Veckans boktips

Veckans bok är "Stark som en björn, snabb som en örn", handlar väldigt lite om just björnar och örnar men däremot om Kalles inställning till träning. Det är ungefär som att borsta tänderna, tänk inte så mycket och vänta inte tills de där snygga, nya tightsen kommit som du beställt på internettet - bara gör det! En riktig feel-good-bok som jag läste från pärm till pärm och skrattade som besatt emellanåt. Ni vet Kalle som gjorde serien "Svett och Etikett" och som just nu spelar in en ny säsong, wohoooo!

Det är ingen bok för dig som vill ha tips på coola wood'ar, det handlar mer om att hitta balans med träning och mat, att inte krångla till det så förbaskat jämnt. Han har också testat några gruppträningspass, bland annat BodyCombat, och jag höll på att skratta läppen av mig när han beskrev sin närkontakt med "Jack Sparrow"-låten. Jisses.

Kalle gillar också kettlebells. Väldigt mycket. Han kom faktiskt tvåa i sin åldersklass i SM, det ni. Så jag kan definitvt skriva under på hans tes nedan.

Och på tal om det är det jag som river av ett kettlebellspass i kväll. Kanske blir det mer skrik och pepp från mig än lyft av kloten men jag ska dit och få mig en endorfinomgång. Tänker mig hederlig stationsträning i dag. Det blir bra. Och så köper du boken här. Det blir också bra.

Medan ni sprang Lidingöloppet....

 
... satt jag i en husvagn i Sälen och snörvlade. Fast jag hann på lite fjäll-luft också. Nu är husvagnen på plats redo för vintern.

Och som grädde på moset så svängde jag in i en butik och köpte längdskidsglädje i form av ett par alldeles för dyra längdpjäxor som var på rea. Nu behöver jag bara skidor, teknik och snö. Sen så är jag redo för Öppet Spår 2015.

För övrigt tycker jag fortfarande synd om mig själv, snyter mig hundra gånger om dagen och söndagssimningen som jag hade sett fram emot fick jag snällt ställa in. Jag som skulle bli filmad och allt. Får väl lägga mig i badkaret och köra några längder som Sonen får filma. Eller så gör jag ingenting.

 

Hanging around

 

Vad händer? Inte så mycket alls, hänger på ett hotellrum vid ryska gränsen och inväntar middag. Just ja, knaprar på finsk choklad i mina nya, vinröda strumpbyxor. Har blivit uppgraderd till sviten då mitt förra rum hade - låt oss kalla det otrevliga problem med avloppet så behöver jag inte gå in på form, färg eller lukt här.

Och som ni kan se på bilden ovan så är hela jag OCH soffan i matchande färg i dag.

Hohojaja. Ja, ni fattar av mitt kringkringsnackande att jag är sjuk va? Annars hade det kommit något inlägg om en hurtig morgonjogg innan långa möten, ett par crawltag i poolen innan middagen, plankan medan jag betade av mail eller något annat sånt där drygt som jag brukar hålla på med.

Jag har i huvudsak två personer som är huvudmisstänka för denna förkylning:

1. Fröken Simfena. Hon och jag hade en date i fredags som innehöll simning, bubbel, babbel och lång bastu. Denna två timmars marathonbastu kan ha utlöst eländet.

2. Sonen. I lördags skulle han och jag ta en lugn MTB-tur. Han glömmer hela tiden att mamsen inte är lika snabb och smidig i skogen så jag fick köra skiten ur mig för att hänga på den lilla parveln uppför backar och nerför backar. När vi var klara efter dryga milen var jag helt slut. Hade då förträngt att jag skulle ge Dottern cykeln för att själv springa terräng hem. Sprang vilse och det blev närmare milen innan jag var hemma. Under dessa två timmar hade jag varken ätit eller druckit något alls.

Vad tror ni? Vem ska jag skylla mest på? Hur som helst fick jag halsont, feber och nu har jag hosta och huvudet fullt av snor (vill ni se bild på form, färg och konsistens så hojta till!).

I morgon åker jag hem, tar bilen och kör till Sälen mitt i natten. Dags att ställa upp husvagnen inför vintern och ser så fram emot det. Lycka till alla ni som springer Lidingö i någon form! Det blir kul!

Helgfeeling och tips

En sån där typiskt bra fredag. Började i morse med Bootcamp, inte så mycket träning för mig men tjejerna fick boxas. Och som det boxades! Ögonen lyste och mitsarna fick bekänna färg. Älskar att se det! Och tjejen som boxas ovan - har aldrig sett maken till bra teknik, värsta boxaren!

 

Jag har också gått in för att träna sånt jag inte brukar träna den här veckan. I går boxades jag och Mannen på Fight Club och i dag tränade vi Body Pump på lunchen. Kommer inte att komma ur sängen i morgon. Så det är tips nummer 1 från Marre - träna något du inte brukar träna!

Tips nummer 2 kommer från crossfit-världen och det kallas Banded Deadlift. Marklyft där du använder gummiband för att öka motståndet i övre läget där du vanliga fall brukar "slappna av". Sjukt effektivt då du från början till slut måste aktivera bålen för att få upp stången. Körde med min vanliga vikt men fick kämpa järnet.

WOD 1 - varje 30:e sekund utför 3 Banded Deadlift i 8 (eg 10) minuter

WOD 2 - 5 varv av:
10 Banded Deadlift (samma vikt som ovan dvs TUNGT)
20 Double Unders
30 Airsquat

Tips nummer 3 - boka in en fredagsdate. Jag har en bokad direkt efter jobbet som innefattar simning, bastu, bubbel och bastu. Ser så fram emot det.

Tips nummer 4 - träna ute! Styrka, löpning, cykel vad som helst för att dra nytta av de sista solstrålarna innan höstmörkret dyker upp.

Tips nummer 5 kommer från min starka crossfit-kompis Linda. Vi hade crossfit-möte på gymmet häromdagen (kvällen, mitt i natten typ klockan 21!) och hon hade som uppgift att leta rätt på så många bollövningar som hon kunde. Som hon levererade! Notera särskilt munnen - den måste se ut så när man gör just slam ball. Så tipset är magövningar med miner.

Och så här roligt tyckte den andra kollegan att just minen var. Kommer inte ihåg vad hon hade fått för läxa men den verkar något relaxed....

Så tips nummer 6 är just SKRATTA, världens bästa hälsokick!

 

Hoppas du får en underbar helg!

 

Mellis

Under sommaren har jag hamnat i ett mat/godisträsk som är ytterst svårt att ta sig ur. Min mage har helt gjort slut med mig sedan Kalmar. Den har sagt SKÄRP DIG KVINNA ungefär en miljard gånger men jag har väl inte direkt varit lyhörd. Milt sagt.

Det största problemet är att jag slarvar, jag äter för sällan och för lite på jobbet för jag anser mig inte ha "tid". När jag sen kommer hem så hugger jag vad jag än hittar i alla skåp och trycker i mig för att blodsockernivåerna är vid skoskaften.

Men i dag har jag faktiskt med mig mellis till jobbet och har planerat in riktig lunch. Ett första steg. Min mellis i dag är närodlade tomater, keso och fröknäcke. Lyxmellis för det kommer jag typ att ha i dag och aldrig mer men jag får väl passa på att skryta....

Nu köpte jag fröknäcke (som är helt fantastiskt) men jag borde väl kunna baka det själv? Någon som har recept på ett ENKELT fröknäcke? Ni minns att jag har tummen mitt i handen och kan få den enklaste deg att bli som cement, fastna på konstiga kroppsdelar eller skära sig. Kom igen, hit me!

Galna veckor och galen simtränare?

De här senaste veckorna har jag knappt hunnit andas. Jag hoppas jag kommer till jobbet iförd kläder, häromdagen tyckte jag det kändes konstigt på något sätt och upptäckte då att jag glömt trosor. Så kan det vara. Tur jag upptäckte det innan jag drog iväg.... :)

Jag tränar, det gör jag men bara pass jag vill göra, inget det-här-passet-måste-jag-göra-så-det-klämmer-jag-in-klockan-04:00. Nej. September är en vilomånad och månaden när jag gör roliga saker såsom Bootcamp. I morse hängde jag med det här gänget.

I helgen har jag hunnit med lite av varje, det som gav mest energi till själen var milen i löparskorna tidig söndag morgon. Det som gav mest till må-bra-kontot var simstarten med Gävle Tri. Vi har fått en ny tränare, vi kan kalla honom Pär för han heter så. Han är stenhård, bestämd, krävande, militärisk och helt, helt underbar. Det uppstod tycke direkt. Vi är nästan 60 personer som ska drillas av honom - från nybörjare som inte kan kråla till extremt duktiga simmare som bränner av en IM-simning på timmen. Utmaning!

Vi började med att träffas 15 minuter innan utsatt tid för att gå igenom förväntningar. Pär delgav sin filosofi och pratade lite om andra filosofier också (TI, Swim Smooth mm). Han gick igenom vikten av egen träning samt vad vi kunde förvänta oss av träningspassen. Efter genomgången av övningar fick vi dela upp oss i grupper - erfarna simmare som gör en IM-simning på mellan 60 - 90 minuter, grupp som kan kråla men vill bli bättre och en grupp som inte kan kråla. Hälften hamnade i grupp 1, grupp 3 var näst störst i antal och sedan grupp 2.

Efter insim samlades vi vid kanten och fick lära oss den viktigaste övningen utav alla övningar (enligt Pär och många andra) - skovla. Pär anser att ingen bör ens fundera på att lära sig frisim utan att kunna skovling till fulländning. Så det skovlades med armarna framåt, åt sidan och någon form av hundsim innan vi testade skovling som liknande sim fast armarna var under vattenytan hela tiden. Jag har ju skovlat en hel del innan då andra coacher påpekat hur viktigt det är men nu var det några nya sätt att skovla på. Han kläckte också ur sig att de av oss som inte kommer att simma fler tillfällen i veckan än söndagar får ägna söndagarna åt att skovla. Vi andra som tränar oftare måste lägga in en massa skovel i våra pass. Hear, hear.

Sen var det benspark på många olika sätt (men alltid utan platta), catch-up, tummen-i-armhålan och andningsövningar. Jag har alltid trott att andningsövningar handlar om att lära sig att klara sig utan att andas så länge som möjligt men så var det inte alls. Det handlar i stället om att få upp kadensen i armarna tydligen. Vi skulle andas 2-takt, 4-takt, 6-takt och slutligen 8-takt, en 25'a på varje. Höll på att dö på slutet! Jisses vad armarna gick! Hade varit kul att kolla tider. Vi ska få simma med metronom* för att hitta vår optimala kadens och framför allt att få jämn kadens på höger och vänster.

På slutet fick vi träna på drafting (nyttja kompisens fart) så vi simmade efter varandra, den andra varianten skulle vi ha huvudet vid kompisens höft. Snacka om att vi behövde tajma ihop oss. Kul! Längtar till nästa söndag!

* Metronom är en sån där grej man lägger innanför simmössan som piper till när du ska ta ett simtag.

Min bästa väska

De senaste veckorna har min Ironman-väska varit med i stort sett varje dag till jobbet. Antingen har jag kört Bootcamp på morgonen eller så ska jag iväg på träning på lunchen eller efter jobbet. Den har blivit ett måste att packa på morgonen.

I morse när jag packade den så klämde jag i både springkläder och simkläder. Hade tänkt lite lunchlufs med kollegorna men hade tydligen missat att jag har lunchmöte idag. Men det gör inget! Då kan jag i stället dra igång simsäsongen på allvar direkt efter jobbet. Win, win! Och så kettlebellsträning i kväll förstås. Det kommer att bli utmanande då jag körde kettlebells i söndags med gulingen (16 kg) och många svingar blev det. Mina underarmar är något ömma....

Pinngympa med inslag av äckliga kryp

Träningen är seg nu, jag får inget flow, inget gratis, inget direkt sug. Men jag antar att det är som det ska.

På söndagen blev det många pass och benen var som gelé på måndagen. Hade tänkt mig att springa/lufsa, gå på spinning eller stavgång. Det blev stavgång efter mycket velande hit och dit.

 När jag säger stavgång tänker ni nog pigga damer med lila hår som diskuterar recept i 30 minuter medan de lufsar runt 2 - 3 km. Så är det inte riktigt. För det första så vågade jag inte knäppa kort. För det andra hann jag aldrig det heller för när gubbarna (jag raljerar, de flesta var yngre än jag) tog paus så hade jag full fokus på att hinna dit de hunnit. Vad gör man då?

Stavgång är försäsongsträning för skidor, fokus på att bygga upp överkropp och benstyrka. I början är det promenad med stavar där fokus ligger på att trycka ifrån med stavarna, få till en "stakning". Det känns främst i axlar, triceps och bål (vridmomentet). Ledarna försöker alltid att hitta så många backar som möjligt och ofta är det trixiga stigar där jag mest fladdrar med stavarna hit och dit för jag hinner inte sätta ner dem. Ibland får jag också fuskspringa uppför för att hinna med.

Ofta stannar vi vid någon vidrig backe för att köra benstyrka - det kan vara s k älghufs som är löpning fast du ska tänka att du har skidor på fötterna och därför måste trycka ifrån vid varje löpsteg. Stegen ska vara längre än vid vanlig löpning och du ska givetvis använda stavarna genom att trycka ifrån. I går orkade jag exakt EN intervall. Hmmmm.

Och det var ungefär vid älghufsen som det började. Älglopporna anföll från alla håll. Det är så vidrigt äckligt att det inte går att beskriva. De kryper omkring och när man ska ta bort dessa äckel så suger de sig fast i huden. Omöjliga att göra sig av med! Hela min jacka var full av dem och de kröp in i håret. Gaaah! Fick nästan panik.

Efter ett tag tyckte jag det lugnade ner sig så jag fortsatte att försöka hänga med gubbarna. Nu gick det undan! Sista kilometrarna gick ungefär i den fart jag brukar springa terräng.

När jag kom hem och skulle dra av mig kläderna så känner jag hur det kryper på hela ryggen. Mannen plockar bort minst 10 älgloppor innan jag i panik slänger mig i duschen med underkläderna på. Skrubbar och duschar varmt. Efter duschen kammar jag håret en miljard gånger för att få att vara säker på att ha fått ut alla loppor. Men nej då, när jag sitter i soffan hittar jag några till som Sonen får döda.

I morse slängde jag i kläderna i tvättmaskinen (hade i paniken bara slängt ner dem i källarntrappen) och när jag kommer upp från tvättstugan så kryper en dj*vel på mig igen! Jag blir galen! Nu känns det som att det kliar överallt igen. Hua! Hjäääääääälp! Jag är en sann asfaltsråtta.

I helgen har jag läst/tittat på....

1. Therese Johaugs tuffa träning, prova i din egen källare.

2. Stretch - tusen olika teorier men det här är en som jag tror på.

 3. Sonen som deltog i sin första multisporttävling och jag fick vara funktionär.

Och så har jag, Mannen och Sonen cyklat närmare 4 mil MTB men jag hade inte en chans att fota då Sonen körde som en idiot. Fick knappt dricka kaffe den enda gången vi stannade. Snittade 23 km/h på MTB. Den Sonen, den Sonen..... Vem brås han på? Har också kramat på Dottern som var hemma en snabbvända. Typiskt bra helg!

Intervju med multisportaren Magnus Wembrand

Hej hej Magnus!

Du är en cool multisportare som ägnat dig åt multisport innan vi vanliga Svenssons ens visste vad multisport var. I helgen samlade du ihop ett lag för att delta i SM för Adventure Racing - Stockholm Extreme - tillsammans med ditt lag "Team Happy Homes powered by Alfort&Cronholm".

 

Bilder märkta SE kommer från Stockholm Extrems facebooksida.

 

Nedan bild på laget, från vänster Anders, Åsa, Magnus och Christer (SE).

Vi börjar med själva tävlingen - vad är det som lockar i Stockholm Extreme?

Kontrasten mellan storstadspuls och naturen – det är en tävling som innehåller mycket fart.

 

Ni är fyra personer i ett lag, hur ska man tänka när man sätter ihop laget? Vad är viktigast?

Det viktigaste är att man fungerar bra i gruppen. Sen måste alla kompetenser finnas såsom navigatör och logistiker. I vårt lag lyckades vi bra med mixen.

Om jag förstått det rätt så fick ni lite "hintar" innan om delar som ingår i tävlingen men grejen med multisport är ju att du ska vara förberedd på att vad som helst kan hända. Hur såg era förberedelser ut individuellt och tillsammans i laget?

Min individuella uppladdning var inte speciellt bra med tre veckors sjukdom innan. Tre veckor innan tävlingen formerades just det här laget då det är en ny konstellation. Vi hann därför inte med fler än två träffar där vi tränade och pratade ihop oss. Alla är dock vana multisportare och vet vad som krävs på tävlingar.

Anders i vårt lag har gjort många långa tävlingar innan och skötte logistiken innan med noggrann planering i excel-ark. Åsa satte ihop matschemat med påsar – när vi ska äta och vad vi ska äta vi vilket fungerade bra. Energi under loppet är en av de viktigaste delarna. Vi checkade av material, det framgår i PM vad man måste ha med sig ex mat, kläder, kajaker, cyklar.

