tisdag 4 november 2014

Min dag så här långt

Klockan ringer, jag fattar ingenting. Är natten redan slut eller är det den där förbannade Mannen som inte orkar kliva upp när hans klocka ringer? Sparkar ganska hårt åt hans håll för att han ska fatta att han ska gå upp men det är tomt där. Jaha, min klocka alltså. Masar mig upp.

Har lagt fram kläder redan dagen innan, som om jag är en Saida på måndag kväll och vet hur det känns när klockan ringer tisdag morgon. Har lagt fram de där bruna byxorna. De där som känns som ett par kompressionstights som är två nummer för små. Nästan omöjliga att få på. Måste hoppa och dra samtidigt, kanske skvätta i en liten skvätt olivolja också. VARFÖÖÖÖÖR bruna byxorna just i dag? VARFÖÖÖÖÖÖÖR? Vill lägga mig på golvet och skriksparka en stund.

Drar på kaffebryggaren, genast känns livet något lättare. Slänger i det sista i träningsväskan - har redan preppat med baddräkt, sminket, ta-bort-rynkorna-krämen, hårfönen och annat. Nu ska paddlar, dolme och fenor i. Och så träningsprogrammet. Ja just ja, vad var det i dag nu igen? NEEEEEEEEEJ, det är helvetesprogrammet i dag! En miljarrrrrrrrd 25'or i ett överljudstempo. NEEEEEEEEEJ. Vill lägga mig och skriksparka på golvet igen men hejdar mig. Går och fyller i en megastor kaffekopp och så fil och müsli. Läser tidningen. Njuter.

Gör klart det sista och brummar iväg till badhuset. Inser att jag glömt fånen hemma. Nåväl, inga instagram-moments kommer att infinna sig ändå. Jag har det på känn.

Kliver i bassängen och börjar simma. 50 meter fritt insim. Sedan en massa intervaller med benspark innan helvetet brakar loss. 8 x 25 m med start var 40:e sekund. För mig med sirapssega armar innebär det att jag i bästa fall får vila 15 sekunder mellan varje. I värsta fall 10 sekunder. Gaaaah! 50 meter lugnt efter det. Snabbt på med 6 x 25 m start 40 sek igen. Lite vila och sen allt igen. Någonstans där i mitten simmar jag av mig min baddräkt. Bokstavligt talat. Snöpligt. Speciellt när det är en hel del människor som sitter i godan ro och äter frukost och har mig som klockan 7-underhållning. Undrar vad de tänkte. För jag vägrade att stanna bara för att baddräkten började kana av, jag hade ju världens bästa tid på gång!

Då kanske ni undrar hur man kan simma av sig en baddräkt? Var jag otroligt snabb? Hade hastigt gått ner 20 kg? Låg olivoljan kvar på kroppen efter byxpåtagningsförsöket? Nej, svaret är enkelt. Jag har finne-lagat den och finne-lagningen höll inte riktigt.
 

Jag är i stort sett ensam i bassängen hela passet. Fast på slutet ser jag att en kille simmar brevid faktiskt. Vi är klara samtidigt, kliver ur, jag säger artigt "hej" och han svarar "charlie". "Charlie"? Vem säger så? Jag blir plötsligt rädd för honom och skyndar ner till damernas trygga vrå.

Påklädningen fungerar utan fadäser. Åker hem och hämtar upp min telefon (passar på att fota baddräkten också). Åker till jobbet för att förbereda ett inledningstal för några hundra personer. Och så gör jag andra typiska jobbgrejer också. Som att piffa på mitt kontor. Min hörn-of-fame tar form. Sonen och Dottern för många år sedan, jag och Marie springer Stockholm Marathon (en kille som vi känner fotade oss och bemödade sig att framkalla fotot samt skicka det per post till oss, så sött så jag nästan dör), en fin teckning som Sonen ritat och så mina två Ironman certifikat. Nöjd.
 

Nu har jag jobbat färdigt och står och kokar mat samtidigt som Mannen och Sonen avverkar helvetespasset på badhuset. He, he..... Funderar på att plocka ner träningsredskapen som jag använde i går. Fatta vad mycket man kan göra med chinsstång, TRX, gummisnodd, tung boll och matta. Blir helt yr när jag tänker att träningsvärlden ligger framför mig på det här sättet! I går gjorde jag chins, rodd i TRX, planka i TRX (på en miljard konstiga sätt), rotation i TRX, russian twist med boll, rotatorkuff-övningar med gummiband. Och så sprang jag 8,8 km också. Såg en brandbil. Bra dag i går också.

 

Inga kommentarer: