Sakta men säkert

Jag börjar återgå till någon typ av normalt liv. I går sprang jag för första gången sedan Ironman i Kalmar. Det kändes ovant. Började med en kort morgonjogg bara för att påminna kroppen om känslan. Det kändes knirrigt, knarrigt och jobbigt. Men frukosten smakade mycket bra.

Efter 12 timmar på möte där jag tömde smörgåsfatet vid sextiden ungefär, drog jag till hotellet i ett dundrande tempo, drog på mig tightsen igen och ut. Planen var att springa till Ursvik för där finns ett gäng slingor att springa. Problemet var bara att jag kom från fel håll så det var omöjligt att veta vilken slinga jag hamnat på. Jag sicksackade lite mellan stigar men när jag såg den här vände jag illa kvickt.

Ursvik Extrem 15 km är ju liksom världskänd ända till Hofors. Inte läge att ge sig i kast med den när klockan börjar närma sig halv nio, mörkret börjar lägga sig och regnet hänger i luften.

Men jag hittade tillbaka efter att ha kommit på 5 km slingan som var mycket trevlig och mycket backig, dryga 8 långsamma kilometrar. Kroppen kändes helt OK, lite problem med vänster piriformis som inte riktigt vill samarbeta. Får behandla den med rullen när jag kommer hem.

Innan jag kommer hem ska jag på Functional Moves workshop. Nya programmet ser grymt ut. Släggan ser jag speciellt fram emot.

Och i morgon ser jag fram emot att få supporta/heja alla triathleter som kör Sala Silverman, flera klubbisar finns på plats. Lovar att skrika mig hes.

Tips på kettlebellspass

Detta fantastiska redskap, du kan göra allt med. I går körde jag och kollegan ett pulspass, hela passet varade 45 minuter men går att korta ner så att du ex bara kör två av blocken så hinner du köra det på lunchen OCH äta mat också. Tidseffektivt.

Uppvärmning - gärna rörlighet, vi hämtar inspiration från Soma Move vilket är fantastiskt bra.


Teknik - dubbelsving, enkelsving, clean, press, snatch
Mest för att bli varm i kroppen och behärska grundläggande kettlebellsövningar. Googla så hittar du filmer på hur du bör göra.

Intervaller - jobba 1 minut, vila 15 sekunder. Vila 90 sekunder mellan varje block.

Block 1
Dubbelsving
Goblet Squat (benböj med KB)
Pushpress h (axelpress)
Pushpress v
Jogg (utan KB), intensifiera vid varje passerad 10 sek

Block 2
Dubbelsving
Utfall bakåt, en KB i varje hand (som hänger rätt ner)
Snatch h
Snatch v
Jämfotahopp över KB (sidohopp)

Block 3
Dubbelsving
Man maker (variant med KB, ner i plankposition, gör en armhävning, hoppa fram med fötterna, greppa KB och gör en axelpress, ner igen, hoppa bak med fötterna osv)
Halo (KB börjar vid höften, går mot motsatt öra, runt huvudet och landar på andra höften, repetera)
Planka
Mountain Climbers (utan KB)

Block 4
Dubbelsving
Get Up (stå på knä med KB i höger hand armen uppsträckt, kliv fram med vänster fot och hela vägen till stående, bak med vänster fot för att komma ner på knä igen, byt hand och fot repetera)
Sit up med KB (ligg på golvet med armarna uppsträckta mot taket, håll i KB, benen raka, sätt dig upp och låt KB'n hela tiden vara mot taket med uppsträcka armar)
Shrug (KB i vardera hand, raka armar, dra axlarna mot öronen, släpp långsamt)
Burpees (utan KB)

Bootcamp

Är du också sugen på en nystart så här i hösttider? Häng på mig och löpar-Carola på Bootcamp (Hofors)! Anmälan stänger på fredag så skynda, skynda! Mer information här men jag kan berätta att det handlar om löpning och crossfit. Det handlar om tidig morgon 06:30 - 07:15 måndag, onsdag och fredag i fyra veckor under september med start första september. Och det handlar om glädje, styrka och gemenskap. Alla kan vara med!

Nystart

Hur gör man när datumet för det stora målet för året passerat? Lägger sig ner i soffan och äter chips? Ja, det gör man. Eller man är i detta fallet jag. Har legat i soffan i exakt en veckan nu och ätit chips varje dag. Eller nej, ibland har jag bytt ut chipsen mot ostbågar också. Nytänkande, jag vet. Och jag hade faktiskt planerat att det skulle vara så. Förra året hade jag så hiskeligt bråttom att komma igång med allt igen, alldeles för bråttom. Njöt inte tillräckligt länge, lät inte kroppen återhämta sig tillräckligt länge. Nu hade jag inte så mycket till val då kroppen sa ifrån på skarpen och blev både urlakad och förkyld samtidigt.

I helgen har det vänt, det kryper i kroppen av längtan efter trikåer. I går drog jag på mig lycra igen och drog iväg på yoga. Inte helt lätt att stå i hunden med ett huvud full av snor. När jag snöt mig trodde jag det aldrig skulle ta slut (tänkte fota men det var varken yogiskt eller fräscht). Nu så!

Som av en händelse hjälper jag MTB-räven med hennes träning och hon ska därmed utföra maxpulstest på MTB i dag, då kan ju jag också haka på och cykla lite lätt. Någon måste ju stå i backen och skrika på henne ju! Kanske måste jag jaga henne de sista metrarna också så hon skärper till sig. Jag har döpt hennes första vecka till hell week. Hon älskar't. Eller nja, kanske inte älskar't....

Och så några galna rapporter från helgen som gått.


1. Jonas Buud sprang 9 mil på tiden 6:02 (ca 4 min/km). FATTARNIVADGALENHANÄR? 760 löpare startade klockan 05:00 från Sälen, segrare i damklassen blev Holly Rush på tiden 7:09, hon vann trots att hon tappade skon två gånger. Bild från Vasaloppets hemsida.

2. Queen-of-F*cking-Everything Lantto genomförde sin andra Ironman på en vecka i Köpenhamn i går. På en bättre tid än den i Kalmar. Hon är galen på riktigt. Fast på ett inspirerande sätt. Bild från hennes blogg.

3. Jag har varit inte på EN utan TVÅ kräftskivor. Den ena iklädd hjälm från finska vinterkriget. Coolt tycker jag själv, njasådärcoolt säger Sonen. Men HA, du ska inte snacka nåt du Sonen, sitta-fast-i-en-brud-mitt-i-natten-och-se-cool-ut-tror-du. Tillbakakaka på den (eller ville 1900-talet ha tillbaka sitt uttryck tror ni?).

Rapport från sjuksängen

Hela veckan har gått i ett töcken. På måndag började jag känna mig dålig och sen smällde det till ordentligt. Förkyld, feber, matt, trött. Men nu kanske det är på väg åt rätt håll i alla fall.

Läser i Barometern att det konstaterats matförgiftning, även på Funbeat och Facebook finns många personer som inte ens kunnat starta loppet pga magproblem (tror det var 17 incheckade cyklar vars ägare inte startade), vissa startade men kunde inte genomföra, andra genomförde med besvär.

 

Visst är jag lite bitter, jag hade en perfekt uppladdning med mat, träning och sömn men å andra sidan händer det saker efter vägen som du inte kan påverka. Det hade lika gärna kunnat vara den där enorma hasselnötsmjukglassen jag åt på fredagen som gav mig problem. Ska man vara helt 100 är det isolering och egen mat som gäller och riktigt så extrem är jag inte. Än. :)

Nej, väljer att glädjas åt att jag genomförde min andra Ironman och att jag trots allt gjorde en bra simning och cykel vilket resulterade i PB totalt. Hittade en magisk bild från simstarten, tänk att jag var där, i ledning tror jag faktiskt. :)

Post IM

Det känns tomt. Det vore lögn att säga något annat. Efter att ha laddat i exakt ett år, tränat hårt, varit målmedveten, prioriterat Ironman Kalmar som nummer ett när gäller träning och sen är det bara över. Speciellt när vi nästa år ska ha ett mellanår. Eller vem vet, det här kanske var den sista Ironman jag gör.

I går eftermiddag blev jag plötsligt tokförkyld, det rinner i näsan, halsen kliar, feber. I morse kändes det bättre men nu när jag har rundat av arbetsdagen känner jag mig riktigt hängig igen. Jag är givetvis inte förvånad, det är klart att kroppen måste få säga ifrån efter det jag utsatt den för! Nu äter jag bra (smågodis och chips), vilar (sov 10 timmar i natt utan att vakna en gång) och är allmänt snäll mot den. Nästan mesig.

Ser att Ironman-cirkusen nu nått Köpenhamn där Ironman går av stapeln på söndag. Lyllosar som har sitt kvar! Jag tror man simmar till höger i det de kallar lagunen. Sen är det bara T1 som ligger vid vattnet, när man återkommer från cykelturen cyklar man in i T2 i centrum. Coolt!

Ägnade gårdagskvällen åt att läsa bloggar och inser att väldigt, väldigt många blev matförgiftade i Kalmar, vad hände? Var det pastabuffén på prerace-mötet? Eller flera restauranger som hade dålig hygien? Vi får aldrig veta men surt är det. Jag lyckades i alla fall ta mig igenom loppet, många fick bryta eller ställa in deltagandet helt.

Vill ni näsa en raceberättelse till tycker jag ni ska läsa Queen-of-F*cking-Everything Lanttos historia. Hon är makalös som alltid. Som grädde på moset kan nämnas att hon i går kväll lägger ut en blänkare på instagram och ber om skjuts till Köpenhamn för sig och Tysken (trihojen). På riktigt. Hon är gaaaaaaalen.....

Och hörru, är det inte dags att ge dig själv en riktig utmaning? Att våga gå utanför komfortzonen? Att anmäla dig till världens roligaste tävling med världens bästa publikstöd? Än är det inte fullt men det kommer att bli, sanna mina ord..... Klicka HÄR och få en oförglömlig resa. Magnus, det är dags nu! Köööööööör!

Men Mannen då?

Mailen haglar in, hur gick det för Mannen? Lugn, bara lugn. Mannen hade en helt suverän dag ute på banan. Han simmade på 1:24, cyklade på 5:44 (dvs snittade magiska 31,4 km/h!). När det var dags för löpning gick första varvet bra, på andra började han bli orolig för magen samt benet (han har ju knappt sprungit något alls denna säsong) så han tog det lugn men kunde springa på sista varvet igen så löptiden blev 5:08. Totalt blev det 12:30, bra kämpat Mannen! Han är mycket nöjd, mycket.

Kalmar Ironman 2014 - The Story

Innan loppet
Vi åkte ner i torsdags, gott om tid för registrering och prerace-möte. Skön stämning i Kalmar som vanligt. Sonen letar efter våra namn i årets t-shirt.

Bästa supportern tränar på att se supportig ut.

Fredag morgon provsimmade vi delar av banan som vanligt, vilken skillnad från förra året! Förra året fick jag panik när vi simmade, vågorna var superhöga och jag var rädd på riktigt. I år blåste det det nästan ingenting men sen är jag också mycket mer trygg i vattnet än förut. Jag vet att jag fixar höga vågor och galna människor nu. De galna människorna är förresten hundra gånger värre än vågorna. Hajar och döda människor är dock ohotade ettor på min paniklista fortfarande.

Vi fikade med Gävle Triathlon och hade det allmän mysigt på fredagen. Checkar in cyklar och påsar. Checkar inte in Mannen dock även om det ser ut så.

Hann också med en utflykt till Öland innan vi kom in på hotellrummet och sa god natt strax innan åtta på kvällen. Skön känsla, pirrigt men hanterbart. Allt under kontroll.

En timme senare rumlar min mage till. Rusar till toaletten och hinner nätt och jämnt sätta mig ner. Allt rinner ur mig och jag kvider av smärta. Där blir jag sittande en timme eller så. Ibland kräks jag, ibland är det diarré. Går och lägger mig men måste rusa tillbaka igen. Vid två ligger jag i sängen och har feberfrossa, vet inte vad jag ska göra och är så ledsen, så ledsen. Ser att Mannen också går på toa nu och då men vågar inte säga något till honom för att oroa.

Bestämmer mig ändå att följa med Mannen till frukosten, får inte i mig något men magen panikkrampar inte heller. Gör i ordning några smörgåsar för att ta med för nu har jag (nästan) bestämt mig för att försöka starta. Även Mannens mage krånglar så vi frågar oss en gång till om vi verkligen ska starta. Vi säger att vi försöker. Vi gör så gott vi kan.

Innan starten
Vi går ner till växlingsområdet och ser till att cyklarna är OK. Mannen laddar på mackor i sina påsar för han tänker inte gå tom den här gången. Hela cykeln ser ut som en picknick-korg. Bra där.

Tillbaka till hotellet för att gå på toa igen och dra på våtdräkten. Vad händer om jag måste bajsa när jag ska simma 4 km på havet? En sak är ju att kissa i våtdräkt men bajsa? Panik...... Vi ställer oss ändå i kön, Mannen frågar om jag tänker fullfölja loppet, jag svarar att jag kör så länge det håller. Jag tar en kilometer i taget. Även Mannen är osäker på om det kommer att gå. Ingen skön känsla precis. Vi missar hela det där mysiga, pirriga, förväntansfulla. Väntar bara på att magen ska vända på sig igen.

Simning 3 860 meter - 1:27:18 (1:35:55 förra året)
En ny startform i år, man seedar sig själv och går ner i vattnet när man ska starta, jag sturskar till mig och tar grupp 1:20 (med facit i hand borde jag tagit 1:25). Funkar så där. Supermycket folk och lite för trångt innan det hinner dela på sig ordentligt. Jag får många smällar både är och där. Tappar luften när en jäkel ger mig en hård spark i sidan. Men simningen går bra! Jag behöver sällan stanna utan kan följa fötter, stannar till lite nu och då när det blir för trångt men annars simmar jag bara. Är inte trött, har inte ont någonstans och kan kråla hela vägen. Hinner faktiskt även njuta av stämningen trots nattens misär. Försöker tänka på alla annat än att min mage är urkass och att min energi försvann i natt. Väljer att tänka på att jag har haft en perfekt uppladdning, allt känns bra, jag har tränat superhårt för det här och det här är MIN dag. Nedan proffsens simstart.

Kommer ur vattnet och är helt vimmelkantig. Ser att jag simmat snabbare än förra året och blir glad. Kommer knappt upp ur vattnet. Får ledas till min bike-påse. Hmmmm, inte bra. I tältet sätter jag mig ner en stund och bara funderar. Ser Camilla, en klubbkompis framför mig och får lite ny energi. Tack Camilla! Bestämmer mig för att byta om ändå.

Cykel 180 km - 6:43:06 (7:07:54 förra året)
Efter en lång T1 kommer jag iväg på cykel. Försöker tugga lite på en macka som jag har fått med mig men det går inte. Vågar heller inte kasta mackan då jag är rädd för att en marshall (domare) ska se mig och jag ska få gult kort. Så jag kommer på mig själv susandes över Ölandsbron med en ostmacka i handen. Fin syn! Får hejarop från Malin och Sonen på vägen ut från Kalmar, det ger energi!

Cyklingen känns väldigt bra, jag försöker sakta men säkert börja dricka sportdryck varvat med vatten. Magen skriker inte än så länge i alla fall. Provar med en gel också bara för att provocera. Det funkar! Inget händer! Så jag cyklar på. Malin från klubben cyklar om mig och ser oförskämt pigg ut i sin helvita, fina dräkt. Hinner tänka att det är tur att jag inte har en helvit dräkt för vad skulle hända om magen ballar ur.....

Förra året var hela sträckan till Degerhamn en kamp, i år gick den superfort! Som vanligt var Allvaret helt otroligt jobbigt, hur mycket motlut och motvind kan det finnas där varje år egentligen? Men jag fixar det trots att det går långsamt. Stannar vid nästa vätskekontroll (för andra gången) och sträcker på ryggen. Får ny kraft och tuggar på. Tillbaka mot Kalmar och får hejarop från Joel och en massa andra. Vänder ut mot sista loopen, bara 58 km kvar nu. Det börjar regna. Och inget duggregn utan tokregn. Åh nej! Vägen blir hal, jag blir rädd och det är tråkigt. Men jag trampar på. Plötsligt ser jag en annan Camilla från klubben stå vid vägen, hon hejar febrilt på alla och återigen fylls jag med energi. Vilken känsla! Från botten till toppen på en kort, kort stund!

Förra året kändes det som att Kalmar-loopen aldrig skulle ta slut. Nu gick det supersnabbt! Cyklade om Greg för andra gången och han manade på mig "go, go, go" ringde i mina öron när jag trampade vidare, tillbaka in mot Kalmar. Precis på vägen in mot rondellen ser jag några stackar som är på väg ut på sista loopen med cykel. Ser också Malin ute på löpningen, hon springer som en gudinna! Och min geting har försökt para sig med en annan geting Det gick så där.....

In med cykeln, ta löppåsen och växla. Inte tänka, bara göra.

Löpning 42,2 km - 5:48:59 (5:25:25 förra året)
OK, det är nu det börjar. Men har jag lyckats simma 3 860 meter och cykla 18 mil så ska jag åtminstone försöka. Jag vet att det troligtvis är nu det kommer att straffa sig, jag vet att jag inte fått i mig tillräckligt mycket under cyklingen, att utgångsläget med total tömning natten innan kommer att märkas på ett eller annat sätt men jag vägrar tänka. Jag springer genom Kalmar och pubilkens jubel, det är underbart! Lyckas springa i exakt i 3 km, sen brakar magen. Sitter på en bajamaja och jag både kräks och har diarré. Samtidigt. Funderar länge på hur jag ska göra. Räknar, räknar, räknar, hinner jag om jag går 39 km? Hur lång tid kan det ta? 8 timmar? Vill jag? Orkar jag? Är det värt det? Bestämmer mig för att åtminstone försöka. Trippar vidare och kan jogga lite lätt. Kilometer för kilometer. Stannar vid varje station och försöker äta/dricka något men det vänder sig i magen hela tiden. Kräks lite då och då. Fixar ändå första varvet och får mitt första band. Det rosa. Är glad.

Kommer in i Kalmar och pubilkens jubel, avundas dem som får svänga in på mållinjen, har två varv kvar. Bestämmer mig för att förska ett varv till. Nu får jag mest gå hela tiden. Räknar ut att det blir på håret om jag inte kan springa alls men skiter (ha, ha) i det. Går snabbt. Så fort jag försöker springa vänder sig magen och jag kräks. Bara gilla läget. Det blir en lång dag.

På något sätt klarar jag ändå av andra varvet. Det är tuffast mentalt att veta att det är så otroligt många timmar kvar. Får mitt andra band, det gula.