Jag och Christer har tävlat ihop förut och känner varandra bra, Anders och jag har tränat ihop en del. Åsa är en helt ny bekantskap men efter en sådan här tävling kommer man varandra väldigt nära och känner varandra utan och innan.

Berätta om själva tävlingen, hur gick den till, vad gjorde ni?

Vi startade vid Karlsbergs slott på lördag eftermiddag med tre prologer – första med SUP (paddla på en typ av surfbräda) och militär hinderbana, den andra var stadsorientering och den tredje parkorientering. Det var omstart var 40:e minut och lagens loopar var lite olika.

Efter det mat och vila fram till 18:00 då det var omstart och vi skjutsades med buss till Nynäshamn.

Första riktiga delen var paddling i 2,2 mil (bild ovan från SE) följt av MTB i 2 – 3 timmar och löporientering innan vi kom till nattvilan vid 02:00. I den här tävlingen är det obligatorisk vila för alla. Vi satte upp tält, åt mat och försökte slumra till klockan 05:00 då det var dags att förbereda nästa moment – swimrun i 3 timmar som startade klockan 06:00.

Efter en magisk swimrun väntade MTB på Sörmlandsleden i 2 – 3 timmar, löporientering i 40 minuter där vi också blev hänvisade till s k short course då vi missat gränsen med 5 minuter. Vidare med MTB till Flottsbro slalombacke där vi tryckte i oss ostkaka för att få energi till sista etappen.  

Tävlingen avslutades med paddling till Bromma (ca 2 timmar), löpning till Mornington Hotell och trapplöpning till sjätte våningen där vi gick i mål efter 22 timmar och 23 minuter (bild ovan SE, bild nedan Helen Wembrand).

Ni tävlade i över 22 timmar, hur hanterade ni trötthet, irritation, skador och negativa tankar i laget?

Det fanns inga negativa tankar, vi försökte hela tiden hitta glädjen i det vi gjorde precis just då. Alla var väldigt positiva. Den enda skadan vi hade var en bristning i en vad men det kunde vi hantera.

Att fatta beslut är svårt i tävlingssammanhang när adrenalinet pumpar och hjärnan är seg av trötthet, hade ni kommit överens redan innan om spelregler, beslut eller annat som ni kunde luta er mot under tävlingens gång?

Vi hade som målsättning att ta oss runt banan och att ha roligt. Vi var också överens om att OM någon behövde bryta så skulle resten av laget fortsätta ändå. Anders var lagkapten och också den som fattade alla beslut under tävlingen.

Vad var jobbigast under tävlingen?

Sista kvarten på sista paddlingen var mentalt jobbig, det var alltid en bro till eller en krök till som skulle passerar och energin började bli låg.

Vad var roligast under tävlingen?

Helheten, euforin över att få delta och klara hela banan, all publik och supporters som hejade på oss.

Vad lyckades ert lag bäst med? (Bild ovan Frida Ahlén.)

Hitta glädje och motivation under hela loppet. Att uppfylla målet att ha roligt och nå hela vägen in i mål.

Vad kunde ni ha gjort annorlunda?

Vi hade kunnat fixa växlingarna snabbare och också ha tränat på snoddning (en lagmedlem drar den andra med hjälp av en snodd/ett snöre) i kanot.

Multisport verkar vara den ultimata sporten för prylnördar - om en läsare känner sig sugen att testa multisport, vad behöver man ha för prylar?

Börja enkelt med en MTB, löparskor och kanske en stabil kanot/surfski. På många tävlingar kan man också hyra kanot. Krångla inte till det.

Hur ska man lägga upp sin träning för att bli en bra multisportare?

Allsidig träning – variera mellan löpning, cykel och paddling. Du behöver inte vara en raket utan fokusera på att vara uthållig och mentalt stark. I adventure racing är det också viktigt att fungera i grupp, att vara en lagspelare.

Och till sist - har du funderat över vad du vill göra som nästa utmaning?

Jag vill gärna göra en lång tävling, 2 – 6 dygn och hoppas det blir något tillfälle till det som ligger rätt i tiden. Jag har också som mål att vinna H45 i  Åre Extreme Challenge 2015 och att göra Ö till ö igen (även andra swimrun-tävlingar). Nästa år kommer jag också att ha en egen swimrun-tävling i Hofors som jag planerar för fullt förutom den multisporttävling som jag anordnat i Hofors de senaste sex åren (Vendator Hofors Adventure Race) som jag givetvis vill fortsätta att utveckla.

Tack för det skäggfarbrorn och fortsatt lycka till med träningen!

Simspiration

I går körde jag mitt första simpass inomhus sedan april (?). Var rädd att jag skulle drunkna utan våtdräkt men det gick oväntat bra. Trötta axlar och något stuttigt men längtar efter mer.

Har hittat en bra sida för simspiration - Simma Sverige. Där kan man regga sig och bidra till att simma Sveriges kust i sommar, kul grej!

Det finns också tävlingsevent och en massa inspiration för att komma igång, t ex exempel på träningsprogram men också videos som är riktigt bra.

In och simma med er nu! Och ta chansen att anmäla er till en crawlkurs för tusan.

Tema tester

 

Bootcamp

Under september unnar jag mig Bootcamp. Jag och snabb-Carola har av och till pratat om hur roligt det skulle vara att köra en riktigt utmaning tillsammans och nu föll bitarna på plats. Vi kallar det för Bootcamp och det handlar om att i en liten grupp träna måndag, onsdag och fredag morgon innan tuppen gal (typ för jag vet inte när tuppen gal). Vi drar iväg 06:30 och landar på gymmet igen 07:15. Måndagar är mixpass, då kan allt hända. Just den här måndagen vigde vi åt starttester (bland annat hur många burpees kan du göra på en minut?).

Onsdagar är löpning i fokus så just i morse så väcktes kroppen av uppjogg, löpskolning, spänst, korta intervaller och nerjogg. 

På fredagar kör vi crossfit utomhus.

Ingen har sagt att det är kul att ställa klockan på långt innan sex men att komma till gymmet och möta alla kompisar, träna ihop, skratta, det ger sån energi resten av dagen. Och eftersvettningar vid skrivbordet har jag märkt. Tror jag får lägga servetter i armhålorna hädanefter.

Aktivera - Hoforsloppet 2014

Jag har ju också deltagit i ett lopp i helgen, inte bara lekt supporter. Loppet var ingen riktig tävling utan en chans att få springa lite och umgås. Eller lite och lite, du kunde välja mellan 11 km, 22 km, 33 km eller 44 km. Fyra tappra deltagare sprang 44 km, coolt!

Jag själv taggade ner och bestämde i veckan att jag ska delta och jag då ska springa/lunka 11 km. Mest för att kändis-Fredrik (var med i Hela Sverige Bakar 2013) skulle baka bullar och dessa bullar skulle man bara få om man sprang. Och så skulle legendaren Ove Berg starta loppet (bild nedan snodd av Fredrik). Se längre ner varför Ove är en legendar.

Morgonen var seg, hade mycket att fixa så känslan fanns inte riktigt där. Åkte ändå iväg och som vanligt förändras sinnet när jag får prata lite strunt, känna på stämningen och återigen förundras och glädjas över att det var så många där! 59 startande totalt, coolt!

Starten gick och då mitt knä trilskas hade jag bestämt att ta det lugnt (bild nedan snodd av Fredrik).

Dock hittade jag sällskap så loppet inleddes i strax under 6 minutersfart utan att jag ens tänkte på det. Sonen vinkar, fotar och agerar hundvakt. Allt på en gång.

När de värsta uppförsbackarna var avklarade kände jag att jag faktiskt var pigg, inga krämpor, inga konstiga känslor. Med 4 km kvar ser jag någon i grön tröja framför och jakten börjar. Vid 2 km kvar lägger jag in en spurt och kör de sista kilometrarna i 5:20 - 5:30 fart utan ansträngning. Skönt!

Och så får jag en kram och en bulle av Fredrik också. Så värt det!

Även Mannen kunde spring på bra (typ 48 min på 11 km lite lätt.....).

11 km på 1:04:44 (typ, stängde av klockan lite sent). Nöjd! Avslutade dagen med Functional Moves, crossfit och yin yoga. Nu vila.

Historien om Ove "Terriern" Berg - för er särskilt intresserade
Jag pratade lite med Ove innan loppet då han frågade om jag sprungit några längre distanser. Jo, ja, det har jag ju, en 7 - 8 maror sisådär. Han frågade hur snabbt jag sprungit och jag berättade, då ruskade han lite på huvudet och sa att om han skulle springa så där sakta så skulle han nog få ont någonstans. Hrmpf. Sen drog han igång med sina anekdoter - en mara i Söderhamn ledde han med 2 minuter när det var 2 km kvar men helt plötsligt började bilen framför röra sig som om den svävade på havet, även skorna kändes 1 meter för långa. På något sätt var nästa minnesbild att han låg i en taxi på väg mot sjukhuset och fötterna rörde sig fortfarande som om han sprang. Han är efer alla dessa år fortfarande sur över att han blev avplockad banan.

Ove har gjort maror på 2:30 vilket väl anses vara imponerande. Men som sagt, en gång skulle han springa långpass i under 4 minuterstempo och då fick han så fruktansvärd träningsvärk så han var helt enkelt tvungen att sluta upp med det och köra sitt vanliga tempo så fick tränaren säga vad han ville.

Ove hade var under 1968 och 1969 svensk mästare i 800 m och 1968 deltog han i OS i Mexico. Dock tog han sig inte vidare till semifinal men sprang 1 500 m på imponerande 4:00:42 (hans PB är om jag hittat rätt 3:41:10). Ove har precis fyllt 70 år men är fortfarande ett energiknippe utan dess like. Läs mer i den här intervjun.

Sala Silverman

Klockan ringde tidigt trots att det var lördag och jag var helt slut efter en hård jobbvecka, dessutom kom jag i säng långt efter planerad tid då workshop för Functional Moves drog ut på tiden pga brandlarm.

Då vi är hundvakt så blev själva planeringen och packandet något utmanande, kändes som att vi hade småbarn igen när vi skulle tänka i termer, mat, bajspåsar, vatten mm. Vi anlände till Sala 30 minuter inann start och hann heja/peppa på några av deltagarna som vi känner.

Starten går klockan 09:00, två varv simningen i en underbar sjö. Temperaturen i vattnet låg kring 17 grader, lufttemperaturen var nog under 10 grader så krispig morgon kan man säga. Eliten drog iväg och som vanligt är det helt omöjligt att se vilken som är vilken.

Vi väntade in motionärerna också innan vi flyttade oss till sträckan mellan vattnet och T1. Först kom vår klubbkompis Ilpo upp följt av hemmastjärnan Joel. Ulf hann jag inte fota för han var så snabb.

 

Dags för 9 mil cykel, Ilpo och även klubbisen Ulf låg bra till. Joel råkade ut för en punktering och de stelfrusna fingrarna gjorde att bytet tog hela 13 minuter. Trist. Annars verkar cyklingen ha varit härlig - först en prolog på ca 15 km och sedan 3 varv på en 25 km bana där triatleterna varje gång kom tillbaka till växlingsområdet och fick pepp.

 

Ut på löpningen (21,1 km) såg både Ulfs och Ilpos steg lätta ut. Joel var långt efter i växlingen så vi antog att vi skulle få se Ilpo gå segrande ur trion. Men medeldistans är långt skulle det visa sig.... Ulf körde Kalmar med oss för två veckor sedan och fick sota redan efter 5 km då han började krampa. Ilpo gjorde ett riktigt bra lopp men så hade vi Joel som bestämde sig för att göra sitt livs löpning. Jisses. Det var en bana som sprangs tre gånger och när han startade sitt sista varv hade han sedan länge sprungit om Ulf och hade 90 sekunder till Ilpo kvar. Helt galet! Joel sprang upp sig från 15:e plats till 7:e plats på löpningen. Han sprang första varvet på 26 min, andra på 27 min och sista på 28 min. Bästa löptiden av alla tävlande och ett snitt på 3:52 min/km.

Tre främsta samt de jag hejade på placerings- och tidsmässigt:

 

Senior

1. Oscar Djärv, 3:59:56

2. Claes Björling, 4:05:13

3. Fredrik Carlén, 4:06:34

....

7. Joel Evertsson, 4:21:57

8. Ilpo Karhapää, 4:27:48

 

Masters 35-39

6. Ulf Bergqvist, 4:44:03

 

Senior

1. Tina Fastesson, 4:49:24

2. Charlotta Wångblad, 4:55:27

3. Johanna Dahlqvist, 5:09:53

 

Ett roligt lopp som jag gärna skulle delta i. Kan också berätta att det var tokjobbigt att stå vid sidan om och heja. Bara att räkna varv var utmanande, räknade fel hela tiden. Vi var helt slut när vi kom hem, jag och hunden men vi drog ändå iväg för att cykla/busa en sväng innan vi slocknade i soffan båda två.