Samtal med coachen

Alltid lika spännande att stämma av träningen med coachen. Man vet aldrig i förväg vad som dyker upp i samtalet eller åt vilket håll det drar åt. Ibland har jag tränat för mycket och för fel, ibland är det mest YOU GO GIRL. Fast nu ljög jag, det är klart jag vet åt vilket håll det lutar för vi diskuterar ju faktiskt vad jag gjort i förhållande till planen. Jag är ju inte scizo direkt, jag minns ju hur jag tränat och hur planen egentligen är. Jag är ju inte dum på riktigt (?).

Vi pratar också framtid, vilka lopp som finns inplanerade, när jag har tjänsteresor, när jag ska festa (fast jag säger inte riktigt så för jag tänker att han inte ska veta att jag pimplar rosévin när helst andan faller på), hur det ska kännas på olika pass, vad jag ska för mål i kommande tävlingar. Så nu bestämde vi att mitt mål på maran på lördag ska vara att jag ska kunna äta köttbullar utan hjälp*. Och att jag ska starta i en miniliten triathlontävling dagen efter maran men om/när jag bryter ska jag snabbt som tusan dra på mig finiserher-tröjan från maran så ingen tror att jag är en vekling. Bra coach.

* vilket jag inte kunde efter Siljan Runt 2012 när det var +2 grader och spöregn i 16 mil