Kebnekaise 2015 - The Story

Ja, nu är det förstås inte jag som varit upp och vänt på en fikarast men ni får ändå höra historien från en gästbloggare.

Det var en gång en kille som anser att man inte behöver planera ihjäl sig, det mesta ordnar sig, man behöver inte göra som alla andra för det är boring och man ska definitivt inte ha lika mycket grejer som alla andra - en plastpåse från Coop kan vara ack så användbar (hmmm, lite MacGyver stuk?). Tja, ni kan ju läsa själva vad han skriver.

Vad ska man göra om man kommer på att man har en helt oplanerad semestervecka kommande vecka och barnen är hos sin mamma? Kebnekaise kändes som det självklara svaret när jag ställdes inför den frågan för två veckor sedan och så blev det.

Tanken var att kombinera ett besök på Sveriges högsta topp med löpträning. Lite googlande på Kebnekaise och vart man ska åka för att kunna ta sig vidare, tågbiljetter ToR till Kiruna bokades och busstider för bussen mellan Nikkaluokta och Kiruna kollades upp.

Det gick ett par dagar och plötsligt var det måndag och dags att packa, nattåget skulle gå 19:49 från Gävle. Tanken var att jogga från Nikkaluokta till Kebnekaise fjällstation med packningen på ryggen vilket är en sträcka på 19 km, så det gällde att packa lätt. Den varma sovsäcken fick ge vika för den kalla lilla, liggunderlag – nix, tält – nej, en presenning som skydd istället om jag skulle få sova ute, vandrarkängor – nej, löpdojorna får duga till allt. Fick till slut till en inte allt för otymplig packning.

Kom fram till Nikkaluokta vid halv fem tiden på tisdag eftermiddag, solen sken från en klarblå himmel, på med ryggsäcken och iväg. De första fem kilometrarna är riktigt lättjoggade men resterande 14 bjuder på lite mer stenig stig och även om det inte är några större backar sluttar det uppåt hela vägen.

Väl framme vid fjällstationen vid Kebnekaises fot valde jag att testa att sova ute, hade på känn att jag skulle frysa och det gjorde jag. Gav upp tanken på att somna om igen vid tvåtiden och gick ner till fjällstationen och satt mig utanför matsalen och väntade till sex innan den öppnade.

Planen för onsdagen var att ta mig upp till toppen på Kebnekaise via den västra leden som är den enklare och rekommenderas till de som inte är vana att bestiga berg, leden är ca 9 km med ca 1800 höjdmeter. Jag åt frukost tills jag trodde jag skulle spricka, måste ju ladda bra inför dagens utmaning.

Insåg på vägen upp att det syntes lite väl tydligt att jag inte är någon materiallirare, standardklädseln för att vandra i fjällen är visst bruna byxor med svarta delar i rumpan och på knäna, någon schysst jacka, ett par rediga kängor och en ryggsäck samt allt detta av rätt märke. Jag hade joggingdojor, Adidasbyxor och en Coopkasse istället för rygga. Insåg dock efter att ha tittat på mitt toppfoto att en nackdel med att inte vara materiallirare är att man kan se rätt missplacerad ut. Ett annat problem med mitt toppfoto är att det ser ut som jag står i snöhögen utanför ishallen och inte på toppen av Sveriges högsta berg, det var tokdimma när jag och en finsk man som jag slog följe med kom dit.

Vandringen upp hade sina utmaningar och tog 4 timmar men vägen ner var heller inte en lätt vandring, branta backar med stenar som rullade iväg när man satte fötterna på dem. Totalt tog det 7½ timme att vandra de ca 18 kilometrarna upp och ner. Men det var en fin upplevelse, speciellt första delen innan molnen och dimman drog in.

Med senaste natten i minne bestämde jag mig på eftermiddagen att det skulle bli en bekvämare resterande del av resan. Boende fixades inomhus på fjällstation och jag tog även deras trerätters middag till kvällsmat.

På torsdagen vaknade jag mer utvilad men med lite träningsvärk i benen från gårdagen. Kom på att en tur till nästa fjällstuga efter leden var en lagom utmaning. Blandade vandring med jogging på den 14 km långa leden till Singi, mycket fin natur att jogga i med skyhöga berg på båda sidor om en. Enda problemet på turen var att det var lite kyligt vilket ledde till lite för stela bröstvårtor och skavsår på dem som följd. Tanken var att jag i Singi skulle ta en kaffe och något att äta för att sedan ta mig tillbaka. Väl framme fick jag beskedet att det inte fanns någonting att köpa där då. Jag tiggde i varje fall åt mig lite vit tejp så jag kunde tejpa bröstvårtorna och åter sätta på mig T-shirten, sedan drack jag vatten direkt ur forsen och tog lite jordnötter som jag hade med mig i en påse i fickan och gav mig därefter tillbaka de 14 kilometrarna.

På torsdag kväll bestämde jag att det skulle bli sista natten vid stationen och efter frukost på fredagen satte jag åter på mig ryggan och joggade tillbaka mot Nikkaluokta. Jag gissade på att benen skulle vara sega och gav mig iväg i god tid men det rullade på bra och när jag kom fram till de sista 5-6 kilometrarna som är de lättlöpta svarade benen riktigt bra och jag sprang med en skön känsla den sista biten.

Summering
Helt klart en bra resa. En kilometer i fjällen är mycket längre än en kilometer någon annanstans. Kebnekaise fjällstation är ett mycket trevligt ställe, bortsett från att det när jag var där var lite väl mycket folk där. Materiallirare ser helt klart snyggare ut men det är lång ifrån säkert att de är i bättre form. Vad många  trevliga människor det finns i fjällen.

Marre tillägger
Tänk vad "hälsosamt och stärkande det är i fjällen" speciellt när man sover under en presenning i en sovsäck gjord för tropiskt klimat och termometern börjar glida mot noll. En Marre-semester? Nej tack, för lite minutplanering och googlande för min smak. Och så skulle jag ju behövt köpa bruna buxor med svarta delar i rumpan och på knäna, en schysst jacka, rediga kängor och en ryggsäck, allt av rätt märke.

Jag är nummer 289

Nu är det på riktigt. I dag kom brevet med mitt nummer. 289. Det känns som ett bra nummer. Undrar hur man säger det på danska?

Cykel tidigt i morse, nästan innan tuppen gal. Väntade in den här bönan som redan tjuvstartat med 12 km. Dryga 4 mil och en bra känsla i kroppen. Försökte hitta den där känslan av ett tempo som jag kan hålla i en hel evighet. Eller i alla fall 18 mil. Det kändes bra men samtidigt är tempot jag håller just nu inte det jag vill. Kanske är jag nedtränad, kanske behöver jag vilan som kommer nu. Hoppas.

Avslutade med ett kort crosslöp där jag utan några som helst problem kunde snitta 5:49 och snabbaste kilometern under 5:30. Löpningen är min starkaste gren just nu, det känns skönt. Hoppas bara cyklingen släpper nu....

Nu återstår ett simpass i kväll, sen är det ganska lugnt resten av veckan. Ladda, ladda, ladda.

Sista mängdträningen är gjord

Fredag - cykel och löp. Planerar in en dejt med Sara som ännu inte är bekväm med cyklandet. Dock visar det sig att hon är väldigt bekväm med cyklandet där det går uppför, jag har fullt sjå att hänga med. Sen får hon arbeta med sitt huvud när det är platt och nedför. Jag cyklar bakom henne och skriker med jämna mellanrum "MEN BOMBA NU DÅ SARA" och hon vågar väl inte göra annat än lyda.... :)

 

Efter cyklingen skulle vi springa halvtimme. Jag förhandlade i mitt huvud ner detta till 15 minuter, Sara förhandlade i sitt huvud detta till att springa till en badstrand, doppa sig och springa hem. Fattar inte hur hon lyckades övertala mig men det gjorde hon. Så det blev dryga 8 km i stället. Snabba kilometrar. Vi snittade 5:37 efter en varm cykling. Nöjd. Avslutade dagen med en middagsdejt för att prata i kapp allt som hänt under sommaren. Efterrätt á la Marre.

