar upp för några åk. Tänk om....

Och om vädret hade Facebook.

 

Date med mörk man i mörker

Hade stämt träff i slalombacken vid sjusnåret. Daten verkade så-där sugen på när klockan ringde. Han sa "så här tidigt går ALDRIG mina människor upp". Han har troligtvis rätt.

Vi kom till slut i väg och även daten piggnade till när vi väl kom till parkeringsplatsen vid slalombacken. Det var ungefär då jag märkte hur mörkt det var ute. Jättemörkt. Jag såg ingenting. Hade tur som en tok och hittade en pannlampa i bilen. Phjuuuuh. Daten drog iväg som en avlöning och jag hörde ett skall långt, långt borta. Björn?

Jag drog på mig stavarna och lufsade efter. Det gick inte fort och det var inte snyggt men nog tog vi oss upp för slalombacken. Jag lite långsammare, han lite snabbare. Ner igen. Han blev väldigt förvånad när han insåg att jag skulle upp IGEN. Herregud människa - bestäm dig! Har du väl kommit upp kan du väl stanna där?

Vi hade ett instagram moment när solen började gå upp.

Han har lagt sig ner i backen för han fattar verkligen inte vad jag håller på med. Det har slagit runt för kärringen tänker han.

Till slut började vi jogga hemåt, båda ganska nöjda tror jag. Och leriga.

I måndags hade jag också date i mörkret med mörka män. Jag måste verkligen sluta med det där.

Spinningutbildning

I helgen hade vi spinninginspiration på mitt gym. Alla spinninginstruktörer + några till som eventuellt funderar på att hoppa på sadeln var samlade. Utbildningen startade med en kort presentation av var och en och sedan tjopp, tjopp upp på sadeln och leverera den låt du valt ut. Trots att jag inte är spinninginstruktör valde jag att ha med en låt för att få en känsla och framför allt feedback. Vår ledare för dagen var ingen mindre än Jim Berg, den superduktiga landsvägscyklisten som också utbildar i Les Mills RPM förutom sina egna utbildningar.

Min tanke om jag ska köra klasser har hela tiden varit att få de mer landsvägslika och mer lika den träning jag kör själv dvs långa, långa intervaller. I dag har vi inget sådant upplägg på gymmet vilket jag saknar. Men som min låt valde jag en backe under dryga fyra minutrar med kort återhämtning i mitten, för övrigt tung och med en "förning"/spurt på varje topp. Svårt att förmedla känsla, svårt att förmedla hur tungt tung är, hur kadensen skulle vara osv. Nyttigt för mig att känna på. Sen borde jag ha genrepat låten men det fanns det inte tid för.

Efter att alla kört sina låtar fick vi feedback var och en (fast i grupp). Alla fick feedback på att vi inte arbetar i takt med musiken, att vi har för fladdriga pass (upp och ner i puls) och att vi saknar tydligt syfte med passet. Varför ska vi stå? Varför flytta händer? Varför intervall på 30 sekunder? Varför backe med spurt? Så bra!

Resten av dagen ägnade vi oss åt teori, passupplägg, träningslära och annat nyttigt. Vi fick också testa på Jims egna pass som avslutning på dagen. Det var ett riktigt härligt pass med 3 x 4 minuters intervaller och sedan 3 x 2 minuters snabbare intervaller men med samma motstånd. Jag fick känna hur det var att trampa riktigt tungt och i takt med musiken (för att säkerställa att jag håller samma kadens hela tiden dvs bibehåll kadens och motstånd under alla intervallerna).

Jag fick så otroligt mycket med mig från utbildningen! Nu är jag riktigt taggad på att köra igång spinning så som jag själv vill träna spinning! Ge mig bara några fler timmar på dygnet så ska det nog gå!

Triathloninspiration

Mamma (av alla personer på jorden) tipsade mig för ett tag sen om en ny TV-serie som skulle sändas i finsk TV. Hon sa något i stil med "ni vet när man simmar och springer och sånt och så gör man allt i ett sträck utan att vila ett endaste dugg, tror det är det ni brukar göra" så jag tänkte väl inte mer på det. Hon säger så mycket. Fast sen när jag tänkte på det häromdagen så förstod jag att det kanske var triathlon hon tänkte på. Mycket riktigt hittar jag ett program på YLE som heter "Mitt Triathlon" som handlar om att göra fyra soffpotatisar till triathleter på sex månader. De träffas för första gången i februari och med målet att genomföra en olympisk distans i augusti (2014).

I går efter en tuff crossfit-träning med min triathlonklubb slog jag mig ner i soffan med Mannen för att kika om det där kunde vara något för oss. Och blev fast. Tre avsnitt har hittills sänts och det är faktiskt riktigt bra! Ladda hem YLE-appen (Arenan heter den) och titta du med.

Det finns också en blogg och övningar/tester som du kan kika på. Grym inspiration så här i november när säsongen känns långt borta.

Och om ni bara ska läsa en av blogginläggen så läs den här. Det är så gripande och så härligt. Vilken mental resa Sara har gjort!

Träningsglädjes julkalender 2014

Häng på! Mer info här.

 

Morgondate

Vissa tisdagar är bättre än andra. Den här tisdagen hade jag dubbeldejt i simhallen, hur ofta händer det?

Mitt pass bestod i insim och sedan andningsövningar. Jag suger på andningsövningar! Det var 25'or där jag i första längden skulle andas varannat simtag åt höger. Andra 25'an skulle andning ske varannat armtag åt vänster. Sedan följde var fjärde armtag höger, efter det vänster och slutligen var sjätte armtag höger och till sist vänster. Jag kan verkligen inte andas åt vänster! Hela kroppen hamnar i obalans och jag vobblar fram. Träning, träning, träning....

Serien i dag - sex gånger 100 meter fullt fräs med fenor, av med fenorna och kör 50 m till. Jomenvisstsörru.

Mina dejter då? Jo, låt mig först presentera Nalle-Maja (aka KB-kollegan).

Hon har tagit tag i simningen igen vilket gör mig glad! Jag tvingar henna att skovla för brinnande livet. Hon tycker det är roligt. Det där sista hittade jag på själv.

Min andra date var Supersnällasilversara. Vi kan kalla henne så. Hon är så snabb att jag inte ens hann fota henne. Hon är typ 100 år yngre än jag och så är hon supersnabb tävlingssimmare. Hon gjorde intervallerna (typ) med mig men med handpaddlar på. När hon var klar hade jag en kvar..... Sa jag att hon är snabb?

Det är roligt med simning. Och det är extra roligt med kompisar. Även om jag kanske inte är jättesocial under mina intervaller så blir det ändå lite pepp och snack mellan intervallerna. Och framför allt summering av passet i duschen/omklädningsrummet. Eller som i dag när flickorna fick se hur jag kombar tåhävningar med att blåsa håret. Bara en sån sak. Jag är en brunn full av kunskap. Och mossa.

Multisporthunden

Jag dör en smula när jag läser artikeln i Arbetarbladet. Vilken historia! Tänk att delta i VM i multisport, du har huvudet fullt av endorfiner, du är supertrött efter att ha tävlat i flera dygn, knappt sovit och helt plötsligt dyker upp en hund upp från ingenstans. Du ger hunden en köttbulle och sen är hunden din bästa vän som följer varje steg du tar. Hoppas i vattnet när du ska paddla i en evighet. Den här historien (och bilderna) ger mig kårar. Bild från Arbetarbladet.

Andra saker som kan hände i helgen - typ livet

Jobbade på Stockholmskontoret i fredags för att sedan möta upp familjen för en helkväll i Stockholm. Dottern tog tåget från Mora och vi mötte upp henne på stationen. Hon var mycket upprörd över i stort sett alla passagerare. Ibland pussades de för mycket, ibland var damerna envisa och ibland knaprade de morötter för högt. Allt detta under 4,5 timmar. Perspektiv kallade hon det. Öhhhhhh. Hon går sam, märks det?

 

Vi drog till en restaurang, beställde mat, hummade över att det tog så lång tid att få maten och så hällde Dottern ut Sonens julmust på sina kläder. Ungefär som en vanlig middag med andra ord.

Vi var ju i Stockholm för att fira Dottern som fyllt år! Så när vi kom tillbaka till rummet efter en helkväll på stan (OK, erkänner, klockan var 21) så fick hon lägga sig och låtsassova och sedan "väckas" med skönsång.

Hon fick ett paket med längdskidpjäxor! Vad kul! Hon som älskar att åka längdskidor! Not.

Nä, paketet innehöll något annat (som hon för övrigt inte heller ville ha så vi fick snällt lämna tillbaka det). Kul tjej det där.

På söndagen skulle Dottern träna så hon rafsade ihop ett träningskit i våra garderober. Till spinningpasset tog hon den här tröjan, den här minen och meningen "jamen jag brände ju av en mara på 1:42" gick på repeat. Sure Dottern, sure. Till yogan tog hon en finisher-tröja från Vansbro triathlon. Dock inga kommentarer på det för hon vet nog inte riktigt hur man gör när man kör triathlon.



Jag och Mannen drog en löparrunda på lördag morgon i Stockholm. Vi hittade skog i centrala Stockholm! Så nöjda. Tills vi kom hem och Mannen fick tvätta bajs från sina skor och kläder. Nä, inte är vi några Stöckhölmspersoner vi int.

Och på området jag-är-för-gammal-för-att-få-fler-barn, TÄNK om jag skulle få ett till barn. Då skulle jag TVINGA denna person att börja med landsvägscykling/triathlon. Kolla vilken söt racer! Jag dör sötdöden. Ser ni extrabromsarna? Tänk om Sonen kunde krympa på något sätt.

Sweden Bike Expo

Full av förväntan drog vi iväg mot Kista på lördag morgon. Fullt med folk fast vi var på plats strax efter nio. Vi kom in och gick runt ett varv. Konstaterade att det var en hel del montrar med cyklar men att de flesta människorna befann sig längst bak där försäljning av kläder, hjälmar, grejer pågick. Det fanns en bana där cyklar kunde testas, Mannen och Sonen testade en cool cykel för kommande MTB-lopp.

Jag klämde på Nelkers cykel.

Jag hittade också en fin Scott Plasma men Mannen tyckte den var för dyr.

Och så Petters fantastiska cykel med inbyggd hållare för bubbel.

Så det slutade med en massa (gratis) vattenflaskor, hjälm till Sonen, armvärmare till Sonen, handskar till Sonen. Men vänta, bara en massa grejer till Sonen? OK, erkänner att Enervit-kassen är min och Mannens. Och så åt vi hur mycket bjudgodis som helst. Vi är ju trots allt snåla finnar.

Ja just ja, glömde att den där Sonen också fick en ny cykel. Och jag fick I N G E N T I N G. Orättvist.

 

Jag längtar efter snö

Sälen just nu.

Men i helgen taggar jag för Sweden Bike Expo, Kistamässan. Men först en helkväll i Stockholm med familjen, hotell och hotellfrukost. Det längtar jag också efter.

 

Stavgång och crossfit

Varierad träning? You bet! I går avslutade jag kvällen med min klubb Gävle Tri och en hyllningswod till Joel som tagit sig till Hawaii.

I morse startade jag min dag med vännen aka Lilla Luusi och stavar. 

Hon hade lyckats ta fel stavar så lite installationsproblem... Pannlampa, reflexväst, mörker, duggregn (fast vi valde att kalla det snö) och så vi. Jag något tjurig till en början då jag beklagade mig att jag alltid sover så dåligt innan tidiga morgonpass, hon som peppade och försökte. Give me a brake - klockan är f*cking SEX på morgonen. Men till slut gav sig surkärringen och det blev trevligt. En timme gång med några intervaller fick vi till. Morgonkaffet smakade extra gott.

Marre testar - kinesiotejpning

Jag har länge varit sugen att testa på vad de där färgglada tejpbitarna kan göra, problemet har varit att jag inte vetat vart jag ska sätta tejpen. Sonen föreslog över munnen och det är kanske där den hade gjort bäst nytta, vad vet jag. Men nu valde jag ändå finn-rukken.

Kinesiotejpen togs fram av Kenzo Kase på 70-talet, han ville skapa en tejp som liknade huden. Teknologin bakom tejpen är baserad på kroppens egna naturliga läkningsprocess, effekten sker neurologiskt och genom aktivering av kroppens egna kretslopp - därav namnet kinesio.

Tejpen används främst för att lindra muskel- och ledsmärtor, förbättra prestationsförmåga samt förebygga och förhindra uppkomsten av skador (kan också hjälpa vid andra typer av smärtor såsom bihåleinflammation och menssmärta). Effekten nås genom att bindväven lyfts, blodflödet ökar och slaggprodukter förs bort.

Jag valde att tejpa min rygg så just nu sitter det tre tejpbitar på min ländrygg. Det gick på några minuter att sätta dit dem och den märkliga känslan är att du inte känner någon begränsning i rörlighet såsom det är vanligt att göra med vanlig tejp. Jag kände ganska snabbt en värme och en känsla av att blod strömmade till/från platsen. Nedan förbereder Christian tejpbitarna. Det finns också färdiga tejpbitar att köpa för diverse ändamål (dvs de är formade på speciella sätt så att det blir lättare att sätta dem på rätt ställe).

I går kväll hade jag en dålig ryggdag, det brukar innebära att jag på morgonen när jag vaknar har problem med att ta på mig strumpor mm men faktiskt gick det riktigt bra. Sen vet jag inte om det är tejpen eller om det hade varit så ändå eftersom jag stretchade sätet rejält när jag kom hem från kettlebellsklassen.

Tejpen sitter på i några dagar så jag får utvärdera något senare.

Även Mannen blev tejpad. Vi skojade hemma att han nog skulle behöva raka benet men så långt skulle han inte gå - hur skulle det se ut! När jag kommer in till tejprummet (låter bättre än herrarnas omklädningsrum på gymmet) så ser jag Mannen sitta i duschen och raka benen. Fick dock inte fota.

 

Ska bli spännande att höra reaktionen när kollegorna på hans jobb kommenterar hans rakade vad och den snygga, rosa tejpen....

KB-kollegan har gjort tejpning lite till sin grej, hon har problem med ena axeln och känner att tejpen avlastar så tada - lite naket på bloggen i dag.

Brasklapp - som vanligt bör man vid skador/problem undersöka varför du skadat dig och därefter rehabilitera korrekt men som stöd i rehabiliteringen kan tejpen vara ett bra mellansteg.

Vill du också prova och bor i närheten av Hofors - kontakta Christian på Aktivera Mera så hjälper han dig.

Ont i trötten

Älskar söndagkvällar, först simning med Gävle Tri och sedan soffan med Mannen och "I huvudet på Gunde Svan". Älskar, älskar, älskar. Och har vi tur så finns det något snarr kvar sedan lördagen.

I senaste avsnittet var det dags för Gunde att möta Wassberg eller Säcken som han kallas (skidåkare måste tydligen äta mängder med mat och då satt Wassberg som en säck, munnen nära tallriken och bara skyfflade in födan). Grabbarna hade långa samtal om det här med att ta ut sig, att våga tänka annorlunda, att Wassberg ställde sig på skidorna och körde med gips på för gipset satt ju kring hans knä, foten eller något annat var det ju inget fel på. Och som han säger (fritt citerat för jag minns inte ordagarant) "har man bara ont i trötten så är det ju bara att köra på". Lite sant är det, ibland känner man/jag/du efter för mycket, eller hur? Bild från TV 4.

Den känslan hade jag i morse på mitt simpass. När jag kände efter så stramade det både här och var, kändes trött i axlar och lats men vad tusan. Det är inte guld och gröna skogar på varje pass så jag bet ihop. Tekniken kändes bra, det var vid dagens intervaller som det började göra ont i trötten. Varje intervall bestod av 100 meter full fart med fenor, av med fenorna och direkt 50 meter full fart. Gånger sex. Halleluja. Testa!

Joel + Kona = SANT

Min vän Joel gjorde det i går. Han knep en slot till Kona och jag är så stolt över honom! Vilken kille! Han har haft en grym form hela hösten och det har känts bra, det enda oroande har varit värmen och luftfuktigheten där nere i Brasilien.

Jag följde honom krampaktigt hela dagen och i går, när jag klev ur bassängen, var det klart. Han knep en andraplacering i sin age group och fick därmed en slot. Hurra för Joel! Du är så bäst! Bild från hans Facebook (som säkert duktiga Elin Nimark tagit, även hon gjorde en kanonprestation i Brasilien i går, fatta att den tjejen gjort 10 Ironman, 2 Kalmar Järnman, Ö till ö samt NORSEMAN, respekt). Bilden på Elin snodd från Lantto.

Jag nästan dog

Två dagar på tjänsteresa, svårt att sova då jag åt alldeles för mycket god mat alldeles för sent på kvällen. När jag kom hem sladdade jag in på gymmet för att köra crossfit. En "Fight Gone Bad"-variant fick det blir - fem övningar, en minut på varje övning, fem varv med en minuts vila mellan varven. Övningarna för dagen var chins, burpee boxjump, wallball, crossfit situps och pushpress med stång. Efteråt fick jag sätta mig i receptionsstolen och låtsas-fylla-i papper för jag orkade inte ens andas. Och den där lappen där alla repetitioner skulle fyllas i, ja, det ser ut som en treåring ritat huvudfotingar i stället för att en 40+'are skrivit siffror. Blir intressant att tyda nästa gång.

Som om det inte var nog så skickade jag iväg Mannen för att köpa fika, åkte till badhuset där vi samlades hela familjen (minus Dottern) för att fika, prata och vänta på att simmet ska börja. Mmmm, det var visst sim den här dagen också. Tur att jag sparade på axlarna. Inte.

Insim, teknik och sedan pyramid (50-100-200-400-200-100-50). God natt. Jag blev så fruktansvärt trött att jag nästan inte kunde tvätta håret efteråt. Slängde mig i soffan och bad Mannen mata mig med något. Fort.

Den där känslan. Jag både älskar och hatar den. Jag orkar inte vara i den för den är för jobbig. Hela du är helt slut. Du mår illa, det pirrar i kroppen av syra, kroppen känns tung, hjärnan är som sirap, olustkänsla - har du varit där? Även Sonen, som kört både innebandy och sen valde om möjligt ett ÄNNU tuffare pass än jag och Mannen, befann sig exakt på samma ställe som jag. Vi tittade på varandra, orkade inte ens nicka men båda förstod.

Jag älskar att ta ut mig helt. Jag älskar att känna att min kropp inte är gjord av glas utan att jag faktiskt kan belasta den riktigt hårt. Sen är det väldigt sällan som jag går utanför min box och gör det all in men när jag gör det blir jag glad och stolt. Jag är stark.

Någon annan som är stark är Kristina Paltén som för en stund sedan slog världsrekordet på löpband, 48 timmars löpande resulterade i 322,93 km (tidigare rekord från 2006 var 309,8 km)! Galet! Grattis!

 

Min dag så här långt

Klockan ringer, jag fattar ingenting. Är natten redan slut eller är det den där förbannade Mannen som inte orkar kliva upp när hans klocka ringer? Sparkar ganska hårt åt hans håll för att han ska fatta att han ska gå upp men det är tomt där. Jaha, min klocka alltså. Masar mig upp.

Har lagt fram kläder redan dagen innan, som om jag är en Saida på måndag kväll och vet hur det känns när klockan ringer tisdag morgon. Har lagt fram de där bruna byxorna. De där som känns som ett par kompressionstights som är två nummer för små. Nästan omöjliga att få på. Måste hoppa och dra samtidigt, kanske skvätta i en liten skvätt olivolja också. VARFÖÖÖÖÖR bruna byxorna just i dag? VARFÖÖÖÖÖÖÖR? Vill lägga mig på golvet och skriksparka en stund.

Drar på kaffebryggaren, genast känns livet något lättare. Slänger i det sista i träningsväskan - har redan preppat med baddräkt, sminket, ta-bort-rynkorna-krämen, hårfönen och annat. Nu ska paddlar, dolme och fenor i. Och så träningsprogrammet. Ja just ja, vad var det i dag nu igen? NEEEEEEEEEJ, det är helvetesprogrammet i dag! En miljarrrrrrrrd 25'or i ett överljudstempo. NEEEEEEEEEJ. Vill lägga mig och skriksparka på golvet igen men hejdar mig. Går och fyller i en megastor kaffekopp och så fil och müsli. Läser tidningen. Njuter.

Gör klart det sista och brummar iväg till badhuset. Inser att jag glömt fånen hemma. Nåväl, inga instagram-moments kommer att infinna sig ändå. Jag har det på känn.

Kliver i bassängen och börjar simma. 50 meter fritt insim. Sedan en massa intervaller med benspark innan helvetet brakar loss. 8 x 25 m med start var 40:e sekund. För mig med sirapssega armar innebär det att jag i bästa fall får vila 15 sekunder mellan varje. I värsta fall 10 sekunder. Gaaaah! 50 meter lugnt efter det. Snabbt på med 6 x 25 m start 40 sek igen. Lite vila och sen allt igen. Någonstans där i mitten simmar jag av mig min baddräkt. Bokstavligt talat. Snöpligt. Speciellt när det är en hel del människor som sitter i godan ro och äter frukost och har mig som klockan 7-underhållning. Undrar vad de tänkte. För jag vägrade att stanna bara för att baddräkten började kana av, jag hade ju världens bästa tid på gång!

Då kanske ni undrar hur man kan simma av sig en baddräkt? Var jag otroligt snabb? Hade hastigt gått ner 20 kg? Låg olivoljan kvar på kroppen efter byxpåtagningsförsöket? Nej, svaret är enkelt. Jag har finne-lagat den och finne-lagningen höll inte riktigt.

 

Jag är i stort sett ensam i bassängen hela passet. Fast på slutet ser jag att en kille simmar brevid faktiskt. Vi är klara samtidigt, kliver ur, jag säger artigt "hej" och han svarar "charlie". "Charlie"? Vem säger så? Jag blir plötsligt rädd för honom och skyndar ner till damernas trygga vrå.

Påklädningen fungerar utan fadäser. Åker hem och hämtar upp min telefon (passar på att fota baddräkten också). Åker till jobbet för att förbereda ett inledningstal för några hundra personer. Och så gör jag andra typiska jobbgrejer också. Som att piffa på mitt kontor. Min hörn-of-fame tar form. Sonen och Dottern för många år sedan, jag och Marie springer Stockholm Marathon (en kille som vi känner fotade oss och bemödade sig att framkalla fotot samt skicka det per post till oss, så sött så jag nästan dör), en fin teckning som Sonen ritat och så mina två Ironman certifikat. Nöjd.

 

Nu har jag jobbat färdigt och står och kokar mat samtidigt som Mannen och Sonen avverkar helvetespasset på badhuset. He, he..... Funderar på att plocka ner träningsredskapen som jag använde i går. Fatta vad mycket man kan göra med chinsstång, TRX, gummisnodd, tung boll och matta. Blir helt yr när jag tänker att träningsvärlden ligger framför mig på det här sättet! I går gjorde jag chins, rodd i TRX, planka i TRX (på en miljard konstiga sätt), rotation i TRX, russian twist med boll, rotatorkuff-övningar med gummiband. Och så sprang jag 8,8 km också. Såg en brandbil. Bra dag i går också.

 

Vi måste prata om D-flex

Egentligen orkar jag inte. Men OK då, jag låter stresshormonerna rusa igång så här på morgonkvisten så kan de hejda sig sen. D-flex. Herrejösses. Aftonbladet slår ut stort med "Så tränar du väck dina veck", "tricket är att fokusera på muskelfästet och träna just den punkten" säger fitnessgurun D-flex. Jaha, det säger du. Jag som trodde tricket var att hitta funktionella övningar som engagerar flera muskler och gör dig stark på riktigt. Attans vad fel man kan ha.

Och dubbelhakorna - de ska bort säger D-flex. Hur lätt som helst! Dallret i ansikten, puts väck med D-flex program. Hurra! Mänskligheten är äntligen frälst! Det går tydligen att punktförbränna och bli fast och fin exakt där man vill!

Så vad ska man göra då? Jo, här kommer några suveräna övningar från Aftonbladet.

 

Jo, att den tar på nacken, det ser jag det. En planka med blicken framåt känns ju lite sådär. Men kanske fanns det en spegel där att kika i, vad vet jag? Och den här nack- och halsböj, hmmmmm. Tror inte att jag skyndar mig att lägga in det i styrkeprogrammet riktigt än. Men den tar säkert bort dubbelhakan, säger D-flex det så är det nog så.

Men, det som stör mig allra mest är det här med mammamagen som ska BORT, fort som tusan! Så fort mammorna lämnat BB så ska vi bli Ymmy Mummy! Visst! Skynda, skynda! Ingen vill väl ha en fladdrig mage en vecka efter att ungen har kläckts ut. Eller hur? Och muskler, mjukdelar, bäcken och annat som förändrats, skit i det, kör hårt bara! Det har ju ingen dött av! Eller.... Bilderna nedan från D-flex blogg.

Det senaste tillskottet i D-flex utbud är Bikinitfit och dit tänker jag inte ens gå. Stresshormonerna gjorde en frivolt och jag blir plötsligt bara så trött. Unga tjejer som ska träna hårt, vissa skriver stolt att de nästan kräktes, sen fotar de sig själva och lägger ut bilder under en hashtag som andra kan följa och jämföra sin spegelbild med. Snälla Dottern, håll dig ifrån D-flex. Snälla.

Egentligen tycker jag att vilka former för rörelse och hälsa du än väljer så är det bättre än att inte prioritera din hälsa. Så ingår du i D-flex frälsta skara och mår bra av det, fortsätt med det! Låt inte den här bittra, sura häxan med dallrig mage förstöra din träningsdag. Men tänk efter vad hälsa är för dig. Egentligen. Bakom de där fitspo-bilderna, bakom dieten, bakom "någons" krav (?) att mammamagar är fula och ska bort. Tänk själv. Och ta gärna hjälp av en kompis, en PT eller någon på gymmet för att göra rätt saker och framför allt göra dem rätt. Det blir faktiskt bättre så.

En helg i fjällen

Det är så uppfriskande och hälsosamt i fjällen. Pyttsan. Så här slut var jag efter Johan Olsson-intervaller uppför en slalombacke.

Jag och Mannen körde lätt uppvärmning med stavar och sen fullt ös 15 sekunder, försöka överleva och få in syre i 15 sekunder, på igen. I 10 minuter. Trodde jag skulle då de sista intervallerna när backen blev brantare och brantare. Varför kallar de backen för Familjebacken? Borde vara Mördarbacken. Fast å andra sidan brukar man ju åka den nerför och inte springa uppför.

 

Vi hann också cykla en sväng på Kungsleden. Typiskt bra dag.

I alla fall så här långt när stigen var bred, fin och jämn.

Precis innan fotot nedan är taget har mamman i familjen ramlat typ hundra gånger i lervälling och Sonen har konstaterat "äh, vi vänder, vi kan inte ha henne med på de här stigarna". Kärlek. Full med blåmärken är jag i alla fall. Gott med fika.

Har spelat Yatzy och plump i husvagnen. Varierad framgång. Mannen har fokus.

Och så har Mannen och jag cyklat en sväng också. På lätta stigar och vägar. Utan snorungen som tycker att mamman cyklar för sakta.

 

Vi var på campingens pub också. Då får man ta av sig skorna i hallen innan man får beträda storstugan med långbord och människor i fleecetröjor.

Det snöade!

Och det töade.

Batterierna är laddade!