I mååååål!

Uppladdning

Har i dag känt mig trött, seg, tjurig, sjuk. Precis som det ska vara dagen innan en mara. Tar en bulle till.

Samtal med coachen

Alltid lika spännande att stämma av träningen med coachen. Man vet aldrig i förväg vad som dyker upp i samtalet eller åt vilket håll det drar åt. Ibland har jag tränat för mycket och för fel, ibland är det mest YOU GO GIRL. Fast nu ljög jag, det är klart jag vet åt vilket håll det lutar för vi diskuterar ju faktiskt vad jag gjort i förhållande till planen. Jag är ju inte scizo direkt, jag minns ju hur jag tränat och hur planen egentligen är. Jag är ju inte dum på riktigt (?).

Vi pratar också framtid, vilka lopp som finns inplanerade, när jag har tjänsteresor, när jag ska festa (fast jag säger inte riktigt så för jag tänker att han inte ska veta att jag pimplar rosévin när helst andan faller på), hur det ska kännas på olika pass, vad jag ska för mål i kommande tävlingar. Så nu bestämde vi att mitt mål på maran på lördag ska vara att jag ska kunna äta köttbullar utan hjälp*. Och att jag ska starta i en miniliten triathlontävling dagen efter maran men om/när jag bryter ska jag snabbt som tusan dra på mig finiserher-tröjan från maran så ingen tror att jag är en vekling. Bra coach.

* vilket jag inte kunde efter Siljan Runt 2012 när det var +2 grader och spöregn i 16 mil

Tips inför Stockholm Marathon

OK peeeps. Träningen är gjord, den bästa veckan är här då du bara förvaltar, laddar, äter och fiser. Typ. Jag har sprungit Stockholm Marathon sex (?) gånger nu och hoppas jag fått med mig något från dessa lopp.

Träning sista veckan
Jag brukar springa ett pass på ca milen en vecka innan, i den passet lägger jag en fartökning i mitten för att känna på benen. I helgen gjorde jag inte det då jag kände mig hängig. Låt kroppen styra. Jag lägger också ett par korta pass i veckan där jag bara håller igång benen. För övrigt tänker jag på att trappa ner på träning och framför allt undvika att belasta benen hårt i ex styrketräning.

Mat
Jag vet inte om det är för att jag är Norrlänning men jag brukar inte krångla till saker. Visst, ät lite extra i veckan men framför allt - ät saker som du är van vid. Kroppen kan ändå inte tillgodogöra sig extremt mycket kolhydrater som sparas för lördagen så var lite relaxed. En pastamiddag på fredag mest för att det känns bra.

Sömn
Jamen JA! Det viktigaste enligt mig! Försök sova ordentligt veckan innan, sista natten kan bli lite si och så. Fast så här gör ju jag alla veckor om året.... :)

Dagen D
Hämta gärna ut nummerlappen innan lördagen om du kan, det kan inte jag så jag är där i god tid, gärna vid 10:00. Då har jag ätit frukost hemma så gott det går. Undvik att gå omkring på mässan så mycket, insup stämningen och njut. Jag försöker äta en gång till innan start, kanske pastasallad, kanske bröd och ägg. Kissar gör jag alltid en miljard gånger....

Loppet
Starten går vid 12:00. Att stå på gatan och vänta på starten är nervöst. Det är då alla konstiga frågor dyket upp i huvudet "varför, varför, varför??????". Men när du väl får springa förbi mattorna är det bara att njuta. Försök ta det lugnt och häng inte med i toktempot som vissa gör. Om du vill hålla en jämn fart så häng på en farthållare från början, de är grymma!

Första kilometrarna rullar bara på, benen är lätta, det är mycket folk överallt. Söder Mälarstrand avslutas i Västerbron som är mångas fasa men ärligt talat, den är inte så farlig. Sträck på benen nerför, bromsa inte. Norr Mälarstrand kan vara något trist (tycker jag) men det här är ju bara transport, maran har inte börjat än. Njut när första milen är avklarad och gå glad in i nästa mil. Gneta på genom stan, tänk att när du är här nästa gång är du nästan i mål. Glöm inte att dricka hela vägen, från början!

Sväng förbi Stadion och tänk inte ens tanken att du ska svänga in här. Fortsätta ut mot Gärdet och passera halvmaran. Fira. Nu kan det kännas tungt, du börjar bli trött men har halva kvar. Tänk inte så! Tänk hela tiden i små, korta delmål. Kanske till nsäta vätskekontroll, till nästa kilometer, till nästa backe. För det är några backar där borta mot Djurgården där det är jobbigt men bit ihop, små korta steg, trippa fram.

Jag brukar säga att en mara börjar vid 28 km så när jag passerat Skansen på väg in mot stan igen så är det mitt startskott. NU börjar det. Det kanske börjar göra ont någonstans, skava, jobbiga tankar. Skjut undan det och fokusera framåt. Här gäller det verkligen att tänka en kilometer i taget, kanske ser du någon snygg rumpa du kan följa? Söder Mälarstrand tar ju aldrig slut det här varvet. Men fortsätt jobba. Över Västerbron, kämpa på. Tänk att när du klarat av Norr Mälarstrand så är du praktiskt taget hemma. Ynka fem kilometer kvar (ish). Om du har krafter, öka. Ta de sista knixarna och kom in på Stadion jublandes, sträck upp armarna i skyn och ta emot publikens jubel. Njut!

Efter loppet
Se till att byta till torrt så fort som möjligt, ät något, drick, njut igen. Fota medaljen och lägg upp på instagram/twitter/facebook. Klart.

Stort lycka till nu! Och hörru vädret, skärp dig!

Min helg

Alltså, det har hänt så himla mycket sen sist men jag har inte suttit ner en sekund känns det som.

Förra veckan var jag på ett event och fick min dos av kändisar. Ja, ni har ju redan sett att jag fick en rejäl kram av Ravelli. Jag klämde också något på denna herre.

Och så var jag på föreläsning med Foppa. Den killen är ödmjuk kan man säga.

Men jag hann också med träning, bl a ett Tabata-pass i den här vackra salen (där för övrigt alla filmer till Functional Moves spelas in).

Och en löptur vid havet.

Gamla klassiker av Orup dansade jag till så klackarna yrde.

Men när jag kom hem från eventet drog jag på mig tävlingsdressen och hann med en cykeltur med snabb-Linda.

På lördagen vilade jag, min hals kan inte bestämma sig om den är sjuk eller om det bara är pollen eller något sånt. Därför handlade jag kläder åt sonen och vi hittade också ett par snabbskor som han testade efter sin cykeltur. Imponerande att dra iväg och cykla dryga milen i skogen och sedan springa 2 km när temperaturen ligger mot 30 grader. Heja Sonen!

Resten av eftermiddagen var fylld av aktiviteter (swimrun nedan) och god mat med vänner.

Söndagen vigdes till 13 mil cykel (inklusive finlunch som Mannen bjöd på, det är ju bara mors dag en gång om året resonerade han).

Fast min mamma bjöd på fin tårta, tur det.

Efter tårtan röstade jag givetvis och brände av Functional Moves, var fröken på crossfit och avslutade söndagen med att varva ner med yoga och tyvärr efter det varva upp med att mina lejon förlora mot Ryssland.

Mästaren och jag

Morgonpass

Jag och en mycket gammal tant. Hon påminde mig vänligt men bestämt när jag skvätte för mycket. Fokus swim smooth med andra ord.

Bäst i dag

PM för Vansbro Tri plingade till i brevlådan i går. Pulsen gick upp till 180 direkt.

Ni har väl inte missat Svett & Etikett? Både bloggen och sändningarna är sjukt underhållande. Läs om Kalles "Göteborgsvarvet. Jävla Göteborgsvarvet" här. Bilden nedan från hans blogg.

Träningskänslan - jag känner mig oövervinnerlig just nu. Allt går min väg! Simning i morse, plättlätt. Spinning och crosslöp i går, kunde ta ut mig rejält och gå utanför boxen. Nöjd!

Och så den konstiga historien om en älgkrock som Jesper var med om. Älgen studsade rejält över bilen och krossade allt i sin väg. Jesper klararade sig oskadd men hade inälvor och annat i hela bilen. När han följde med bärgningsbilen för att lämna in bilen för reparation och öppnar bildörren, ser han en livs levande älgkalv framför passagerarstolen. Stackars kalven hade förlösts under kraschen och satt med förvånad min och med navelsträngen kvar. Tyvärr fick kalven avlivas då den inte skulle klara sig utan sin mamma så det var trist. Men märklig historia.



Göteborgsvarvet 2014 - the story

Hade mycket vaga planer för årets varv. Visste inte riktigt hur formen var eller vad jag ville. Skulle jag ta det som ett lätt träningspass eller skulle jag försöka göra något, satsa kanske? Tänkte att jag startar, låter benen jobba på fram till en mil och sen bestämmer jag om jag försöker ta mig under 2:06 som är min bästa varvet-tid eller om jag bara lunkar efter det utan några mål.

Innan start var jag lite "nere", tror det berodde på värmen. Det var olidligt och jag ogillar verkligen att springa i värme. Kroppen kändes helt OK men huvudet var inte riktigt med. Mannen, som är skadad och inte sprang i går, följde med mig till starten och försökte peppa. Jag hade tidigare skojat om att jag alltid stannar vid alla band och dansar, nu försökte han övertyga mig om att jag inte skulle dansa så mycket utan mer springa. Bra plan.

Starten gick, det var trångt. Trots det klockade jag första kilometern på under 6 min. Märkligt. Jag som inte ens tog i. Fortsatte att tänka att jag skulle pressa på när det var skugga och nerför. Över första bron, fortfarande lätt. Ner på andra sidan. Bestämde att jag skulle dricka var 20:e minut. Försökte trycka på mer än vanligt och klockade första milen på 57:55 utan att känna mig speciellt trött. Visst, det var varmt men helt OK. Gick några steg när jag drack men annars låg jag på så hårt jag kunde.

Fick en dipp mellan 12 och 15 km, tyckte det var segt och långsamt men när jag passerade 15 km 1:27 så kände jag vad tusan, jag kör så länge det håller. Och det gjorde jag. Avenyn var varm och trång men jag försökte komma förbi alla jag kunde. Det är ju himla segt de där sista kilometrarna men jag visste ju att jag skulle kunna slå 2:06:30 så det var bara att ösa.

När jag äntligen kom över till Slottsskogen så var jag trött och varm men det var bara att öka, jag hade inte en aning vilken marginal jag hade så jag vågade inget annat. Kom uppför den sista backen innan rakan med gångbroarna, hade krafter kvar och försökte öka men det var alldeles för mycket folk i vägen. Väl på löparbanan kunde jag sträcka ut benen igen och stannar klockan på 2:03:29. Lycka.

Är inte speciellt trött ändå när jag kommer i mål men vet ändå att jag gjort det jag kunnat i årets varv, det fanns inte många sekunder till i kroppen. Jo kanske om det inte varit så varmt men inte annars. Känner mig otroligt nöjd och stolt över min fina medalj.

Så här dagen efter är jag oförkämt pigg, lite lätt känning i låren men annars en bra känsla i kroppen. Ser så fram emot Stockholm Marathon och hur formen är då.

Götlaborg - nu kommer jag!

Väskan är (typ) packad, jobbar som en galning för att bli färdig för i eftermiddag styr vi kosan mot Göteborg. Givetvis ett obligatoriskt stopp på Max i Örebro. Med extra allt. Vädret ser liiiiite väl varmt ut för min smak men det får väl gå. Ser fram emot att få sitta på Avenyn i kvällssolen och dricka ett glas rosé. Ser också fram emot att få springa 21,1 km med en massa andra löpare förstås. Nu kör vi!

 

Simning

Vi måste prata om simning. Här ligger jag och nöter 2 - 3 gånger i veckan i en bassäng, fram och tillbaka, 25 meter i taget, stirrar ner i kaklet, får en kallsup nu och då, ibland flyter en hårtuss eller ett plåster förbi. Inte så spännande. Men nyttigt. Jag lever på hoppet att alla dessa pass jag gör i bassängen på något sätt ska putta mig framåt, att jag blir starkare och en bättre simmare när jag väl släpps ut i sjön/havet. Kan ni förstås att JAG längtar ut? Jag som alltid varit rädd för döda människor och hajar nu knappt kan bärga mig tills jag får dra på mig våtdräkten och hoppa i min sjö. Galet.

I går stressade jag hem för att hinna med några minuter i bassängen. Gäller att passa på för snart stänger simhallen. Mitt pass i går bestod av 400 meter insim/teknik där jag skulle fokusera på mina svaga sidor (hmmm 400 meter räcker inte till tänkte jag med tanke på alla svaga sidor jag har) så jag valde armtag som fokus. Jag körde demont och "avslappnad underarm", ni vet när man släpar fingrarna på vattenytan på väg fram. Och så min favoritövning skovling (för övrigt en övning som alla experter är eniga om bör ligga med i ALLA simpass, jag kan inte annat än att hålla med). Se här när experten förklarar hur man gör.

Efter det var det dags för min serie som i dag bestod av 100 meter frisim med fenor, av med fenorna fort som tusan och sedan 50 meter till där man låtsas att fenorna är på fast de inte är de. Liksom. Syftet är att effektivisera benspark men också hitta flytläget bättre. Vila en minut och kör igen, sex gånger totalt. Eftersom benen används väldigt mycket så blir det flåsigt och jobbigt.

Avslutade med 200 meter avsim. Lite skönt, lugnt och blandade simsätt.

Mitt råd till dig som simtränar - ha alltid en plan! Om du har svårt att hitta en plan, använd den här sidan för inspiration.

Tips inför Göteborgsvarvet

Ska du springa Varvet på lördag? Grattis! Här kommer lite onödigt info och kanske eventuellt något du kan plocka med dig inför folkfesten.

Bakgrund
Visste du att Varvet är världens största halvmarathon? Galet! 64 000 anmälda löpare, 55 ställen där det spelas musik och en massa pubilk. Det här blir mitt åttonde lopp i följd, min bästa tid är 2:06:30 och sämsta 2:37:36. I år vill jag komma under 2:15.

Sista veckan
Nu är träningen gjord, hör du det! No more pain! Håll inte på att krångla med en massa tömningar (då menar jag kolhydratstömningar, att bajsa går bra) och sånt om du inte gjort det förut. Ät som vanligt, sov ordentligt, ladda. Jag har sällan Varvet som mitt huvudmål utan som ett delmål mot Stockholm Marathon vilket innebär att jag inte sparar benen tokmycket men trappa ner, undvik hård styrka från onsdag åtminstone, kör ett par pass i veckan då det sista med fördel kan vara på fredag morgon och då lätt jogg med några stegringar/ökningar.

Nummerlapp
Hörrni, det är galet lång kö till nummerlapparna på lördag förmiddag. Antingen är du där supertidigt på lördag morgon eller allra helst hämtar du ut nummerlappen på fredag kväll. Du kan du gå i lugn och ro och kika på mässan, köpa något roligt, snacka skit.

Fredag kväll
Jag laddar alltid med pasta dagen innan. Alltid. Det är nog bara psykologiskt men för mig funkar det. Sedan ser jag till att jag har allt packat och klart, fixat med nummerlapp och annat, går och lägger mig tidigt (som resten av året dagar).

Lördag - raceday
Vaknar (nähä?), äter så mycket frukost jag kan (brukar ha lite svårt så här på tävlingsdagen), dricker lagom mycket vatten, hoppas på att få sitta brevid någon kändis när jag tar spårvagnen till Slottsskogen (har bara lyckats en gång och då var det Musse, alla andra gånger har Mannen trängt sig ner brevid mig och han är inte speciellt känd). Spar på benen, gå inte runt så himla mycket, sitt och njut av stämningen. Fyll på med energi, kanske en sallad, macka eller något annat. Fixa det sista med kläderna, lämna in saker om du tänkt göra det, ställ dig i bajamaja-kön. Ladda.

Start
Startgrupperna sträcker sig från 13:00 till 16:00, alltid lika roligt att se när eliten drar iväg. Alltid lika ångestfyllt att behöva vänta tills det är min tur. Se till att gå in i din fålla i god tid. Det är mycket folk överallt. Ta med en vattenflaska att sippa på om det är varmt. Kissa i skogen.

Loppet
21,1 km. Alldeles lagom. Försök hålla igen i början, de där första kilometrarna i Slottsskogen kan lätt gå för fort när alla är ystra som kalvar på grönbete. Ta det lugnt. Hitta ditt eget tempo. Strunta i alla andra. Om det blåser så är första bron, Älvsborgsbron, kanske inte så kul men se till att lägga dig bakom någon lagom stor person och trippa på. Se fram emot bandet som spelar på andra sidan bron, det är alltid rockfest där! Nu har du gjort mer än en fjärdedel av loppet.

Där på andra sidan upplever jag att det är lite halvtråkigt, i alla fall har det varit det när de har byggt och fixat, förhoppningsvis är det bättre i år. Se fram emot TV-kameran vid 10 km, le. Trippa vidare, det känns som om den här sidan älven aldrig tar slut, det är en hel del uppåt fram till nästa bro, Götaälvsbron. Den här bron är inte så lång men desto brantare. Håll i, det är massor med folk här så heja, klappa, skratta hela vägen upp för sen kommer nedförslutet och du är på väg in på Avenyn. Höjdpunkten! Du har nu passerat 15 km.

Avenyn, alltså, det är stämning det. Alla hejar, skriker, vinkar och är det fint väder sitter alla de andra och dricker öl medan du sliter. Återigen tänker du vem är det som lurat mig att springa i stället för att dricka öl?

Längst upp på Avenyn vänder vi och springer nerför (ja, det är uppför hela vägen på Avenyn), rundar Lilla London och det är bara slutspurten kvar. Tror man, för det är jäkligt långt kvar från Avenyn faktiskt. Ta det lugnt på den där tråkiga raksträckan fram till att du äntligen får korsa vägen. Just den bron är trixig och trång. Visa hänsyn och respekt, springer du lite långsammare, håll till höger.

Och vet du, nu är det bara slutspurten kvar! Det är uppför, uppför, uppför, men långt där borta ser du målet. Det kommer närmare och närmare. Det är massor med folk överallt, alla hurrar och ropar. Euforin är total! Spring om några, sola dig i glansen och spring in i mål.

Efter loppet
Medalj, bananer, kaffe, massage. Allt finns bara du orkar köa lite. Byt snabbt om till torrt så du inte blir sjuk. Det finns utetält för killar och ishall för tjejer att duscha i. Killarnas tält har jag tyvärr aldrig varit inne i men till er tjejer kan jag rekommendera att ta med flip-flops. Det är ISKALLT på golvet. Och om ni undrar varför det sitter så otroligt många killar utanför ishallen så beror det på att när ishallsdörren öppnas så visas underbara, nakna, köande tjejer som belöning. Just saying.

Just ja, kan vara bra att sträcka ut musklerna lite. Kan också vara bra att ha en bordsreservation med middag någonstans. I mitt fall på Lilla London. Tradition sedan många, många år. Fast ett år höll vi på att portförbjudas för då hade vi med en kille som vi kan kalla Urban för han heter så, han fick sån kramp på middagen att han höll på att riva ner all konst på väggarna. Tror också servitörerna kissade på sig av skräck när de hörde avgrundsvrålet. Men i år är inte Urban med och då gick det bra att boka bord.

Måndag igen då!

Kan inte förstå hur trött man kan bli av att sitta still en massa dagar på konferens, galet! Tur att det fanns ett superhärligt gym där så kroppen hade en chans att bli lika trött som huvudet.

Kom hem på lördag förmiddag, sov en timme eller två och drog sen ut på cykeltur med härliga gänget. Checkade in 74 km bara så där.

Iväg på konsert med sköna Charlotte Perelli och avslutade givetvis lördagen med Eurovision (fast om jag ska vara ärlig gick jag och la mig vid 22, det var lite för mycket hamsterhjul och sexiga skurerskor för min smak).

Söndag, sovmorgon, lyxfrukost som Mannen fixat och efter mycket velande iväg på långpass löpning. Ensam. Snyft. Det gick oväntat bra fram till 18-19 km men sen, vilken motivationsdipp. Inte speciellt trött, bara less. Men knegade på tills klockan pep på 28 km i alla fall. Tänk att jag ändå har någon sorts pannben! Sonen tyckte jag hade afro-frilla efter passet, jag tyckte det bara var fluffigt och fint.

Resten av dagen myste vi runt med kafferep, lånad hund, altanfix och så sista simmet med Gävle Tri. Avslutade helgen i soffan med Mästarnas Mästare och rensning av allt godis/snacks som fanns i hela huset.

Nu har jag bestämt mig för att både springa Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon. Har varit något opepp på löpning men nu har vindarna vänt.

Dagens träning

Boxning med kollega. Och inget fjant utan på riktigt. Jag har blåmärken överallt.....

Dagens utmaning

Multisport i rib-båt. Svårt.

Tävlingskalender för sommaren

Det känns som att jag gått in i denna säsong med en axelryckning och "det blir som det blir"-känsla. Någonstans efter vägen har jakten efter tävlingen utbytts till att tävla när det passar in. Har ännu inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt.

Jag är anmäld till en massa tävlingar i sommar, det kommer säkert att bli fler, men har som sagt inte bestämt hur det blir med deltagande ännu. A står för prio 1 tävling, B för prio 2 och C prio 3. Klicka på bilderna så blir de större. Jag hoppas kunna lägga till några fler triathlontävlingar men har inte besämt vilka ännu.

Svåraste motstånden

Motstånd 1 - att ställa klockan på 05:30 i stället för 06:30 på kvällen.

Motstånd 2 - att verkligen gå upp 05:30 i stället för att ändra larmet till 06:30.

Motstånd 3 - att frysa ihjäl på toaletten för att någon inte fixar golvvärmen.

Motstånd 4 - att sitta med sin kaffekopp och tänka på att man snart ska hoppa i vattnet som är kallt.

Motstånd 5 - när det bara är varmvatten i vattenkranen på simhallen när flaskan ska fyllas på.

Motstånd 6 -men hoppa i då, hoppa, hoppa, hoppa.

Motstånd 7 - när klockan tickar iväg alldeles för fort och känslan är alldeles för bra och man inte vill kliva upp.

Motstånd 8 - att bara välja kaffe när utbudet är enormt. Inklusive chokladcroissanter (har pratat med personalen om att de måste ta bort dessa sattyg ur sortimentet men de lyssnar inte).

Inget mer motstånd. En kopp kaffe på väg till storstan med tåg, en dag fylld med möten och armar som känns som spaghetti efter 6 x 150 m med paddlar. Katjing!

Den här ryggen...

.... den skall ni se i sommar på tävlingarna. Nu är tävlingsdräkten här så det är bara att KÖTTA PÅ!

 

Valborg och sånt

Bloggtorka i nästan en vecka, jag förstår att ni (två) läsare som är kvar måste ha bitit naglarna av er och funderat över vad jag pysslat med. Då ska jag stilla er nyfikenhet. Det har varit en mycket händelserik Valborg, det kan jag lova. Det hände en grej på tisdag kväll som gjorde att det inte blev riktigt som det var tänkt. Dottern ringde från sjukhuset långt-bort-i-stan och hade blivit inlagd så onsdag morgon var det jag som checkade in på sjukhuset vid sju. Fann då denna söta tjej, hennes kaninis och tigern.

Efter en miljard läskiga prover fick hon åka hem framåt eftermiddagen och då checkade jag in som logivärd på Buster Cup. Annorlunda men kul. Jobbade till midnatt innan vi drog oss hem i snöstorm.

Torsdag morgon, snabbt i med packning, cyklar och svärmor i bilen för vi skulle till havet. Minus svärmor för hon skulle till annan adress.

Vi välkomnas av kramar, sol, hagel, storm, snö och kaffe. Ungefär i den ordningen. Var ute på båttur och njöt av livet. Fram till 22 för då var alla partypinglor alldeles trötta och gick och la sig.

Fredag morgon sken solen och grabbarna drog iväg på cyklar medan jag och Kicki drog på oss löparskorna för en lugn runda. Jag hade det jättetufft hela vägen, kunde inte begripa varför pulsen gick upp så. Hade glömt min klocka hemma så vi litade helt på Kickis. När jag reggade tiden på Funbeat insåg jag att vi hållit en hastighet som jag nästan aldrig håller på "myspass", dessutom var dessa vägar som en berg- och dalbana. Mmmmm.

Hem, städa och piffa i den nyinköpta husvagnen, krama på Dottern som kommit hem till oss igen, mys. Upp tidigt på lördag morgon för att cykla 11 mil på racer. Kallt som tusan men solen sken. Som vanligt motvind vart vi än cyklade. Gott fika dock¨.

På kvällen grillning med kompisar, mycket att ta igen.

Söndag morgon, något tung i huvudet efter vin och bubbel men på med skorna och ut med Kicki igen. Gick ganska bra och lyckades dra ihop 25 km bara sådär. Kanske tack vare att MTB-räven guidade oss via telefon och vilken sträcka vi än frågade om längd på så delade hon med två när hon angav avståndet. Då blir det lätt 25 km till slut.....

Nu är det måndag och mitt måndagslöfte är att blogga VARJE dag den här veckan. Det ni.