Såg en rolig rubrik i morgontidningen och tänkte att jag skulle läsa om Vasaloppssatsande Svenssons som åker som aldrig förr i skidspåren. Artikeln handlade mer om att den fjällsemestrande Svensson nu bytt skidor från utför till tvären vilket är positivt. MEN, som tur var hade författaren skickat med några passus kring detta läskiga fenomen, längdskidåkning. Eftersom jag är en usel fotograf innan jag fått i mig tre koppar kaffe (inne på den första här) så skriver jag ner punkterna så ni inte missar något.
* Anpassa farten efter åkskicklighet. Håller med när det gäller nerförsbackar, i uppför är det ju liksom svårt att saxa fortare än man klarar av.
* Undvik alkohol, som är lika olämpligt på skidor som i trafiken. Då får jag väl sluta spetsa blåbärssoppan då.
* Var fysiskt förberedd, träna t ex styrka i ben och bål innan du ger dig ut. Japp, körde tio benböj och tio crunch innan jag satt på mig skidorna i lördags.
* Värm upp. Det gör jag genom att dra på mig mössa och vantar.
* Avsluta åkningen eller vila om du börjar blir trött. OK, hur tänkte man nu? Är det farligt att bli trött? Vad gör jag om jag bli trött redan i Smågan? Vilar? Skidar hem till husvagnen?
* Visa speciell hänsyn till barn som ofta gör snabba och oväntade rörelser. Om man åker skidor i skidspår så kan man a) stanna/ramla, b) öka farten. Snabba? Oväntade rörelser? Hmmmm, har den här författaren någonsin åkt skidor?
* Halkrisken är större än normalt i en skidanläggnings gångområden, på parkeringar och dylikt, då sandning sällan utföres. Borde det vara sandat brevid spåren kanske? Utifall du måste ut och kissa mitt under ett pass?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar