tisdag 14 juni 2011

Balans


Vilket underbart ord - balans. Jag är inte riktigt där än, men det kanske inte är så konstigt med tanke på fredagens mega-utmaning. Jag är rädd, faktiskt riktigt rädd. Tankar om 30 mil på cykel gnager. Kanske inte cyklandet i sig, jag tror faktiskt att jag kan fixa det. Det är mer att cykla hela natten, inte få sova, inte veta hur kroppen reagerar i en sådan situation. Jag har läst om folk som somnat på cykeln, som inte kan tänka klart och därför skadar sig. Jag hoppas det inte drabbar mig. Jag hoppas jag kan hålla mig pigg, klartänkt och klarsynt hela vägen runt sjön. Jag tror det underlättar att ha en pratglad kompis med sig. :-)

Balansen hittade lite mer rätt när jag fick egentid med en underbar kompis i går. Diskussion om livet, husvagnar, hennes Tjejvättern (som hon genomförde på en sagolik tid!), midsommarplanering och annat. Mitt i regnet, i ett värdelöst regnställ som gav mer fukt på insidan än utsidan, ja, där kom balansen sakta tillbaka in i bröstet. Tack!

I dag är en ny dag, nya möjligheter. Dags att börja tagga igen! Ser tyvärr att regnet kommer att följa oss en bit in i loppet men vad gör väl det? Har ju köpt en ultrasnygg, knallgul regnjacka så det är väl tur att jag får använda den! Och läste precis om ett magiskt trick för att förhindra blöta fötter. Jag har skoöverdrag för mina skor men de är inte riktigt vattenavvisande, mer värmande. MEN, om jag mellan skorna och överdragen stoppar in skorna i en plastpåse (som inte försluts helt och hållet för då blir det mer bastufeeling) så håller sig allt torrare lite längre. Jajjamensan.

Andra intressanta saker som jag läst gällande erfarenheter från Vätternrundan (hämtat från Internätet, cyberspace):
* Sista 10 milen är ofattbart tråkiga, slätt, slätt och inget att se på

* En kille blev så trött under VR så han tände eld på sin cykel och fick tas in på mentalsjukhus efter loppet

*Höjdstigning 1457 m, höjdförslut 1460 m, min höjd 90 m, max höjd 224 m (dvs flackt), inga Tällbergstigningar som på Siljan runt....

* X antal berättelser om cyklister om somnar när de cyklar och bryter armar och ben (hoppar över dessa berättelser, taktiskt)

* Att få hammaren är ingen vinst har jag förstått.... ;-)

1 kommentar:

Anonym sa...

Underbar bild, tack för att jag fick se den igen!
anna