Lördagen var en bra dag. En bra känsla trots att det inte blev så väldigt många timmars sömn. Blev avsläppt i Valbo för att cykla med några tri-kompisar. Det är så fiffigt att utgå från andra ställen och att cykla med nya kompisar, då hittar man nya vägar och också nya fikaställen. Den här gången hade en av Camillorna koll på ett mysigt fik i Vinnersjö. Tänk att det finns sådana här ställen! 55 km bort och bra cykelvägar dit.

Lämnade Camilla x 2 och Ilpo i Forsbacka och började cykla hemåt.

Världens motvind, värme, vätskebrist och något bristande motivation fick mig att välja att bli upphämtad vid Tegelbruket, en mil och en massa backar hemifrån. Bra val. 13 mil till cykelkontot och en bra känsla.

På söndagen skulle jag springa 14 km. Det hände inte. Jag var bekväm och ville ta tillvara på varje liten solstråle som fanns. Låg och slappade i solen med en bok i stället. Tänkte att jag kanske skulle komma ut senare. Så blev det inte. Så i stället såg jag till att boka in en morgondejt i morse och brände av en mil (coachen beordrade att korta ner då jag känner mig sliten). Solsken och något tröga ben men ändå en bra dejt.

Och på jobbet blir jag serverad gamla barndomsgodisar! Åh, dessa växte jag upp med under mina somrar i Finland. Nostalgi på hög nivå. Typiskt bra dag.

Nu har jag ett simpass och ett cykel+löp kvar innan jag åker till Prag och dricker öl. Det ser ut att behövas några öl för att kyla ner sig själv.... Ska se om jag hittar en badbassäng också eller om det bara blir tidiga morgonjogg.

Duracellpass

Simning med Sonen direkt efter jobbet, han kämpade på i 800 meter, jag fortsatte 1200 till. Busiga vågor = bra träning. Sonen tittade misstänkt på mig när jag sa att det skulle bli fisksoppa efter passet. Stackarn trodde väl att vi skulle behöva dra upp middagen ur sjön innan vi kunde äta. 

Efter middagen lite chill och så test av energiknippet Lenas torsdagspass som jag tänkt gå på så många gånger. Äntligen! Har något svårt att skriva inlägget nu, händerna skakar så. Så jomenvars, skapligt svettigt och jobbigt. Men så underbart. Försökte hålla igen då jag har några viktiga tri-pass kvar den här veckan men hur lätt är det när den här söta Duracell-kaninen hoppar upp och ner framför mig?

Nu soffhäng och tidigt i säng, i morgon bitti har jag ett viktigt planeringsmöte.  

ABC om Marre

ABC-listan florerar hos bloggare som jag besöker så jag förgyller mitt morgonkaffe med att ge er onödigt fakta som ni egentligen inte behöver.

A – Age: 42 i passet tydligen men det är sällan jag känner mig som 42, mer som 25 faktiskt....

B – Biggest Fear: Att något ska hända dem som står mig närmast.

C – Current Time: 07:10

D – Drink You Had Last: Men kaffe förstås. Näst senaste var några glas underbar rosé med en vän.

E – Easiest Person To Talk To:  Mina vänner och jag tror jag utnyttjar dem till olika saker hej vilt utan pardon.....

F – Favorite Song: Varierar väldigt, har varit Photograph (Ed Sheeran) nästan hela sommaren men av en slump just nu (eller kanske inte, allt kanske har en mening) är det Utan dina andetag med Kent.

G – Grossest Memory: Natten innan Kalmar Ironman 2014, matförgiftning, har aldrig varit så dålig.... Eller när vi insåg att vi kanske skulle bli fast i Bangkok i samband med demonstrationer förra gången. Otäckt.

H – Hometown: Hofors, hålan i Gästrikland som är perfekt för mig som gillar träning, det finns ALLT!

I – In Love With: Människor med stora hjärtan, som finns där utan att döma. Och tri-träning som får mitt eget hjärta att slå hårdare.

J – Jealous Of: Människor som är modiga, som inte begränsas av andras jante eller tänker för mycket på "men tänk om". Jag vill också....

K – Kindest Person You Know: Åh, det finns så många! Kan inte peka ut en ensam person.

L – Life Isn’t Complete Without: Mina barn, vänner, kärlek, upplevelser, utmaningar, resor, god mat, goda viner, skratt.

M – Middle Name: Kaarina

N – Number of Siblings: 1, söt lillebror som var hemsk när jag var ung, låste in honom i en garderob en gång. Glömde sedan bort att jag gjort det och han blev kvar där ganska länge.....

O – One Wish: Att dottern blir kvitt sin skada och kan njuta av sitt sista år på innebandygymnasiet utan att ha ont.

P – Person You Spoke To On The Phone Last: Min dotter som cruisade i Orsa (????).

Q – Question You’re Always Asked: Det är du som gör sådana där Ironmen va? Men VARFÖR??? Eller också - hur hinner du egentligen med allt?

R – Reason To Smile: En bild som finns på min mobil som gör mig glad.

S – Song You Last Sang: Utan dina andetag, går på repeat i min hjärna nu. Måste bli kvitt den....

T – Time You Woke Up: 06.40. Med ett skutt.

U – Underwear Color: Oj, tror det mesta är svart. Har ju sålt en hel del Newbody senaste åren så det finns en överrepresentation av dessa trosor i min garderob....

V – Vacation Destination: Det finns så många platser jag vill besöka! Just nu skulle en resa till Playitas ligga högt på listan, annars Thailand som är min favorit bland alla.

W – Worst Habit: Oordning i ALLA skåp. Jag gillar att ha det rent och snyggt, inga prylar framme men skåpen, där är det kaos.

X – X-Rays You’ve Had: Tandläkaren förstås, någon lungröntgen efter alla lunginflammationer jag haft, foten som jag stukade rejält så läkaren trodde det var en spricka (samma fot som jag gjorde en Ironman med en vecka efter stukning....)

Y – Your Favorite Food: Oj, det finns mycket. Men det jag kan längta riktigt mycket efter är en riktigt god ceasarsallad. Boring, jag vet. Och mjukglass med noisette-topping! Och efterrätter....

 

Z – Zodiac Sign: Skytt. Kan skriva under på det mesta i beskrivningen som finns bakom länken.

Simma mot cancer

Aron Anderson är en kille som hamnade i rullstol vid 9 års ålder då han fick cancer. Det har inte hindra honom från att hitta träningsglädjen - han var den första att bestiga Kebnekaise i rullstol, åkt Vasaloppet, cyklat till Paris och nu ska han som första rullstolskille simma över Ålands hav. Det här gör han på fredag och DU kan lämna ett bidrag till hans insamling till Barncancerfonden här. Gör det.

Nedan en video om hur man hittar träningsglädje och motivation genom träningsvänner.

Aerodynamik

Hittade ett bra inlägg som Richard skrivit, det handlar om din position på cykeln och aerodynamiken kring det. Intressant! Läs!

 

Tips inför din första Ironman

Det kokar hos alla triathlon-bloggare. Många har Kalmar IM som sitt stora mål i år och det är bara 11 dagar kvar nu. Hua! Jag har 19 dagar kvar nu men det känns också nära.

Jag antar att ni blivande Ironmen lusläser Athlete's Guide för fullt men här kommer några tips från en dubbel Ironwoman som kanske inte står i någon guide. Observera att det här är mina privata tips och råd, det som fungerar för mig och jag är definitivt ingen elitmotionär utan en 40+ tvåbarnsmorsa som tycker det är lite coolt med uthållighetsidrott. :)

1. Träning
På riktigt - träningen för IM Kalmar är gjord. Punkt. Spelar ingen roll att du känner att du missat ett långpass cykel eller något braigt löppass, skit i det nu. Det gör varken till eller ifrån i det stora hela. Lita på att den träning du gjord är exakt den rätta. Alla känner att de tränat för lite, druckit för mycket rosé, fokuserat för lite. I alla fall på den här nivån. Fokusera på att köra korta träningspass, kanske lite mer "studs" i passen (fart) men slit inte på kroppen i onödan. När du ställer dig på startlinjen 07:00 lördagen den 15:e augusti ska det pirra i kroppen av överskottsenergi. Du kommer att behöva den...

2. Mat
Jag kör aldrig Vitargo eller liknande kolhydratsuppladdningar. Jag tror på vanlig mat. Förra året blev jag matförgiftad av pastabuffén, enligt coachen har antalet matgäster på pre-race-mötena sjunkit dramatiskt efter den missen så fundera över om du ska chansa eller inte. Jag gör det inte. Jag ser till att ladda med bra mat, lagom mycket mat hela veckan. Och vätska. Jag vill heller inte känna mig övergödd på lördag morgon. Och på tal om lördag morgon - jag lyckas nästan aldrig peta i mig frukost på race-dagen men det gör inget, gör så gott du kan, du har ändå bra reserver för att fixa simningen och på cyklingen kan du ju börja peta i dig energi igen.

3. Sömn
Superviktigt! Kroppen återhämtar sig bäst när du sover. Sen kan det vara svårt att sova nätterna innan IM så se till att ha fått in många, sköna sovtimmar i veckan innan.

4. Prylar
Börja packa i tid, skriv ner listor på vad du ska ha med dig. Fundera över olika alternativ beroende på väder. Och givetvis inga nya prylar på tävlingsdagen. Och så en sak till - du behöver inga värstinggrejer, jag lovar. Panikshoppa inte struthjälmar, dyra tridräkter eller vad det nu kan vara, det ger dig ingenting alls. Fokusera på en bra uppladdning bara, krut i benen, tjockt pannben, det ger dig mer. Om du inte har koll på hur man fixar en punktering, se till att få koll. Du får inte ta hjälp av någon under loppet, du måste klara att själv. Och du fixar det!

5. Energi under loppet
På IM i Kalmar finns det energi under hela cyklingen och löpningen. Dock kan det vara fiffigt att ha testat den sortens energi som erbjuds så du vet att din kropp fixar det, givetvis test under träning. Första året fick jag magknip av sportdrycken men år två hade jag kört med den hela året och det gick superbra. Jag har med mig några egna gels, kanske något annat att tugga på såsom saltlakrits, choklad eller så men annars litar jag helt och fullt på arrangörens energi. Det finns kvar även för sådana långsamma triathleter som jag.

Cyklingen är den del där du bör proppa i dig mest vätska/energi. Var 20:e minut ska något in i munnen. Punkt. Hela tiden. Helst ska du tömma en flaska lite starkare sportdryck än vanligt fram till första depån så att du kompenserar för simningen och får en bra start i loppet. Under löpningen ska du också tillföra energi men kroppen kan vara något för trött för att orka ta emot något, dessutom kan det blir skumpigt med mycket vätska i magen. Men chipsen under löpningen...... Mmmmmmmm.

6. Innan loppet
Var i god tid i Kalmar så slipper du stressa. Det är en procedur att hämta ut nummerlapp (samt eventuellt lösa endagslicens om du behöver det), du vill säkert kika på mässan, köpa en massa onödiga IM-saker och annat. Kom vid lunch på torsdag så hinner du gott och väl göra allt det där innan pre-racemötet på torsdag em/kväll.

På fredag morgon går jag upp tidigt för att provsimma en del av banan. Perfekt att se hur solen står, hur kallt är det i vattnet klockan 07:00, hur stora är bojarna, vad ska jag ta sikte på. Efter en god frukost fixar jag till cykeln och checkar in den (och mina påsar) så fort jag kan. Resten av dagen chill och ladd. Tidigt i säng.

7. Race day
Går upp tidigt, vill gärna vara vid växlingsområdet innan 06:00 för att kolla så att cykeln är OK och redo för start. Trist att behöva fixa en punka eller nåt och stressa med det. Lämnar in vita påsen med saker jag ska efter loppet. Sen är det liksom bara att se fram emot en lång, härlig dag.....

8. Extra info
När du cyklar, fräs inte ut snor åt vänster när en marshall susar förbi på sin motorcykel. Bra att veta. Du riskerar gult kort.

Här kan du läsa mina tips från förra året, här min story från 2013 och här storyn från 2014.

LYCKA TILL!

Tillfällig svacka

Just nu känns det som att jag inte gör något vettigt alls. Kanske är det exakt den känslan jag ska ha så här tre veckor innan min IM. Trixar runt i träningsschemat för att få ihop det. Solen skiner men jag jobbar, tur att kvällarna är långa.

I söndags skulle jag ha cyklat långt. Det blev 40 minuter. Skit. Men jag fyllde batterierna med barnen och vackra miljön i Korsån.

I går vilade jag och i dag ska jag ner i bassängen igen, det känns otäckt att simma utan våtdräkt. Lite naket. Efter det svingar jag klot.

I morgon ska jag springa 16 km enligt coach. Jag längtar. Jag älskar att springa just nu. Och så följer cykel+löp, simning, långpass cykel och ytterligare ett löppass på ca 15 km. Sen är det nedtrappning. Jag är taggad. Så redo. Bring it on!

Min helg

Sista helgen innan jobbet på allvar drar igång igen. Jag har smygjobbat hela veckan så det blir ingen större chock nu när mailkorgen är något reducerad men ändå. Hur nyttjar man den på bästa sätt?

Ja, som ni vet gjorde jag en DNS i fredags på Forsbackarännet. Sov i stället 12 timmar och vaknade som en ny människa, dock lite skav i halsen ändå. Kände att jag ville prova att simma en snabbis så det gjorde jag. Pyramiden fick det bli, lagom ansträngande (lite insim, sedan 50-100-200-400-200-100-50 och så avsim). Ute förstås. Gick riktigt bra men inte så bra att jag hade fixat simma 21 km.

Efter det packade jag mina väskor och drog till Dalarna igen. Kände att jag behövde ny luft och komma ifrån min gata en stund. Och så skulle det långpassspringas igen, tisdagens 22 km var ju bara uppvärmning. 25 km stod på schemat och jag var ytterst tveksam om jag hade huvud eller ben för det. Fick en massa pepp, solen sken och jag drog iväg med en svag plan i huvudet. Väldigt svag plan. Runt, runt på Sollerön skulle jag springa. Sollerön är ju fint så varför inte se fler delar av den.

Började med att komma in på en led som var alldeles olöpbar, tyvärr kunde jag inte vända för tidigare på leden hade en hund försökt decimera mina vader medan ägaren skrattande såg på (skärpning hundägare - jag hatar hundar som springer lösa när jag ska springa, visst om ni har pli på den men när de nafsar mig i benen och ägaren skrattande säger "hon/han vill ju bara leka" så känner jag för att dra fram den där finn-kniven som jag alltid har närmast hjärtat och rispa lite, inte på hunden utan på ägaren förstås). Så jag fick fortsätta på leden och sen gå uppför en jättebacke för att komma tillbaka till starten igen. Med stumma vader.

Sollerön är liksom en kulle, vill man till kyrkan så är det uppför oavsett var man befinner sig. Det upptäckte jag ganska snabbt. Gäller att skråa. Och så är det två saker jag försökte hålla rätt på för att inte tappa orienteringen:

1. Gesundaberget

2. Sollerö kyrka

Jag sprang vidare på en grusväg som jag kände igen, vände efter en mil och tänkte att jag tar samma väg tillbaka. Snurrade runt runt, kom vilse en gång och fick fråga om vägvisning men faktiskt stannade klockan på 25,2 km utan större bekymmer. En helt annan känsla än i tisdags. Nöjd.

I dag ska jag egentligen cykla 12 mil. Det tar emot så himla mycket, det lovas åska och regn och det hatar jag verkligen men så är jag så himla trött också. Otroligt trött. Jag tror faktiskt inte att jag kommer iväg. Har mailat coachen och frågat om jag kan köra intervaller på spinningcykel i stället. Hoppas, hoppas.....

DNS

Jag gillar varken förkortningen DNS eller DNF, DNF är nog snäppet värre när jag tänker efter. I fredags gjorde jag en DNS. Det betyder Did Not Start (och DNF betyder Did Not Finish). Det betyder att jag är besviken på mig själv men troligtvis gjorde jag rätt ändå. Jag och Sara hade anmält oss till världens häftigaste grej - simma 21 km. Och fika. Jag gillar att simma, jag gillar långdistans, jag gillar att fika. Loppet för mig. Men vi hade också sagt att om vädret är emot oss eller om det finns risk för skada så gör vi det inte.

Vädret svajade fram och tillbaka men till slut hamnde det på sol, 9 grader på morgonen och 17 på eftermiddagen. Jag började oroa mig för att frysa, att få ont igen och så började halsen skava någonstans där. Jag valde en DNS men Sara genomförde det hela tillsammans med mina klubbisar Cavallin och Uffe. Ni är grymma! Läs Saras racereport här.

Fick en fikabild sms:ad och nu känner jag att jag också vill simma det där.....

En kossie

De såg så glada ut de där små kossorna när vi kom löpandes i bondeland. Överlyckliga sprang de till staketet och hejade, flinade upp sig fint när vi tog en kossie.

Sen tror jag de tyckte vi sprang lite för långsamt för deras smak så de vek av. Jag hade en dålig dag, var en riktigt bitterf*tta och klagade på att det var för många uppförsbackar och att vägen var på tok för rak. Stackars Sara som fick släpa på dessa tanter. Dessutom fick hon lyssna på sånt som en ung tjej inte bör höra såsom hormonstörningar, skilsmässor, 40+ raggningsknep och annat. Hon låtsades som att hon inte hörde tror jag. Vi gnetade ihop nästan 22 km i alla fall. Trots gnäll.

Resten av dagen ägnade jag mig åt att försöka fixa till frisyren, handla saker på IKEA till mitt ekande hem och så en "svamppromenad" med MTB-räven. Vi konstaterade att det fanns mer svamp på våra intima ställen än i påsen.

Men go'fika hade hon fixat. Och KAFFE. Mmmmmm.

Snygga polarna. Eddie var något svårflörtad gällande bilder till bloggen, han får så många beundrarbrev så han vill gärna vara något anonym framöver.

Efter en vilodag med kanske något glas rosé och tjejbubbel, drog jag iväg på ensamcykel och crosslöp. På löpningen öppnade sig himlen och jag lekte lite Miss Wet T-shirt där ett tag. Grrrrr.

Nu dags att jobba lite, följa med Dottern till hennes hem (fatta vad mycket packning hon släpat med sig över sommaren!), handla lite mat så hon klarar sig och pussa ihjäl henne. Sen har jag och Sara ett beslut att fatta.

Attityd

Jag brukar tjata på mina kettlebellsdeltagare att de ska ha mer attityd när de svingar de ryska kloten. I dag tänkte jag så själv under simmet och simpisen fångade exakt den känslan jag ska anamma från och med nu. Bra med en privat paparazzi.

Jävla brevlådor

Jag är bekymrad över min simning. Igen. Det händer inget, jag utvecklas inte och nu till råga på allt har det börjat göra ont. Skit. I dag fick Sara agera teknikvakt då jag skulle göra ett rent teknikpass. 

Fokusera på enarmssim, catch-up, slappna av i underarm/hand, gliiiiiid, rotera. Simmade mest i cirklar men visst, efter några korrigeringar lossnade det.

När vi skulle korsa sjön en sista gång tänkte jag att jag ska göra mer som Sara - rakare arm och släng i den, tvärtemot för vad alla total immersion människor förordar. Och helt plötsligt bara gled jag fram i vattnet. Mer avslappnat och snabbare!

Sara filmade som alltid och tagit tusan om det inte ser bättre ut. Inte bra för jag korsar och sätter ner vänstern på ett mysko sätt men KÄNSLAN fanns där.

Nä, nu skiter jag i alla brevlådor* och kör väderkvarn i stället. Veva som om det inte finns en morgondag. Typ. Borde lyssnat på Colting från första början. :)

* I total immersion ska man tänka att när handen går i vattnet ska du in genom en brevlåda vilket gör att du måste vinkla handen och "slinka in" hand och arm genom en liten öppning.

Semesterbilder

Och några semesterbilder som får berätta vad jag gjort den senaste tiden när bloggen varit tom.

Dagen efter långpasset som gick så bra, hade jag en simdejt med Sara. Vi bestämde oss för att ta ett långsim bara så där. Vi simmade dryga 6,5 km den dagen. Helt galet. Tyvärr fick jag rejält ont efter det så jag måste verkligen fundera över hur jag simmar, köra lite teknik och försöka få bukt med mina vinklar. Tur jag har ett proffs med mig på passen. Läs mer här om vår simutflykt. Här är vi halvvägs och vi håller på att frysa ihjäl. I alla fall den av oss om saknar underhudsfett, hon skakade ur kaffet ur muggen.

Mmmmm det här med vinklar och sånt....

Mycket fundersam över om jag ska orka simma hela vägen tillbaka....

Efter sim och upptining var jag Crossfit-fröken. De hade faktiskt jobbat lite innan de la sig ner i gräset för att vila. The Chief kryddat med löpning var på schemat just den här soliga eftermidagen.

Och så avslutade jag kvällen hos den här pinglan. Vi var extra bra på stavning den här kvällen, eller hur Mallan? :)

Dagen efter drog jag på minisemester för att cykla på Åland. Det blev en lång tur och jag tyckte det kändes lite halvjobbigt hela tiden. Upptäckte sedan att jag hade pyspunka på bakdäcket, inte undra på att jag fick slita som ett djur. Motvinden var hemsk men solen sken och kossorna var fina och dryga 11 mil till cykelkontot. Och TVÅ fikastopp. Lyx.

Hann med lite löp och lite sim också innan jag åkte hem igen.

Hade ytterligare en långcykling på schemat och kunde för min värld inte motivera mig själv att cykla på de gamla vägarna så jag bestämde mig för att dra till Siljan och cykla runt den. Fast baklänges för att se hur backarna kändes då. Jo tack, de kändes. Dryga 13 mil blev det till slut efter någon extra sväng. Hyfsat pigga ben, bonkade när det var en mil kvar ungefär, motvinden var min fiende då. Inte så många bloggbilder men här är ett från Siljan i alla fall.

Ungefär så mycket har jag hunnit med den här veckan. Nu väntar ytterligare en vecka med mängd innan det är dags att börja trappa ner. Det som oroar mig mest är cykelpassen som jag måste få in någonstans mellan skurarna. Men det ska väl fungera det också.

Träningsplan för veckan (kanske lägger till något pass här eller där)
Måndag - gym och simning (gårdagens sim som jag missade)
Tisdag - löpning 15 km
Onsdag - kort cykel + crosslöp
Torsdag - vila
Fredag - sim
Lördag - kort cykel + 25 km löp
Söndag - cykel 12 mil