Biodags!

Gud vad spännande det ska bli att se filmen Män som hatar kvinnor! Boken var helt suveän, jag sträckläste förresten alla tre. Lite orolig är jag för att filmen i vanlig ordning inte är lika bra som boken... Speciellt med tanke på att vi ska äta middag INNAN filmen och att filmen också är 2,5 timmar lång. Det är en lång film det.

Känner mig ganska trött just nu, tidig morgon, hektisk dag, långpass. Måste försöka skärpa till mig så att jag åtminstone inte snarkar på bion. Så högt i alla fall. Och dregla är inte heller OK. Det är inte höga krav man har på sig själv en fredag kväll.

Morgonpass

Det blev ett långpass på morgonen som planerat, trots alldeles för mycket vin i går kväll. Hade faktiskt snudd på baksmälla i morse när klockan ringde vid sju. Fast jag hade vridit och vänt på mig sedan klockan fyra pga ångest.... ;-) Men när jag väl fått i mig lite fil och en kopp kaffe, tänkte jag gå ner och prova i alla fall. Det fick bli så långt det blev. Men som vanligt är det lättare att besegra latmasken när man väl kört igång. Det blev 13 härliga kilometrar medan vädret utanför skiftade från grått med inlsag av snö till strålande solsken och klarblå himmel. Vilket bra sätt att starta sin lediga dag! I kväll väntar middag och bio med mannen, premiär av Män som hatar kvinnor.

Svett

Inte mitt eget utan Brynäskillarnas. Var på visning i Läkerol Arena i går innan matchen och fick då tillträde till detta hemliga rum. Inte ett dugg glassigt. Bara svettigt. Fast killarna gjorde en bra match mot Timrå , 4 - 3.

Daniel och kaffe

Vilken härlig start på dagen - kaffe, macka och Daniel Westling.... Jobbar hemma en stund på förmiddagen i dag så dår blir det en extra lång frukost. Barnen sover fortfarande, jag får vara alldeles för mig själv. Härligt!

I kväll väntar middag och hockey så träningen består i att TITTA i stället för att UTFÖRA i dag. Bra nog!

Träningsmasken vann

Jag lade latmasken åt sidan, laddade mentalt och gick ner utan att tänka så mycket. Jag vet ju att motivationen finns där och lurar där men ibland måste lockas fram. Det gick väl så där, var tvungen att ta en kortare paus mitt i för att orka med resten. Men jag tänker också på första passen på bandet då 4 km nästan var en oövervinnerlig kamp och nu är 6 km en baggis.... På fredag väntar veckans långpass vilken jag har lite ångest för eftersom jag känner att tiden är knapp.

I dag frågade en kollega mig hur jag laddar mentalt hela tiden för nästa pass, eller egentligen hur jag laddar om hela tiden pass efter pass. Vad är hemligheten? Egentligen är det enkelt, det gäller att fokusera på målet och sedan bryta ner det i små delmål. För min del handlar det om att hitta en planering för veckan som passar in båda med jobb och familj, att träning ska kännas som en naturlig del av livet, inget måste. Det gör att jag orkar mentalt ladda. Sen är ju inte varje pass en njutning för mig heller men jag vet att varje kilometer som jag kan bocka av på vägen mot maran kommer att betala sig när jag väl är där.

År 2008 lyckades jag skrapa ihop 989 km totalt (löpning alltså), i år har jag som mål att öka med 10 %, dvs kommer över 1000 km och lite till. Tror ni att det går? Jag tror det, det gäller bara att låta maskarna kämpa och hoppas på att träningsmasken vinner över latmasken de flesta gångerna.

Motivation, vart tog du vägen?

Hela dagen har jag gått och trallat och känt vårkänslor där nere i södern. Åter hemma i mörkret och efter en rejäl middag känns löpbandet plötsligt LÅNGT borta. Hur ska jag orka ta tag i mig själv och pallra mig ner när soffan ser helt oemotståndlig ut? Vi får se vem som vinner, latmasken eller träningsmasken.

Vårkänslor!

Ååååh vad härligt väder! Är på tjänsteresa 20 mil söderut i dag och det är en sån skillnad på väder! Hos mig var det flera minusgrader i morse och här skiner solen, det är takdropp och vårkänslorna börjar vakna till liv. Nu är det inte långt kvar innan man kan sticka ut och springa på bar mark i solsken och höra fågelkvitter i öronen i stället för SATC. Jag längtar! Innan det får jag köra ett lätt distanspass på 6 km i källaren....

