Återhämtning pågår

En vecka har passerat sedan Ironman. Jag känner mig fortfarande något besviken men försöker fokusera på vad jag lyckades med och inte vad jag misslyckades med. Kroppen är något seg, jag är trött och huvudvärken har hållit i sig ända till i morse för just nu är jag huvudvärksfri för första gången sedan lördag em för drygt en vecka sedan. Hurra!

Doktorn kunde inte hitta några allvarliga fel (förutom att han tyckte att jag var helt dum i huvudet som fortsatte med löpningen trots att kroppen inte ville men vad vet han om triathleter). Jag har alldeles för låga järnvärden så i med järn. Tur jag jobbar inom stålbranschen (kul, nähä inte det).

I fredags körde jag mitt första träningspass - 30 minuter kettlebells följt av 60 minuter yoga. Underbart men jisses vilken träningsvärk. Mer träningsvärk den här helgen än jag hade efter IM. Försökte åtgärda den genom att bada skumbad och dricka skumpa. Oerhört effektivt.

Kanske drack någon drink och så också.

Nu längtar jag efter att få dra igång med träning igen, att få svettas, att få lyfta tunga vikter, att springa i den krispiga höstluften och att sätta nya mål. I morgon får jag vikariera för Sara på hennes spinningpass och i veckan tänker jag lätt löpning någon dag. Äntligen!

Jag vill att ni läser min Camillas artikel i Barometern också. Kärlek.

Var rädda om er där ute sötnötter!