Nu har jag bestämt mig på riktigt, det måste gå. Klart jag ska i mål! Men nu är magen som värst. Försöker dricka en eller två klunkar vatten/cola vid varje station men får kräkas upp det varje gång. Vid en station försöker jag med sportdryck men då blir det kaskadkräkning så jag vågar inte göra det igen. Funktionärerna börjar ha ett öga på mig så jag försöker se glad och pigg ut när jag passerar dem, alltså dricker jag inte förrän jag kommit ur synhåll. Smart drag! Jag vet ju att jag kommer att kräkas förr eller senare.

När jag är på väg tillbaka in mot Kalmar och målet ser jag flera som har två varv kvar. Galet. Möter också Ingela, ännu en klubbis, som är helt slut men kämpar på sitt sista varv nu. Heja, heja! Och att se Kalmars ljus, att när det är tre kilometer kvar höra pubilkens jubel, höra musiken dunka, jag börjar gråta. Får sällskap med en trevlig man och vi snicksnackar de sista kilometrarna in mot mål. Träffar coachen innan målgång, han lovar stå vid målet och ta emot mig. Får energi och joggar den sista biten. Ser målrakan och är så obeskrivligt glad. Så glad, så glad! Jag gjorde det! I am an Ironwoman! Igen! Total tid i år blev 14:22:34 jämfört med förra året 14:34:37.

Efter loppet

Får hjälp in mot athletes garden, försöker peta i en pizza men det går inte, tar mina saker och möter upp Mannen för att hämta cyklar och annat jox.

Upp på rummet, duschar och tänker att jag ska ut och heja på de sista hjältarna men det går inte. Hör långt där borta hur fyrverkerierna drar igång men alldeles för matt för att orka reflektera över det. Halvsover, vaknar, kan inte sova, blippar på telefonen, försöker sova igen, kräks och äntligen är det morgon (eller nja, det tyckte inte sonen, att vakna 06:30 en söndagmorgon är ett brott tycker han). Vi packar ihop och äter frukost. Går ner till mässan för att shoppa och ser att kön till nästa års anmälan är lång redan nu. Galet!

Det känns tomt. Det känns också trist att jag inte kunde göra ett lopp som jag ville och jag som jag var laddad för. Men samtidigt är jag helt förundrad över att jag kunde genomföra trots att jag var i det skick jag var. Min kropp är en maskin!

Sonen är en fantastisk peppare och fotograf (de flesta bilderna i detta inlägg är hans).

Nästa år ska vi inte göra någon Ironman, det har vi bestämt sedan lång tid tillbaka. Ändå kliar det i fingrarna på något konstigt sätt, jag vill ju! Men det är rätt beslut, vi ska göra annat vid den här tiden, en familjegrej och familjen går framför allt. I stället satsar vi på kortare distanser nästa år, kanske någon swimrun, kanske multisport, ja troligtvis allt det där. Ser redan fram emot det! Men först ska jag vila, kroppen ska få återhämta sig big time. Jag är så tacksam. Tack kroppen. Och tack Andreas för ett makalöst coachande inför Kalmar, jag är i mitt livs form tack vare dig! Du är bäst!

I am an IRONWOMAN!

Äntligen i Kalmar

Det går att ta på stämningen i Kalmar, det vibrerar av Ironmanfeber. Jag har fortfarande ont i vänster knä och har nu också ont under fötterna, typ hälsporre. Hoppas, hoppas det är inbillning, vill ju springa här på lördag kväll.

Har börjat förbereda lite smått, klistrat med lappar och sånt pyssel. Ungefär vad min hjärna pallar med nu. Det och pussel för treåringar.

Dags att dra mot prerace-möte.

Formtopp

 

Är i så sjukt bra form nu! På lunchen GICK jag upp för den här trappan och fick upp pulsen till ungefär 7300. Sjukt bra form. Och så kliar det i halsen. Har jag sagt att mitt knä börjar fantomvärka också? Men låt det bara bli lördag nurå.

Tips inför Kalmar Ironman 2014

Hela triathlonvärlden bubblar av Ironman-feber, det är planer hit och dit, funderingar över väder, vilka kläder ska man välja. Min plan för Ironman är väldigt suddig och oklar men jag kan konstatera att det är betydligt lättare att ha ett hum i år jämfört med förra året då det var mitt första Ironman-år och jag dessutom haltade omkring med stukad fot (och stukat självförtroende).

Jag kommer ihåg hur jag desperat letade efter information om Ironman innan jag skulle starta så jag skriver ner mina tankar, hur jag tänker innan, under och efter loppet. Hela min berättelse från loppet kan du hitta här. Jag kan ha glömt något viktigt så använd inte mina tips som fan läser bibeln... :)

Innan
Jag försöker gå i bra skor på jobbet, dricka mycket vatten, äta ordentligt, sova bra. Har skrivit en lista med saker jag ska packa så jag slipper fundera över det. Har hellre med mig för mycket saker än för lite så jag har lyxen att välja dagen före vad jag ska tävla i.

Se till att läsa igenom Athlete Guide, det står mycket bra i den. Fixa cykeln så den är i tipp-topp-form.

Torsdag
Jag och Mannen åker ner på torsdag för att hinna registrera oss, kika på allt som finns på mässan som man behöver men som man inte visste att man behöver. Till registreringen behöver du ha med dig legitimation, triathlonlicens (eller så köper du en endagslicens på plats för 170 kr men du måste ändå tillhöra en triathlonförening som tillhör Svenska triathlonförbundet) och waivern som du också har undertecknat (finns att skriva ut här). När du registrerar dig får du åkbandet som gäller för hela äventyret, ditt race nummer, alla påsar du behöver (förra året behövde du säga till om special needs påsen, ta en sådan för säkerhets skull), klisterlappar, simmössa och kanske en väska (det fick vi förra året i alla fall).

Givetvis går vi på pre-race meeting som är klockan 18:00 i tennishallen. På pre-race mötet går de igenom alla regler som gäller, det är också dagsfärsk information om ex täckta hjul, vattentemperatur och annat som är bra att veta. Och så påminner de om att INGEN får cykla på Ölandsbron förrän på tävlingsdagen, om de kommer på en tävlande som provcyklar där innan blir denna diskad.

Efter pre-race mötet är det pastabuffé som är gratis för alla triathleter (går att köpa biljetter för icke deltagare vid mässan). Kaos som vanligt när det är buffé men helt OK mat. Kul att sitta och småsnacka med andra nervösa människor.

Fredag
På fredag morgon klockan 07:00 är det provsimning av delar av simbanan. Observera att provsimningen utgår från den gamla starten, dvs inte den nya! Det är förbjudet att simma i hamnen före tävlingen. Kolla gärna efter riktmärken på simningen, om det blåser är det svårt att se bojarna och det kan vara bättre att ta sikte på något träd, en brodetalj eller annat.

På fredag ska du också checka in din cykel och dina påsar. Se mer info om påsarna längre ner. När du ställer digi i kön för incheckning, knäpp fast hjälmen och sätt på dig ditt racenummer. När det är din tur kontrolleras hjälmen och bromsarna, man kommer också att fota dig tillsammans med cykeln.

Cykeln ska ställas på ditt nummer, trä över påsen du fått och gå sedan runt för att se vart du kommer in från simning, vart tältet för ombyte är (jag försökte komma in hos killarna förra året men fick inte, surt), vart cykel ut, cykel in och löp ut är. Du är ju ganska virrig när väl tävlingen startat så det är bra att vara säkert på sånt här innan.

Resten av fredagen är det bara att slappa, äta, fokusera och gå och lägga sig tidigt förstås.

Blue och Red påsarna checkas in på fredagen men du har full tillgång till dem hela tiden utifall du glömt något. Kolla noga vart dina påsar hänger, det är många påsar där på lördagen när du ska ta din....

Blue som i bike
I blå påsen lägger du ner det du behöver för cykelturen, cykelskor (om du inte satt fast dem på cykeln i pedalerna), extra energi, kläder om du ska byta, strumpor, hjälm, glasögon, klocka. Ja, allt du kan tänkas behöva på cykel och som inte redan sitter på cykeln.

Red som i run
Löparskor, ev kläder om du ska byta om, keps kanske, energi, ja vad du nu kan tänkas vilja ha. Se till att det är lite ordning och reda i påsen så du slipper böka runt så mycket.

White som i Gear Bag
Den här påsen kan du packa men den lämnas inte in förrän vid simstarten, här lägger du saker/kläder som du vill ha efter målgång. Kanske en varm tröja, torra kläder, telefonen.

Special needs påsar
När du har cyklat Ölandsloopen och är tillbaka i Kalmar samt vid aid station 7 (Sveaplan) har du möjlighet att ha egna påsar med saker du kan tänkas vilja ha då. Förra året hade jag lagt i en jacka som jag lämnade in och som jag kunde ta när jag sprang förbi Sveaplan sista varvet. Det är kanske fiffigt att lägga något smarrigt där som du kan se fram emot? Eller vaselin, tejp, energi, tröja, jacka mm.

Lördag
Vid 05:00 öppnar transition area där din cykel står. Gå dit för att dra av plasten, kolla så allt är OK, lägg dit flaskor om du inte gjort det innan, kanske en extra smörgås eller nåt annat. Gå mot simstarten i god tid, du ska lämna in din Gear Bag och det kan vara stökigt.

Börja dra på dig våtdräkten, ha gärna vaselin på utsatta ställen såsom nacken. Vissa har också vaselin vid ärmslut och vrister för att snabbare få av sig dräkten efter simning. Se till att ha med dig mössan du fick, simglasögon och ev öronpluttar. Ett bra tips är att ha simglasögonbanden under simmössan utifall du får en spark av någon "kompis".

Simning 07:00 - 07:15 (06:55 för proffs) 3,86 km
I år är simstarten något annorlunda, du får seeda dig själv och ställa dig i den grupp som motsvarar din simtid. När du går i vattnet registreras din starttid. Det är också bara en loop i stället för två vilket jag tycker är bra. Ta det lugnt! Det är en lång dag! Du vinner inget på att hetsa här, däremot kan du förlora allt på att trötta ut dig mentalt så här tidigt på dagen! Försöka njuta av vattnet, av att äntligen få vara på väg. Reptid på simning är 2:20.

T1
Det finns funktionärer som hjälper dig ur vattnet, var försiktig du kan vara yr efter allt simmande. Ta en mugg vatten, ta din blåa påse och spring in i tältet. Du får "cabba" ner din våtdräkt men inte ta av dig den innan du är i tältet. Andas, byt om till cykelgrejer, tänk efter en gång till om du har allt med, lägg i våtdräkt och resten av simprylarna i den blåa påsen och spring till din cykel. Du måste ha lämnat T1 senast 09:45.

Cykel 180 km
Ta det lugnt! Försök få i dig mycket vätska och energi under de första 20 minutrarna på cykeln! Du har förlorat en hel del energi på simningen även om det kanske inte känns så. NJUT när du cyklar över Ölandsbron, det är mäktigt!

Första delmålet är Degerhamn, då är det dags att cykla till andra sidan av Öland och få vända uppåt. Det är mycket folk på Öland som hejar, i varje buske står det någon som ger dig energi, så underbart. Loopen på Öland är 122 km, in i Kalmar igen, runda rondellen och iväg på 58 km till. Förra året kändes dessa kilometrar evighetslånga, det är mitt ute i ingenmansland, ibland knölig asfalt och allmän segt. Men det är bara att bita ihop.

Du har max 10 timmar på dig på sim + cykel och du måste ha kommit tillbaka från Öland senast 14:55. Det innebär att om du tagit max tid till simning så kommer du iväg från T1 09:45, då har du 5 timmar på dig att cykla 122 km för att klara Ölandsrepet och sedan 2,5 timmar för att cykla 58 km. Klockan 17:15 måste du ha avklarat cyklingen.

T2
Äntligen får du parkera cykeln! Gör det och hämta sedan din röda påse, byt skor och ev kläder. Lägg cykelgrejerna i röda påsen och dra ut på löpning.

Löpning 42,2 km
Äntligen! "Bara" löpning kvar nu! I år får vi springa igenom Kalmar det första vi gör, underbart! Sen är det tre varv, för varje varv får du ett band och när du samlat in alla band får du vika in på mållinjen. Var smart under löpningen! Det finns vätskestationer var 2 - 3 km, använd dem! Det finns chips och cola där, supergott!

Du har totalt 16 timmar på dig att klara Ironman så om du använt hela sim och cykeltiden har du 6 timmar till att springa 42,2 km.

MÅL
Och när du äntligen är i mål, njut! Ta emot publikens jubel! Du får en personlig assistent som hjälper dig efter målgång. Han/hon leder dig till målfotostället, ser till att du får din Gear Bag, visar var det finns isbad, sjukvårdstält, vart finisher t-shirt ska hämtas och framför allt vart det finns PIZZA. Himmelriket! Njut, ät länge, prata, fota, var stolt! Sen ska du hämta ut dina påsar och cykel, du behöver ditt racenummer och chip för att göra detta.

När alla triathleter gått i mål är det fyrverkeri, missa inte det (ca 23:15). Det är fantastisk stämning på torget. Sov. Om det går.

What's up?

Nu är det svårt att fokusera på annat än Ironman, den där bubblan sluter om så att alla ljud och intryck hörs och syns som genom vatten. I går var jag hos Fys-Johan och fixade till skavankerna, knakelibrak här och där så kvällen tillbringades i soffan med en bok. Det är alltid en jobbig känsla efter behandlingen, kroppen durrar och känns obekväm. Men sen blir det bra! Tror att ostbågar är den bästa medicinen så jag vräkte i mig en påse bara för att.

Första natten på länge som jag kunnat sova ordentligt. Vet inte om det är värmen eller nervositeten men det var skönt att känna i morse att jag är pigg.

I dag ska jag börja packa. Än så ligger det bara energi och långa löpstrumpor i backen.

Och så Sonens heja-pingla förstås.

Något annat jag sysslar med är att frenetiskt följa vädret, snälla, snälla vädergudar, låt vädret bli så som det verkar just nu! Inte för varmt, nästan ingen vind, några vattendroppar kan jag tåla om det skulle vara så (bara det inte blir för många).

Och vattentemperatur. Blir det över 24,5 grader så får vi inte ha våtdräkt. Det vore katastrof för mig! Högsta noteringen på ett tag ligger på 24 och det ser ut att vara svalare i veckan så jag hoppas verkligen att temperaturen går ner något.

