onsdag 1 juli 2015

Marre testar Swimrun

Stressade hem från tjänsteresan, tryckte i mig en macka i farten, försökte tänka på vad jag skulle ha med mig. Sara hade som tur var en plan och vi drog iväg. Lite rädda, lite nervösa. Drog på oss alla saker vi trodde vi skulle behöva. Inklusive en karta som Sara förberett och plastat in.
Planen var att vi skulle följa bansträckningen på Hofors Swimrun en stund, ta de längsta simningarna och sedan löpning på det. Jag förvarnade om mina tröga ben men vi drog iväg (vi tog inte extra snutten längst ner till höger i bilden) från V'et längst till vänster. Vill du också ha kartor och bansträckning till Hofors Swimrun, klicka här.
Först gällde det att hitta var vi skulle gå i första gången, det gick. Men sen att hitta rätt ställe att gå upp på efter 600 meters simning, det var värre. Till slut gick vi upp men hittade inte rätt väg, gick genom ett hygge, Sara raspade upp ett hål i sin våtdräkt och vi svor inombords. Till slut dök vägen upp och vi kunde jogga vidare mot kanalen. Vi hade cabbat ner dräkterna för det var 20 grader varmt, det tog en hel evighet att få på sig allt igen.

Kanalsimmet var fantastiskt, förutom att jag tappat en öronplutt under löpningen och därför fick otroligt ont i öronen när vi simmade.

Efter simningen blev det stiglöpning och när vi skulle över en murken bro ramlade jag pladask, slog i hela sidan och var 1 cm ifrån att få en 5 cm rostig spik i armen. Inte kul. Sara blev helt blek, jag försökte skaka bort det men det kändes olustigt. Mitt lår värkte men jag ville inte säga något.

Vidare till nästa simning där vi valde att simma lite "fel" för att komma på en stig som vi kände till. Lite löpning och så sim igen. Nu var vi på sista löpsträckan som skulle vara 4 km (?) men vi valde att korta ner den till dryga 2 km då jag kände att energin började ta slut. Och då vill man inte vara i närheten av mig.

Inget kvitter på de sista 2 km löpning, vi var helt tysta och sammanbitna, Sara vågade nog inte säga något, jag var frustrerad. Efterbilden visar dock att vi var hyfsat glada. Vi näckade och tog ett bad till några gubbars enorma glädje. Tur man kan glädja någon.
Sammanfattning
Jag hade en dålig dag. Dåligt med energi, alldeles för mycket stress. Vår plan var bra men svår att följa. Kanske borde vi ha gjort något "enkelt" på min första gång. Men å andra sidan var det bra att se hur banan ser ut.

Gällande utrustning så fungerade mina skor klockrent. De tömdes på vatten otroligt snabbt när jag började springa, jag hade bra grepp och de kändes inte i vägen när jag simmade. Har inte helt koll på vilken modell det är då jag köpt dem begagnade men ett par Innov-8 i alla fall. Och lite mindrei storleken än jag brukar köpa när det löparskor. Känner av vaderna lite i dag men det är nog ovanan att springa i odämpade skor där droppet är så pass litet.
Jag hade sport-BH och sporttrosor under våtdräkten, det fungerade bra. Inget skav av våtdräkt. Öronpluttar och vanliga simglasögon plus paddlar. Det kändes som lagom mycket att bära runt på. Nu hade vi i och för sig kartan också som skulle in i någons våtdräkt när det skulle simmas men det gick bra.

Vi konstaterade att det är begränsande att springa i våtdräkt men det är OK. Det som är svårt är att springa i terräng men det hade nog kvittat om det var med eller utan våtdräkt för min del, jag är ju ett asfaltsdjur. Jag trodde nog att det skulle vara enklare att cabba ner och upp men det tar en evighet! Det kommer jag bara att göra om det verkligen krävs, ex vid de längsta löpsträckorna. Nu förstår jag också vitsen med swimrun-dräkter som har dragkedja fram.

Gällande hela banan så tycker jag att det är väldigt mycket löpning (och väldigt många höjdmetrar). Det hade varit roligt att ha mycket simning och korta löpsträckor men det beror säkert på att jag älskar att simma mer än jag älskar att löpa i terräng. :) Ser inte fram emot 6 och 4 km löpningen i våtdräkt men jag kanske ändrar mig när jag väl är där.

Så nej, jag är inte frälst ännu. Kändes mig faktiskt ganska deprimerad i går kväll. Jag tyckte vi höll på en hel evighet men tog oss ingenstans (1:39 och på min klocka stod det 8 km prick).

Tips till funktionärerna - ta med mycket kaffe! Det blir en lång dag för er om ni ska vänta in mig!

Inga kommentarer: