Jag och Mannen trampade iväg vid ett-tiden i en värme som var helt sagolik. Var lite orolig att vätskan inte skulle räcka för att kompensera svettfloderna. Efter 30 km kommer vi till Stjärnsund (som tyvärr tappar glansen efter Engla-tragedin). Där stannar vi till för att köpa kall coca-cola och fylla på vattenflaskorna. Träffar också en annan cyklist som tar sitt obligatoriska fikastopp i Stjärnsund. Mysigt!
Efter Stjärnsund rullar kilometrarna på ganska lätt, det är nerför och medvind. Vackra ängar, vackra färger och vacker cykling. Kan erkänna att där bilden är tagen är det en grym backe som nästan tar död på en men bara nästan. Kilometrarna 45 - 55 är ganska tuffa, många backar att bestiga men det gick ovanligt lätt trots lår som är något stumma efter helgens äventyr. Sista milen går superlätt eftersom det är en stor väg med många lastbilar som jagar fart i trötta cykelben.När jag kommer hem är jag inte ett dugg sliten, livet känns bara skönt. Därför bestämmer jag mig för att fira lite till. Det är ju trots allt min första nationaldag som svensk. Drar iväg på svettig BodyCombat. Så svenskt och så härligt. Och svettigt. Det blev pölar runt mig på golvet.
Hem. Mannen och barnen har förberett god middag som jag äter med god aptit. Sedan mys i soffan med chips (oops, i dag igen) och film - Änglagård 3. En mysfilm. NU har jag firat färdigt och kan gå och sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar