Skitpass

... som tur är utan bilder.

Drog iväg på långpanna. Trevligt väder, lite för blåsigt men annars helt OK. Planen var att sluta tidigt, hem och ladda med energi och iväg. Verkligheten blev fem minuters lunch då jag slängde i mig en fryst köpt lasagne (svinäcklig), massor med kaffe, jobba, jobba, jobba och smet till slut hem en timme innan riktig hemgång. Tokstressad. Massor kvar att fixa på att-göra-listan. Saker som ska vara klara innan måndag. Hmmmmm.

Kom hem och drog på mig halvkorta tights och t-shirt. Mannen tyckte det var alldeles för lite kläder. Tyvärr visade sig att han fick rätt...

Känslan i benen var bra, trots backträningen i går. Visst känns det lite i låren men inte så farligt. Ångade på, kisspaus efter 7 km, allt OK. Inga stopp, bara flyt. Vid 11 km börjar magen krampa oroväckande. Försöker prutta (seriöst inlägg det här). Halvspringer en kilometer till med magplågor. Får inse att det inte funkar längre. Rusar in i skogen och nödlandar. Precis brevid slingan och givetvis kommer det någon stackare som måste ha känt på lukten vad jag pysslar med i buskarna. Pinsamt. Andra gången i mitt liv som jag måste nödlanda i buskarna. Inget att rekommendera. Tur att jag hade papper med åtminstone så Mannen slapp leta löv i en barrskog som förra gången. Tror att kombinationen kall mage och alldeles för dåligt med energi blev övermäktigt.

Efter nödlandningen funkar kroppen igen men benen har blivit sega (tacka tusan för dig, inte att rekommendera att köra jägarvila efter 12 km). Men jag pallrar mig ändå hemåt, sakta men säkert. Planen var 16 km, det blev 16,13 km. Snacka om timing!

Nu ligger jag i soffan, benen i högläge och ber en stilla bön om att låren återhämtar sig snabbt, i morgon bitti står långpass på racern på schemat. Drar upp Klassikerkompisen samtidigt som tuppen, dvs klockan 08:00. Yes!