Planen var att tugga 10 km. För säkerhets skulle matade jag mig själv med extra frukost och vatten. Vid 11-snåret smet jag från jobbet och drog iväg. Solen sken, livet kändes underbart. Hade bestämt mig för en ny milsrunda, ganska trött på den förra. Första dryga 3 km är tråkiga, landsväg och inget att titta på. sedan in på en mindre väg med tuppar mitt i vägen. Vår! Vidare, hittade inte cykelvägen jag skulle ta, fick leta. Till slut dök den upp, förbi en hästhage med hästar som nog undrade vad tusan jag sysslade med mitt på blanka dagen. Vidare in på annan grusväg. Förbi ett gulligt pensionärspar som var ute och cyklade. De hejade på mig och peppade mig att fortsätta. Kom att tänka på att jag bara stannat två gånger hittills - en gång för att telefonen ringde (stängde av eländet sen) och en gång för att ta av mig jackan. Förra passet fick jag stanna stup-i-minuten för att orka. Vidare, vidare. Ingen smärta, njutning hela vägen. Drgya 10 km blev det.Nu är jag tillbaka på jobbet igen, nyduschad, fått i mig energi och kommer att sitta på ett-mötet med löjligt flin, rosiga kinder och blöt eftersvettningsrygg. Men det syns ju inte.
Hann också köpa lite racerinspiration som jag ska läsa i fjällen. Har redan mött två racercyklister på "mina" cykelvägar.
Och så en fråga: om ni tar av er ex jackan och knyter den runt midjan. Snurrar den då runt? Och snurrar den runt åt samma håll varje gång? Min jacka snurrar ALLTID åt höger, är jag högervriden eller? Går det att stretcha bort? :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar