Vasalöparen

I dag damp nya numret av Vasalöparen ner i brevlådan. En tidning som blir bättre och bättre för varje nummer. En stor del tror jag handlar om att Erik är en av dem som gör den. Erik har en härlig syn på idrott, ligger mellan elit och elitmotionär, har precis fått en dotter och försöker pussla ihop livet som pappa, husägare, redaktör, frilansare, personlig tränare, föreläsare och elit (nästan). Erik sysslar med allt från skidor (Vasaloppet på 3:53), cykel, löpning (milen på 32:26) och en massa annat. Men framför allt skriver han både roligt och informativt på sin blogg, kika in där!

För övrigt lusläser jag fortfarande Funbeat, konstaterar att mina skidmil inte på något magiskt sätt ökat sedan förra gången jag kollade (för en timme sen) utan ligger på stadiga typ 25 mil. Helt OK om jag hade fått vara FRISK. Men nej då. Mannen däremot taxar in på 40 mil hittills, förra året gjorde han Öppets Spår under urusla förhållanden på tiden 6:28 med 30 mil i benen. Han kan bli farlig i år om föret är det rätta och jag inte lyckas smitta ner honom med halsfluss. Gör tappra försök nu och då med pussanfall.

Så nu bläddrar jag i Vasalöparen, skriver blogginlägg som aldrig förr, betar av jobbmail/grejer på löpande band och så lägger jag in en djup suck emellanåt. Har mailat med min coach och övervägt alternativ men än så länge sitter jag lugnt i båten och avvaktar helgen. Fortfarande rasslig i bröstet (inte brösten, de är som de brukar), har fått lite hosta men faktiskt gör inte halsen taggtrådsont längre. Och så bytte jag ut min glass/ostbågsfrukost mot kaffe och tekaka i morse. Måste ju vara ett tecken?