tisdag 9 september 2014

Pinngympa med inslag av äckliga kryp

Träningen är seg nu, jag får inget flow, inget gratis, inget direkt sug. Men jag antar att det är som det ska.

På söndagen blev det många pass och benen var som gelé på måndagen. Hade tänkt mig att springa/lufsa, gå på spinning eller stavgång. Det blev stavgång efter mycket velande hit och dit.
 När jag säger stavgång tänker ni nog pigga damer med lila hår som diskuterar recept i 30 minuter medan de lufsar runt 2 - 3 km. Så är det inte riktigt. För det första så vågade jag inte knäppa kort. För det andra hann jag aldrig det heller för när gubbarna (jag raljerar, de flesta var yngre än jag) tog paus så hade jag full fokus på att hinna dit de hunnit. Vad gör man då?

Stavgång är försäsongsträning för skidor, fokus på att bygga upp överkropp och benstyrka. I början är det promenad med stavar där fokus ligger på att trycka ifrån med stavarna, få till en "stakning". Det känns främst i axlar, triceps och bål (vridmomentet). Ledarna försöker alltid att hitta så många backar som möjligt och ofta är det trixiga stigar där jag mest fladdrar med stavarna hit och dit för jag hinner inte sätta ner dem. Ibland får jag också fuskspringa uppför för att hinna med.

Ofta stannar vi vid någon vidrig backe för att köra benstyrka - det kan vara s k älghufs som är löpning fast du ska tänka att du har skidor på fötterna och därför måste trycka ifrån vid varje löpsteg. Stegen ska vara längre än vid vanlig löpning och du ska givetvis använda stavarna genom att trycka ifrån. I går orkade jag exakt EN intervall. Hmmmm.

Och det var ungefär vid älghufsen som det började. Älglopporna anföll från alla håll. Det är så vidrigt äckligt att det inte går att beskriva. De kryper omkring och när man ska ta bort dessa äckel så suger de sig fast i huden. Omöjliga att göra sig av med! Hela min jacka var full av dem och de kröp in i håret. Gaaah! Fick nästan panik.
Efter ett tag tyckte jag det lugnade ner sig så jag fortsatte att försöka hänga med gubbarna. Nu gick det undan! Sista kilometrarna gick ungefär i den fart jag brukar springa terräng.

När jag kom hem och skulle dra av mig kläderna så känner jag hur det kryper på hela ryggen. Mannen plockar bort minst 10 älgloppor innan jag i panik slänger mig i duschen med underkläderna på. Skrubbar och duschar varmt. Efter duschen kammar jag håret en miljard gånger för att få att vara säker på att ha fått ut alla loppor. Men nej då, när jag sitter i soffan hittar jag några till som Sonen får döda.

I morse slängde jag i kläderna i tvättmaskinen (hade i paniken bara slängt ner dem i källarntrappen) och när jag kommer upp från tvättstugan så kryper en dj*vel på mig igen! Jag blir galen! Nu känns det som att det kliar överallt igen. Hua! Hjäääääääälp! Jag är en sann asfaltsråtta.

1 kommentar:

svemelia sa...

Ja visst är det vidriga kryp. Blev överfallen för ett par år sedan när vi var i skogen - vågar mig inte dit igen. Stavgången är precis som du beskriver det :D Trodde också först att det var en något lugnare tillställning ;)