Yes! I dag plockade jag fram mina hjältar igen. De har legat längst inne i skoskåpet och avundsjukt sett cykelskorna få komma ut från skåpet medan de surt fått ligga kvar. Men i dag fick de komma ut i solskenet igen för första gången sedan maran. Tänk, jag var nervös innan min korta lunchjogg. Hur ska benen kännas, kommer det att göra ont någonstans, finns flåset där, har jag glömt bort hur man springer? Men nej, inget gjorde ont, flåset fanns där, jag minns hur man springer, benen var lätta. En underbar tur och jag kunde till och med trycka på lite. Men bara lite, har respekt för att min kropp transporterat mig springandes 42,2 km och på cykel 10 mil under senaste veckan.Nu väntar fokus på simning men jag kommer inte att lägga av med varken racer eller löpning för det. Det kommer att finnas kvar där. Simning ska jag försöka få till två gånger i veckan men jag har ingen aning hur för badhuset här hemma har stängt och jag tycker att sjöarna är lite för kalla än... I morgon åker jag till storstaden och simmar, 5 mil bort. Det får lösa sig på något sätt! Måste också få till simning i öppet och kallt vatten, även om det bär emot. Vansbro, here I come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar