Som om det inte var nog så skickade jag iväg Mannen för att köpa fika, åkte till badhuset där vi samlades hela familjen (minus Dottern) för att fika, prata och vänta på att simmet ska börja. Mmmm, det var visst sim den här dagen också. Tur att jag sparade på axlarna. Inte.
Insim, teknik och sedan pyramid (50-100-200-400-200-100-50). God natt. Jag blev så fruktansvärt trött att jag nästan inte kunde tvätta håret efteråt. Slängde mig i soffan och bad Mannen mata mig med något. Fort.
Den där känslan. Jag både älskar och hatar den. Jag orkar inte vara i den för den är för jobbig. Hela du är helt slut. Du mår illa, det pirrar i kroppen av syra, kroppen känns tung, hjärnan är som sirap, olustkänsla - har du varit där? Även Sonen, som kört både innebandy och sen valde om möjligt ett ÄNNU tuffare pass än jag och Mannen, befann sig exakt på samma ställe som jag. Vi tittade på varandra, orkade inte ens nicka men båda förstod.
Jag älskar att ta ut mig helt. Jag älskar att känna att min kropp inte är gjord av glas utan att jag faktiskt kan belasta den riktigt hårt. Sen är det väldigt sällan som jag går utanför min box och gör det all in men när jag gör det blir jag glad och stolt. Jag är stark.
Någon annan som är stark är Kristina Paltén som för en stund sedan slog världsrekordet på löpband, 48 timmars löpande resulterade i 322,93 km (tidigare rekord från 2006 var 309,8 km)! Galet! Grattis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar