Solstollarna

Sista genrepet i dag inför morgondagens swimrun-tävling. Tog med mig min alldeles egna, söta kompis och försökte se så där allvarlig ut när hon berättade om sin race-plan, sitt klädval, vikiga saker men det var helt, helt omöjligt. Jag kunde bara tänka på Solstollarna.

Hon är så söt. Matchande tejp och allt. Min Ulla-Bella.

Ännu sötare var hon lite senare när vi simmat och hon skulle berätta för mig om sina navigeringsbekymmer. Det enda jag kunde fokusera på var sjögräset som lagt sig lite sött runt hennes huvud.

I morgon ska jag jaga sädana här skyltar och snitslar. Typ hela dagen.

Och i veckan när bloggen ekat tom har jag tränat. Lite i alla fall. Ett löppass och sedan ett hitte-på-cirkel-pass solen.

Några simpass där alla människor vid stranden ruskade på huvudet och tyckte att jag var..... annorlunda.

Min Simpis ville mest hem.

Vi hittade en ny tri-hoj, en virkad sådan.

Vi körde crossfit-rodd på en sjö. Sonen fiskade, jag åt Polly. Vi gjorde med andra ord det vi var bra på båda två. Tappade räkningen på hur många fiskar (okänd sort, kan bara se om det är en fiskpinne eller en levande fisk) han drog upp. Hjälpte dock till att äta dem när min pappa hade rökt dem. Utsökt.

Han är så grymt nöjd. Precis innan det här satt han och tjurade för att han inte fick upp någon fisk, sekunden efter drog han upp två snabba och lyste upp igen.

Och så har jag gått upp för en massa trappor. Jag ville hävda att tornet var 223 meter men tydligen hade jag fel, det var typ 20 meter men detvarändåsuperjättehögtochjagvarräddhelatiden.

Har också ätit förstås, kolhydratladdat i massor. Viktiga saker. Nedan en "sweet pizza".

Men nu försöker jag mest tänka positiva tankar. Det ska bli kul att springa 26 km i en varm våtdräkt. Jättekul. Jag får ju med jämna mellanrum plaska av mig när jag simmar mina 3 km här och var. Gulp.