 

Ja, det är typ vad jag sysslar med i min Ironmanbubbla. Jobbar tisdag och onsdag, sen är jag ledig och vi svischar ner till Kalmar. I helgen skrev jag ett Ironman för dummies så snart publicerar jag den för dig som gör din första Ironman.

Och det är IRONMAN-VECKA

Har gått in i bubblan. Sista peaken på träningen är gjord (eller som Dottern sa - vad ni är hemma mycket, tränar ni ingenting längre).

Helgen började med simning (öppet vatten givetvis) och då pyramidintervaller. Jag tror det är det roligaste passet överhuvudtaget. Först insim, hitta teknik (framför allt bredd och greppa vatten), sedan 50 - 100 - 200 - 400 - 200- 100- 50 meter. Så skönt!

På lördagen hade vi vårt sista triathlon, vi gjorde ett eget där vi också försökte prova utrustning, kläder mm. Olympisk distans stod på schemat så vi började med att öka till sjön igen (baddräkten hade inte torkat) och rev av 1500 meter i hyfsat tempo (34 minuter).

Vidare på cykel, Mannen hade monterat på tävlingshjul och dragit på sig struten. Det gick undan kan jag säga. Planen var 40 km, det blev 40,99 km (tid 1:07 så snittet nästan 32 km/h).

Och så avslutades träningsdagen med 10 km löpning, jag valde terräng vilket innebär betydligt lägre kilometertider men en trevligare runda. Betade av milen på 1:05.

Resten av dagen blev det fika med vänner och en tur till kalkbrottet. Enbart Sonen vågade hoppa.

På söndagen stod klockan på 05:30, 60 minuter cykel innan frukost. Gäsp. Men det gick!. Efter det var det tävlingsdags, men jag valde att stå över och arbeta som funktionär. Sonen däremot tävlade och det gick ruskigt bra för honom! Här iväg på simning, 200 meter.

Sen 5 km cykel då han lånade min snabba racer. Och sist dryga kilometern löpning. Här på upploppet då han ser sig över axeln för att säkerställa att ingen ska ta honom på upploppet. Alltså, ser ni hans löpstil? Vart har han fått den? Inte från mig i alla fall, önskar jag hade den där lite lätt framåtlutade stilen och lätta fötterna.

Nöjd efter målgång, dock ska han tydligen bättre på simningen till nästa säsong säger han. Jisses, han simmar ju som en gud....

De vuxna körde sprintdistans, här iväg på simning i Gavleån. Våtdräktsförbud då det var 26 grader i vattnet. Tur att jag inte körde, hade sjunkit som en sten....

När dagen var slut var jag också helt slut. Hur trött kan man bli av att vara löpansvarig på tävling? Jättetrött tydligen. Somnade i soffan en stund för att sedan vakna och slänga i mig flera kilon godis och chips. Det var den helgen det!

Ironman - Anything Is Possible

Status Ironman-träning (statistiknörderi)

10 dagar kvar. Träningen är gjord, finputset återstår. Och så den där eviga frågan - har jag tränat tillräckligt? Varför hoppade jag över det där passet, och det där, och det där..... Ångest. Vad hade jag kunnat göra bättre? Jämförelsen med förra året, hur var känslan då, vad hade jag gjort då, visst tränade jag mer då?

Nu är det som det är. Mitt facit hämtar jag som alltid i Funbeat.

Förra årets träning (hela år 2013) visar att maj - juli hade totalt dryga 162 timmar av träning.

Nedan träning ett år tillbaka som visar att jag tränat 155 timmar motsvarande period i år. Då vill jag ändå tro och hoppas att jag är lite snabbare i år och har ägnat mina timmar åt lite mer kvalitet än förra året (en dåres försvarstal). Och jag hade också mycket bättre försäsongsträning i år jämfört med förra året då jag var sjuk stora delar av februari och mars.

Tittar jag på mina senaste 30 dagar ser fördelningen helt OK ut. Cykel utgör en stor del av en Ironman (7:07 timmar av 14:34 för mig förra året - 48 %), löpning näst största (5:25 förra året - 38 %) och så simning som är kortast men jobbigast mentalt för mig (1:35 - 10 %) så ganska OK fördelning.

Nu är det som det är, bara att fokusera framåt, ladda för cykel + löp i dag, simning fredag och en hitte-på-olympisk-distans på lördag. Tagga!

Blir lite full i skratt när jag läser ett blogginlägg ungefär samma tid förra året. Same, same, samma känsla då som nu fast då visste jag inte att jag skulle stuka foten dagen efter och riskera hela min start.... Klicka på bilden så blir den större.

Men framför allt - JAG VILL NER TILL KALMAR OCH JAG VILL KÖRA EN IRONMAN OCH JAG VILL NJUTA AV MIN RESA OCH JAG VILL KOMMA I MÅL FÖR ATT ÄTA PIZZA!