Det som är bra med Andreas är att han förstår. På riktigt. Han skulle aldrig skriva lika scheman till alla sina adepter, aldrig skicka iväg något som han inte tror på, aldrig chansa med min träning. Han är elit och proffs men kan ändå sätta sig in i mina mål, mina förutsättningar, mina tankar. Men bara för att han kan göra det är han definitivt inte mesig, han ryter ifrån när jag behöver höra det, han ifrågasätter när jag behöver det, han pushar mig när det är tungt, han backar när det behövs. Och så kramas han efter Ironman så där på riktigt, som om jag vunnit något, som om jag vore bäst. Han är bäst. På riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar