Händelserik cykeltur

I dag fick jag bestämma ALLT på cykelturen eftersom Monster-Linda är i Göteborg och springer varvet. Jag ÄLSKAR att bestämma. Till exempel bestämde jag att vi skulle cykla 13 mil bara för att jag skulle få fika på världens bästa fikaställe. Jag ÄLSKAR också att fika som ni vet.

 

Vi var ett gäng på 8 cyklister som drog iväg vid 08:30 i morse, glada och förväntansfulla. Det gick bra att cykla, jag hade utsett Fredrik till kapten som skulle hålla ihop gruppen och besluta om hur vi skulle cykla. Det blev både belgiskt, tvåpar och ett led. Efter några mil smällde det i ett däck och punkteringen var ett faktum. När det sedan konstaterades att felet berodde på att alldeles för slitet däck så drog vi tre brudar vidare för nog kunde väl killarna cykla i kapp oss sen.

Vi fick dock sällskap efter en stund av en kille på MTB som tyckte det var coolt att hänga på ett gäng tjejer som cyklade snabbt. Men efter några kilometer ropar han "tjejer, jag svänger av nu" men grejen var att det inte fanns någonstans att svänga av..... Grabbstackarn orkade helt enkelt inte hänga bakom oss....

I sista backen innan fikat lyckades en av tjejerna växla något olyckligt så kedjan hakade fast och det blev tvärstopp. Jag lyckades väja på något sätt men den tredje tjejen rasade också omkull. Nu kom killarna i kapp och vi kunde konstatera att det var slutcyklat på den där cykeln. Trist. Så nära fikat och allt... Och så började det att hagla när vi stod där och försökte fixa cykeln. Suck. Men vi fortsatte ändå till Högbo Qvarn, världens bästa fikaställe. Jag ÄLSKAR ju att fika och har därmed utforskat väldigt många ställen.

Jag ville fika länge men till slut fick jag ge mig av jag också.

Det började regna igen och vinden var helt omöjlig i dag också. Vi slet som djur. Men vi tuggade på, meter för meter. Någon hade tidspress för att hinna till ett dop, någon tyckte att det inte tog alls trots att han gick "för fulla makaroner". Lite så var det i dag. Upp och ner. Men jag hade extremt starka cykelben i dag, det rullade på så himla bra. 13 mil senare kände jag mig förstås lite mör men inte alls farligt. Redo för nya äventyr med cykelbränna efter hjälm och goggles.....

Ha en fin kväll! Själv ligger jag i soffan med benen i högläge samtidigt som jag mumlar "jag kommer att återhämta mig fint, i morgon kommer jag att älska att springa 21 km". Sure.