Backe upp och backe ner

Det här med backträning är inte alls lika roligt på löpband som i verkligheten. Fast det är mer praktiskt. Behöver inte tokleta efter en backe och det är mycket lättare att vara disciplinerad på bandet. Började med 2 km uppvärmning som stördes oavbrutet av ett gräl som jag hade med mannen samtidigt som jag sprang... Blev extra tändvätska men samtidigt frustration. Sedan blev det 4 % och 5 % lutning i 1 minut som varvades med 1 minuts lätt löpning på slätten. Ett par gåvilor också. Det blev totalt 8 backar (2 km). Avslutade med 2 km nedvarvning. Totalt 6 klart godkända kilometrar. Ja, jag gick upp och blev sams med mannen sen. Fast det tog emot... ;-)

Semla

Givetvis blev det en semla i går men jag måste erkänna att de inte är så himla goda. Egentligen. Hellre äter jag lite smågodis eller annat. Försöker hålla igen på skräpmat just nu för att komma i favvis-jeansen igen och det går faktiskt ganka bra. På helgerna "får" jag dock äta vad jag vill vilket är trevligt....

Licensierad!

Nu ligger det här, beviset för hård träning sedan slutet av november. Beviset för att jag är en av de stolta licensierade BodyCombat-instruktörerna. Jag är så lycklig! Barnsligt lycklig faktiskt. En liten pappersbit som får en tjej i mogen ålder att nästan lipa. Men när jag tänker på hur mycket svett och tårar, axlar som ömmar, ben som vrids i omöjliga vinklar, nötande av musik och kritiskt granskande av video efter video som jag spelat in så är det inte så konstigt. Årets första mål avklarat! Här ska firas. Med semla.

Disktrasa

Gårdagens träning kan bäst beskrivas i ordet disktrasa. En sån där trött, noppig, illaluktande sak. Det började bra med en timmes BodyPump där jag faktiskt vågade öka på både bröst och rygg men tvingades minska rejält på biceps. Kändes ganska OK!

Halvleksvila i form av frukt och snack med kompisarna - härligt!

BodyCombat startar, det är VARMT i salen. Hela jag svettas redan innan passet dragit igång på allvar. C kör låtarna 1 - 3, jag teamar brevid. Herregud, jag tror jag svimmar! Dags för min entré på låt 4 - 6 som jag dessutom inte helt kan utantill. Innebär att jag måste TÄNKA i den här värmen. Nu känner jag mig riktigt dålig, börjar svettas ännu mer, benen darrar, kommer på att jag inte ätit någon middag. Smart jobbat bruden! Det är bara att försöka ta sig igenom. I hoppar in och kör låt 7 och 8. Skönt att få stå längst bak i klassen för en stund. Har lovat köra styrkan i låt 9 och förstår inte riktigt hur det ska gå till med en kropp som en disktrasa. Men det måste gå! Skärper till mig och lyckas faktiskt komma ihåg koreografin OCH orkar göra alla tricpes- och vanliga armhävningarna samt plankan på slutet. Med benlyft. Jihhhaaa!

Hem. Fort som attan. I med mat. MMMMMMMMMM. Livet är härligt igen. Sjunker ner med mackor och te i soffan, Sofies Mode som kompis. Mmmmmmmm.

Vinter!

Äntligen är det vinter på riktigt! Tio grader minus i morse när jag skulle bege mig till jobbet. Jag önskar jag också hade sportlov, precis som barnen. I dag ska de iväg och åka skridskor, ta med matsäck och bara leka. Tänk om man fick vara liten igen....

Förebild

Jag har funderat på det här med förebilder. Vem beundrar jag egentligen? Jag tycker ju att Pauline här brevid är supersnygg men skulle jag verkligen vilja se ut som hon? Framför allt - är jag beredd att satsa så mycket som hon gjort för att kunna se ut så? Nej, jag är beredd att svara nej på båda frågorna. Men vem är då min förebild? Malin E-K? Som klarar av att sadla om från elit till nästan-motionär och slå alla med häpnad på marathon trots att hon nyligen fött barn och löpningen består av intervaller runt kvareter där barnet ligger och sover i vagnen? Eller kanske någon som helt och hållet kan leva på sin idrott? Magda Gad som är otroligt hängiven i det hon gör? Eller vill jag kanske jobba som PT, gymägare, cool instruktör som är med på coola convent? Det är inte så självklart för mig. Jag måste nog fundera lite till på det. Eller man kanske inte behöver ha EN förebild, det kanske finns en ultimat kombination av Magdas vinnarskalle, Paulinas magmuskler, Malins löpteknik, BodyPump-Fredriks charm osv. Det kanske är det som blir Marre i slutändan. Hmmm. Ska fundera på det medan jag äter en semla till fikat.

Egokväll

Ser verkligen fram emot kvällens träning! Det är min egen privata ego-kväll på måndagar då jag hänger på hallen hela kvällen. Börjar med BodyPump 17.00 i en klass med en superduktig instruktör och roliga deltagare, sedan lite återhämtning och fniss innan BodyCombat drar igång 19.15 där jag själv instruerar.

Jag har funderat över det här med vikten av "roliga" deltagare på passen. Givetvis är det mycket instruktören som sätter sin prägel på klassen och med sitt sätt att vara inspirerar eller drar ner klassen. Men det beror ju också mycket på hur man som deltagare uppträder. Om jag bjuder på mig själv, tar i, tjoar, snackar lite mellan låtarna eller om jag bara surmulet lassar på vikter, stirrar in i spegeln och mest suckar mellan låtarna. Med roliga deltagare och en bra instruktör kan man själv prestera mycket mer än man någonsin trodde var möjligt! Våga bjud till lite på nästa pass, låt inte instruktören dra hela passet! Jag lovar Maria, att vara en duktig deltagare i kväll! Fast å andra sidan brukar instruktörer som går på varandras pass vara rena mardrömmen att ha med - de gör ju alltid som de själva tycker i alla falll.... ;-)

Det är ju sportlov!

Måste ju unna mig en kopp choklad för att starta sportlovet! Det var absolut inte lika gott som det man dricker hemma, sött och sliskigt från automaten, men ändå. Bara känslan! Tänk att sitta i slalombacken, äta limpmacka och dricka varm choklad med lite grädde. Mmmmmmm. Inte helt lätt att få till den känslan bakom ett överhopat skrivbord och en lång att-göra-lista inför veckan som väntar. Men jag försöker!

Snöstorm och löpning

Jag är återigen glad över att ha ett alldeles eget löpband i källaren - det är vardagslyx det! I dag har snön vräkt ner hela dagen, det hade varit helt omöjligt att ge sig iväg och köra ens 5 km lätt distans som planen var. Det blev ner i källaren och riktigt snabbt gick det! Har aldrig sprungit 5 km på 33 minuter tidigare (på löpband alltså). Nästa mål är att få ner 5 km till under 30 minuter....

För övrigt bjöd dagen på en härlig lååååååång frukost med familjen. Sedan småplock såsom städning, vika tvätt, fixa söndagsmiddag osv. Avslut som vanligt med core på kvällen. Dagens core gick suveränt. Jag hade lovat mig själv att verkligen ge allt och det gjorde jag! Maskade bara pyttelite på plankan som måste vara världens jobbigaste övning.... Jag erkände i alla fall.

I morgon börjar en ny härlig vecka med massor av träning, hoppas jag. Det är sportlov för barnen och jag har bara dagsresor inplanerade vilket ger tid för massor av träning. Har redan ångest för veckan efter nästa som innebär resor hela veckan, hur ska jag då få till träningen? Det får väl bli en vilovecka då. Pust.

Melodifestivalen

Missar aldrig en delfinal, sätter mig in noggrannt i kommande bidrag, laddar med chips i soffan. Veckans höjdpunkt har precis börjat. Just nu är det EMD som uppträder, en ganska bra låt och med tanke på deras publik så är jag ganska övertygad om att det blir Globen nästa för grabbarna. Bra, då har man något att vila ögonen på när jag och familjend drar på Globens genrep i mitten av mars. Tantsnusk....

En latte

Vad är väl bättre efter BodyCombat och shopping än att få vila upp sig med en latte. Ahhhhhh. Träningen gick kanonbra, fick t o m till back-kicken i dag som jag tragglat med ganska länge. En härlig lördag!

Längtar bort

Förra året vid den här tiden befann vi oss i Thailand. Mmmmmmmm. Drömmer mig tillbaka till värmen, människorna, stränderna, maten och känslan av att få vara två veckor i paradiset. Ute är det snöigt, kallt, eländigt men här framför brasan med ett glas vin i handen kan jag nästan, om jag blundar hårt, drömma mig tillbaka till Freedom Beach. Mmmmmm.....

"Mamma, säg åt henne!" Japp, där sprack den drömmen. Ungarna verkar ha ett eget Robinson på övervåningen i dag. Bäst jag går och röstar ut någon. Ut i snödrivan så att de kan kyla ner arg-känslorna lite. Sedan fortsätter jag att drömma.

Snart - ett glas vin framför brasan

Långpass avklarat

Efter en dag i skolan (besök i sonens klass ett) väntade 12 härliga kilometrar på bandet. Måste säga att uppladdningen inte var den optimala med skollunch, alldeles för lite kaffe (kräver MINST 10 koppar på förmiddagen) och den där konstiga känslan i halsen som inte riktigt vill ge med sig. Men efter att ha strulat länge och väl med dvd-spelaren så kom jag väl igång så småningom. Tyvärr avbröts jag efter 3 km med jobbsamtal, efter 6 km fick jag avstyra bråk mellan mina barn och efter 9 km lät det som att övervåningen skull trilla ner i huvudet på mig så då fick jag göra ett ingripande till i bråket. Annars var allt OK.....

Nu har jag precis avnjutit en Gainomax, ett par koppar kaffe och tycker att livet är allmänt skönt. Vilken start på helgen!

Min kvällsutsikt....

Det blev 6 km lugn löpning som tog ca 40 minuter. Inga fartökningar, inga backar, inget trams, bara ett lugnt och skönt nötande. Givetvis i takt till SATC. I dag var de tunga benen borta, flåset var där det skulle, uppehåll behövdes för att jag skulle kunna ta mig igenom 6 km lugn distans. Allt enligt Mäster Szalkais önskemål. Sir, yes sir!

BodyCombat

BodyCombat är den i särklass roligaste formen av träning som jag provat, det innehåller allt! Du får upp pulsen enormt, du måste vara koncentrerad på teknik och förändringar av kombinationer hela tiden så huvudet arbetar, styrkan finns där, uthållighet, träningsglädje och "jävlar-anamma". Rubbet! Ett plus är att axlarna får sig en rejäl omgång vilket ger snygga axlar och är bra för en kontorsråtta som jag för att slippa problem. Om du inte har testat det än, gör det! Räkna med att svettas rejält...

Löpbandet väntar

I kväll står löpbandet och väntar tåligt på mig i källaren. Sen jag fick problem med lungorna då det är kallt väder ute, känns det som en befrielse att ha en egen maskin stående där nere. Problemet är bara att det är så tråkigt att nöta på ett band när man kan vara ute i naturen, få friskt luft, heja på någon man springer om (för jag bli ju aldrig omsprungen). Den där riktiga filosofi-stämningen infinner sig inte. Jag antar att det sistnämnda också beror på att det är svårt att komma in den stämningen när man tittar på Sex And The City och förfasas över tjejernas kommentarer. Ja, det är så jag överlever mina minturar och timmar på bandet - genom att glo på olika dvd-filmer. Favoriten är dock BodyCombat 38 men när man sett den hundra gånger och till och med kan alla Dans och Rachels kommentarer, då börjar det bli småtråkigt....

I kväll väntar 6 km lätt distans, det blir ju en baggis! Eller? Förra passet, som var fartlek i totalt 8 km, gick definitivt inte bra. Benen kändes som blyklumpar. Jag hoppas blyet försvunnit. Och att det är något bra SATC-avsnitt som visas i kväll.

Nya skor

Alltid denna vånda när jag ska köpa nya skor. Springer troligtvis alldeles för länge i de jag har för att undvika dessa ångestattacker. Har precis räknat ut att jag sprungit 650 km i de jag har nu. Men, vad ska man ha? Vilka är bra? Hur mycket vågar jag chansa? Jag har alltid haft Asics som favoriter men efter att ha läst råd och rön om att det är bra att ha olika märken att alternera mellan, gav jag med mig förra våren och köpte Saucony. Vilket misstag! De par jag köpte passade inte alls mitt löpsteg (trots att jag provat ut dem efter konstens alla regler) och jag försörde en stor del av löpsommaren tack vare dem. Så fort jag återgick till mina trotjänare Asics Nimbus kändes livet så mycket enklare igen.

Såg på Runners Store att årets Ascis nu kommit till butiken. Dags att gå och klämma på ett par nya kanske? Då hinner de bli ordentligt insvettade innan Stockholm Marathon...

Sämsta lunchen på länge

Ibland blir inte lunchen riktigt så nyttig som man tänkt sig...

En bra instruktör?

Hittade av en händelse en gammal lista som jag använt i min roll som instruktör för step-up. Den är säkert 10 år gammal men den känns lika aktuell i dag.

En bra instruktör:

• försöker ha ögonkontakt med alla deltagare
• är tydlig och pedagogisk så att alla förstår (även nybörjare) och framför allt hörs bra i salen
• peppar lagom mycket – inte för mycket prat
• är inspirerande, glad, positiv, kraftfull
• bra förebild, dvs se frisk och stark ut (ej undernärd eller gnälla på vikten)
• byter övningar och musik med jämna mellanrum
• är inkännnande – se om folk vill bli rättade eller inte
• är kunnig, uppdaterad på det senaste rönen
• är tillgänglig för frågor, det ska vara OK att ställa "dumma frågor"
• varierar rösten och uttrycket – det är tråkigt med instruktörer som säger samma sak/ser likadan ut hela passet igenom
• vågar ta i/lägga på, det ska synas att det är jobbigt!

En über-människa eller? Nej, vanligt sunt bondförnuft!