Kommer på att det är en Klassiker-etapp som körs på jobbet, MTB i hällregn, kan det vara något?
Bestämmer mig för att ge det en chans. Man blir ju bara blöt en gång. Hade glömt den där hemska leran. Jag hatar lera! Det är ju därför jag cyklar landsväg och helst bara i solsken! Med fika. MTB-människor är konstiga, de fikar aldrig.
Första varvet (20 km per varv) kör jag med Sonen och Fredrik, sen tycker Sonen att det räcker med lera och kyla och drar hem. Jag tittar avundsjukt på honom men fortsätter ändå på varv två med Fredrik. Vet att det kommer att bli tufft i backarna att hänga på honom men träning behöver ju inte vara Kesella och powerwalks har jag hört....
Andra varvet går tokfort, får ligga i som en liten, blöt iller för att ligga på hjul. Lera överallt, ni vet det där knastrandet mellan tänderna som är så där omysigt. Mmmm, så var det. Och så här snygg var jag sen i mål. Typ Miss Universum.
Såg inget sista milen men det fanns å andra sidan inget att se. Lera och tokregn. Tog en halvtimme att tina upp i duschen. Känner mig glammig och het. Not.
Nu laddar jag för crossfit och slukar min nya bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar