Jag lade latmasken åt sidan, laddade mentalt och gick ner utan att tänka så mycket. Jag vet ju att motivationen finns där och lurar där men ibland måste lockas fram. Det gick väl så där, var tvungen att ta en kortare paus mitt i för att orka med resten. Men jag tänker också på första passen på bandet då 4 km nästan var en oövervinnerlig kamp och nu är 6 km en baggis.... På fredag väntar veckans långpass vilken jag har lite ångest för eftersom jag känner att tiden är knapp.
I dag frågade en kollega mig hur jag laddar mentalt hela tiden för nästa pass, eller egentligen hur jag laddar om hela tiden pass efter pass. Vad är hemligheten? Egentligen är det enkelt, det gäller att fokusera på målet och sedan bryta ner det i små delmål. För min del handlar det om att hitta en planering för veckan som passar in båda med jobb och familj, att träning ska kännas som en naturlig del av livet, inget måste. Det gör att jag orkar mentalt ladda. Sen är ju inte varje pass en njutning för mig heller men jag vet att varje kilometer som jag kan bocka av på vägen mot maran kommer att betala sig när jag väl är där.
År 2008 lyckades jag skrapa ihop 989 km totalt (löpning alltså), i år har jag som mål att öka med 10 %, dvs kommer över 1000 km och lite till. Tror ni att det går? Jag tror det, det gäller bara att låta maskarna kämpa och hoppas på att träningsmasken vinner över latmasken de flesta gångerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar