Ingen bra tisdag. Inget som fungerade riktigt bra. Stressade runt på jobbet, fixade en lång, lång att-göra-lista men hann inte ens halvvägs. Lunchen gick åt till att fixa den privata, långa att-göra-listan. Stressade hem, insåg att vi hade fem minuter på oss att äta upp middagen då jag tagit fel på tiden då Sonens träning började. Alla stressade runt som galningar.
Kom till slut iväg till badhuset, en smula försenad och utan sällskap av Mannen. Fullt i alla banor men jag trängde mig ner i "min" bana. Började insimmet och snabbt försvann ganska många från "min" bana, de ville väl inte bli påsimmade, jag har nog ett rykte som en vettvillig simmare vid det här laget. I alla fall hos gråhåriga tanter som inte vill bli blöta i håret.
Roligt pass, simmade på och det gick riktigt bra. 50, 25 och 100-metersintervaller stod på schemat. Varje gång jag har simmat har en gubbe (han är nog bara några år äldre än jag men en riktigt gubbe till sättet) varit på samma bana som jag. Han är väldigt pratsam och vill gärna prata då jag är mitt i mina tuffa intervaller. I går var jag väldigt tyst mot honom men han lyckades till slut trycka upp mig mot kaklet och skulle prata. Han frågade hur långt jag simmade varje gång, jag svarade att jag inte vet då jag kör teknik och struntar i längderna. Nämnde också i förbifarten att jag precis lärt mig att simma för någon månad sedan. Då kläcker gubben ur sig: JA, DET SYNS. Va? Var det nödvändigt? Precis när jag kände mig som Alshammar som bara flöt i vattnet, helt obehindrat och inte alls som en zalamander.
Nästa gång tar jag med mig alla mina kompisar (båda två) och då ska han få. Gubbe.
Avslutade kvällen med en kort sväng på skidor och sedan kettlebells. Men känslan ville inte riktigt infinna sig. Bara en jobbig känsla och en massa tjafs. Tur att det är en ny dag i dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar