Jag själv taggade ner och bestämde i veckan att jag ska delta och jag då ska springa/lunka 11 km. Mest för att kändis-Fredrik (var med i Hela Sverige Bakar 2013) skulle baka bullar och dessa bullar skulle man bara få om man sprang. Och så skulle legendaren Ove Berg starta loppet (bild nedan snodd av Fredrik). Se längre ner varför Ove är en legendar.
Morgonen var seg, hade mycket att fixa så känslan fanns inte riktigt där. Åkte ändå iväg och som vanligt förändras sinnet när jag får prata lite strunt, känna på stämningen och återigen förundras och glädjas över att det var så många där! 59 startande totalt, coolt!
Starten gick och då mitt knä trilskas hade jag bestämt att ta det lugnt (bild nedan snodd av Fredrik).
Dock hittade jag sällskap så loppet inleddes i strax under 6 minutersfart utan att jag ens tänkte på det. Sonen vinkar, fotar och agerar hundvakt. Allt på en gång.
När de värsta uppförsbackarna var avklarade kände jag att jag faktiskt var pigg, inga krämpor, inga konstiga känslor. Med 4 km kvar ser jag någon i grön tröja framför och jakten börjar. Vid 2 km kvar lägger jag in en spurt och kör de sista kilometrarna i 5:20 - 5:30 fart utan ansträngning. Skönt!
Och så får jag en kram och en bulle av Fredrik också. Så värt det!
Även Mannen kunde spring på bra (typ 48 min på 11 km lite lätt.....).
11 km på 1:04:44 (typ, stängde av klockan lite sent). Nöjd! Avslutade dagen med Functional Moves, crossfit och yin yoga. Nu vila.
Historien om Ove "Terriern" Berg - för er särskilt intresserade
Jag pratade lite med Ove innan loppet då han frågade om jag sprungit några längre distanser. Jo, ja, det har jag ju, en 7 - 8 maror sisådär. Han frågade hur snabbt jag sprungit och jag berättade, då ruskade han lite på huvudet och sa att om han skulle springa så där sakta så skulle han nog få ont någonstans. Hrmpf. Sen drog han igång med sina anekdoter - en mara i Söderhamn ledde han med 2 minuter när det var 2 km kvar men helt plötsligt började bilen framför röra sig som om den svävade på havet, även skorna kändes 1 meter för långa. På något sätt var nästa minnesbild att han låg i en taxi på väg mot sjukhuset och fötterna rörde sig fortfarande som om han sprang. Han är efer alla dessa år fortfarande sur över att han blev avplockad banan.
Ove hade var under 1968 och 1969 svensk mästare i 800 m och 1968 deltog han i OS i Mexico. Dock tog han sig inte vidare till semifinal men sprang 1 500 m på imponerande 4:00:42 (hans PB är om jag hittat rätt 3:41:10). Ove har precis fyllt 70 år men är fortfarande ett energiknippe utan dess like. Läs mer i den här intervjun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar