Post IM

Det känns tomt. Det vore lögn att säga något annat. Efter att ha laddat i exakt ett år, tränat hårt, varit målmedveten, prioriterat Ironman Kalmar som nummer ett när gäller träning och sen är det bara över. Speciellt när vi nästa år ska ha ett mellanår. Eller vem vet, det här kanske var den sista Ironman jag gör.

I går eftermiddag blev jag plötsligt tokförkyld, det rinner i näsan, halsen kliar, feber. I morse kändes det bättre men nu när jag har rundat av arbetsdagen känner jag mig riktigt hängig igen. Jag är givetvis inte förvånad, det är klart att kroppen måste få säga ifrån efter det jag utsatt den för! Nu äter jag bra (smågodis och chips), vilar (sov 10 timmar i natt utan att vakna en gång) och är allmänt snäll mot den. Nästan mesig.

Ser att Ironman-cirkusen nu nått Köpenhamn där Ironman går av stapeln på söndag. Lyllosar som har sitt kvar! Jag tror man simmar till höger i det de kallar lagunen. Sen är det bara T1 som ligger vid vattnet, när man återkommer från cykelturen cyklar man in i T2 i centrum. Coolt!

Ägnade gårdagskvällen åt att läsa bloggar och inser att väldigt, väldigt många blev matförgiftade i Kalmar, vad hände? Var det pastabuffén på prerace-mötet? Eller flera restauranger som hade dålig hygien? Vi får aldrig veta men surt är det. Jag lyckades i alla fall ta mig igenom loppet, många fick bryta eller ställa in deltagandet helt.

Vill ni näsa en raceberättelse till tycker jag ni ska läsa Queen-of-F*cking-Everything Lanttos historia. Hon är makalös som alltid. Som grädde på moset kan nämnas att hon i går kväll lägger ut en blänkare på instagram och ber om skjuts till Köpenhamn för sig och Tysken (trihojen). På riktigt. Hon är gaaaaaaalen.....

Och hörru, är det inte dags att ge dig själv en riktig utmaning? Att våga gå utanför komfortzonen? Att anmäla dig till världens roligaste tävling med världens bästa publikstöd? Än är det inte fullt men det kommer att bli, sanna mina ord..... Klicka HÄR och få en oförglömlig resa. Magnus, det är dags nu! Köööööööör!